{"id":22522,"date":"2021-11-30T19:23:15","date_gmt":"2021-11-30T17:23:15","guid":{"rendered":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/?page_id=22522"},"modified":"2021-11-30T19:34:21","modified_gmt":"2021-11-30T17:34:21","slug":"original-krutgubbar-och-sallskapsbroder","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/?page_id=22522","title":{"rendered":"Original, krutgubbar och s\u00e4llskapsbr\u00f6der."},"content":{"rendered":"

Denna artikel var skriven av Pelle Schl\u00fcter och publicerades i Syd-\u00d6sterbotten 30.7.1949, allts\u00e5 inf\u00f6r stadens 300-\u00e5rs jubileum. Lasse Backlund har renskrivit texten och moderniserat den lite, men inget v\u00e4sentligt \u00e4r bortl\u00e4mnat eller f\u00f6rvr\u00e4ngt.<\/strong><\/span><\/p>\n

Glimtar fr\u00e5n sekelskiftets sorgl\u00f6sa Kristinestad.<\/strong><\/h4>\n

Ett nutidsbarn kan knappast f\u00f6rest\u00e4lla sig vilken charm det idylliska lilla Kristinestad \u00e4gde vid tiden f\u00f6r sekelskiftet. Staden var ju innan j\u00e4rnv\u00e4gens tillkomst vintertid s\u00e5 gott som helt isolerad fr\u00e5n den \u00f6vriga v\u00e4rlden. Sommartid fanns \u00e5ngt\u00e5tsf\u00f6rbindelse och s\u00e4rskilt \u00e5ngaren Carl von Linn\u00e9, f\u00f6rd av stadens gode v\u00e4n, kapten Marklund, uppm\u00e4rksammades av stadens herrar som ofta brukade inta en lukullisk sup\u00e9 ombord, och d\u00e5 g\u00e4rna dr\u00f6jde kvar d\u00e4r l\u00e4nge. Litet f\u00f6re 12 gjorde kapten Marklund dem uppm\u00e4rksamma p\u00e5, att han m\u00e5ste kasta loss f\u00f6r att inte tvingas betala bropengar f\u00f6r ett dygn till. Men herrarna satt lugnt kvar och r\u00e5dde Marklund att \u00e5nga iv\u00e4g till den n\u00e4rbel\u00e4gna Tj\u00e4rhovsbryggan, d\u00e4r han utan fara f\u00f6r bropengar kunde ligga natten ut.<\/p>\n

Kommerser\u00e5det Alfred Carlstr\u00f6m<\/strong><\/h6>\n

med sin maka Agnes, f\u00f6dd Wendelin var otvivelaktigt den dominerande och samlande personen i staden. P\u00e5 grund av sin f\u00f6rm\u00f6genhet, sina insikter, sin erfarenhet och sitt allt omfattande intresse ut\u00f6vade Carlstr\u00f6m p\u00e5 snart sagt alla omr\u00e5den ett avg\u00f6rande inflytande. Han var en \u00e4lskv\u00e4rd, g\u00e4stfri, h\u00f6gsint och rakryggad personlighet, konservativ till sin l\u00e4ggning, men med f\u00f6rst\u00e5else f\u00f6r avvikande meningar. Hans hj\u00e4lpsamhet var stor och hans uppfattning om rikedomens f\u00f6rpliktelser f\u00f6red\u00f6mlig.<\/p>\n

En annan framtr\u00e4dande personlighet var stadens lilla trinda och jovialiska borgm\u00e4stare Elis Granfelt, gladlynt och godhj\u00e4rtad, livad f\u00f6r sk\u00e4mt, beg\u00e5vad och v\u00e4ltalig. Han var en utm\u00e4rkt representant f\u00f6r sin stad och i h\u00f6g grad medveten om sin v\u00e4rdighet som borgm\u00e4stare. Typiskt f\u00f6r honom var hans upptr\u00e4dande p\u00e5 Gamla Socis i Helsingfors, d\u00e4r han utvecklade all den v\u00e4rdighet han var m\u00e4ktig. Kyparna stod som t\u00e4nda ljus och fr\u00e5n bord till bord i salen fl\u00f6g viskningen: \u201dVem \u00e4r det d\u00e4r?\u201d Vid uppbrottet delade Granfelt ut drickspengar med furstlig h\u00f6ghet, menande att d\u00e5 Kristinestads borgm\u00e4stare eng\u00e5ng g\u00e4stade huvudstaden s\u00e5 skulle det ocks\u00e5 m\u00e4rkas och l\u00e4ggas p\u00e5 minnet. Granfelt bedrev en omfattande advokatyr, trots att denna inte blev vidare lukrativ, d\u00e5 hans goda hj\u00e4rta ofta f\u00f6rm\u00e5dde honom att gratis \u00e5t sig fattiga m\u00e4nniskors m\u00e5l, ja han kunde till och med sj\u00e4lv betala alla omkostnader.<\/p>\n

Bland framtr\u00e4dande personer<\/strong><\/h6>\n

kan n\u00e4mnas doktor Ernst Wendelin, en s\u00e4llsynt sympatisk, fint bildad personlighet med stora kulturella intressen, s\u00e4rskilt musikaliska och dramatiska. En annan var konsul Bruno Wendelin, med sina st\u00e5tliga vita polisonger, den sanne gustavianen i s\u00e4tt och tal, samt den sirlige, gammaldagsf\u00f6rbindlige konsul Gustaf Hyd\u00e9n, en representant f\u00f6r en n\u00e5got \u00e4ldre period i stadens liv.<\/p>\n

Vidare den fetlagda humoristiske handlanden Emil Axelin och de originella sj\u00f6kaptenerna Wilhelm Hagen och Severin Kepplerus, varav den sistn\u00e4mnde var det m\u00e4rkligaste originalet i det d\u00e5tida Kristinestad. Redan hans yttre v\u00e4ckte uppseende, i synnerhet hans v\u00e4rdiga i gredelint skiftande n\u00e4sa, som vittnade om en fast och envis karakt\u00e4r. De sm\u00e5 pigga \u00f6gonen observerade allt, d\u00e4r han till synes likgiltig travade fram p\u00e5 sin regelbundna kv\u00e4llspromenad, som intet i v\u00e4rlden f\u00f6rutom sjukdom kunde hindra honom att ta p\u00e5 best\u00e4mt klockslag. Han stammade och insk\u00f6t d\u00e4rf\u00f6r ett \u201d\u00e5n\u00e5\u201d n\u00e4r stamningen besv\u00e4rade.<\/p>\n

Det kunde h\u00e4nda att stadens herrar satt f\u00f6rsamlade hos Kepplerus n\u00e4r 6-slaget slog. Kepplerus reste sig d\u00e5, st\u00e4llde flaskor och glas p\u00e5 bordet, n\u00e5got som i allm\u00e4nhet inte kom i fr\u00e5ga hos honom f\u00f6re klockan 6 och bj\u00f6d g\u00e4sterna att sk\u00f6ta sig sj\u00e4lva.<\/p>\n

\u201d\u00c5n\u00e5, jag tar nu min kv\u00e4llspromenad” meddelade han och reglade sorgf\u00e4lligt alla d\u00f6rrar s\u00e5 att ingen g\u00e4st kunde avl\u00e4gsna sig, innan han p\u00e5 slaget 7 \u00e5terv\u00e4nde. En g\u00e5ng m\u00e5ste konsul Bruno Wendelin sl\u00e5 s\u00f6nder ett f\u00f6nster f\u00f6r att hinna hem och ta emot ett viktigt telefonsamtal.<\/p>\n

Vad Kepplerus en g\u00e5ng sagt stod fast och hans givna ord g\u00e4llde osvikligt. N\u00e4r han tidigare f\u00f6rde \u00e5ngb\u00e5t mellan Kristinestad och Sverige \u00e5dagalade han en omutlig punktlighet som v\u00e5llade b\u00e5de allm\u00e4nheten och rederiet stor f\u00f6rtret. N\u00e4r avg\u00e5ngstiden var inne, kastade han loss och l\u00e4mnade passagerare och last p\u00e5 bryggan, om de inte hade hunnit ombord.<\/p>\n

Kepplerus var sekreterare och kass\u00f6r i Kristinestads segelf\u00f6rening. Han hade f\u00f6rsett en gammal livr\u00e4ddningsb\u00e5t med motor och stampade i den dagligen ut till paviljongen p\u00e5 H\u00f6gholmen. Vid en avskedskollation d\u00e4r f\u00f6r handelsdirekt\u00f6r Hans Estlander, hade Kepplerus lovat att v\u00e4nta med sin motorb\u00e5t, tills hedersg\u00e4sten Estlander var f\u00e4rdig f\u00f6r hemresa. Men s\u00e5 snart Estlander hade stigit ombord, kastade Kepplerus \u00f6gonblickligen loss och l\u00e4mnade alla andra deltagare kvar p\u00e5 bryggan.<\/p>\n

I segelf\u00f6reningen styrde och st\u00e4llde han mest som han ville. Vid ett \u00e5rsm\u00f6te f\u00f6reslog han: \u201d\u00c5n\u00e5 s\u00e5 tycker jag vi fockar Granfelt som vicekommodor och s\u00e5 v\u00e4ljer vi \u00e5n\u00e5 Hedstr\u00f6m i st\u00e4llet\u201d. N\u00e4r n\u00e5gon opponerade sig mot detta alltf\u00f6r brutalt framst\u00e4llda f\u00f6rslag, s\u00e5 svarade Kepplerus med att \u00f6gonblickligen skriva i protokollet att \u201dHedstr\u00f6m \u00e4r vald\u201d och \u00e5n\u00e5 d\u00e5 \u00e4r han vald. Man m\u00e5ste k\u00e4nna Kepplerus och hans stora insats i Segelf\u00f6reningens verksamhet f\u00f6r att f\u00f6rst\u00e5 detta.<\/p>\n

Stadsbudet Hellman.<\/strong><\/h6>\n

Ett original av annat slag, som inte heller f\u00e5r gl\u00f6mmas var det till stadsvyn h\u00f6rande stadsbudet Hellman. Han, som f\u00f6r det mesta fanns till hands i ena torgh\u00f6rnet och flitigt anlitades f\u00f6r allehanda uppdrag. Hans vanliga h\u00e4lsning, d\u00e5 han var p\u00e5 gott hum\u00f6r var \u201dGudda i k\u00e4rlek\u201d.<\/p>\n

I Hellmans h\u00e4nder kunde man med fullt f\u00f6rtroende l\u00e4mna ett uppdrag. Det klickade aldrig f\u00f6r honom. Skulle han exempelvis ha tag i en person, s\u00e5 nog fick han det ocks\u00e5. Han drog sig inte ens f\u00f6r att upps\u00f6ka den efters\u00f6kta i privat familj vid en st\u00f6rre bjudning. D\u00e5 kunde han till g\u00e4sternas stora f\u00f6rn\u00f6jelse kliva in i salen och dansa fram sitt \u201dGudda i k\u00e4rlek\u201d.<\/p>\n

Hans taxa var 15 penni f\u00f6r varje fullgjort uppdrag, men han misstyckte ingalunda om man uppskattade hans v\u00e4rv till 30 penni. Beg\u00e5vade man honom, d\u00e4remot med 25 penni var det en kapital intrampning. Saken var n\u00e4mligen den att han f\u00f6r 15 penni fick en sup och en sm\u00f6rg\u00e5s p\u00e5 stadens utminuteringsst\u00e4lle den s\u00e5 kallade tillikan p\u00e5 Kyrkogatan och det kunde han n\u00f6ja sig med, men 25 penni l\u00e5g retande n\u00e4ra tv\u00e5 supar. \u201dN\u00e5, den d\u00e4r 5 pennin kan jag full l\u00e4gga till sj\u00e4lv\u201d, fnyste han f\u00f6raktfullt d\u00e5 n\u00e5gon visade sig obekant med de motiv p\u00e5 vilka Hellman grundade sin taxa.<\/p>\n

Familjebjudningarna <\/strong><\/h6>\n

intog en dominerande plats i umg\u00e4ngeslivet. De samlade oftast hela bekantskapskretsen och pr\u00e4glades av en otvungen och gl\u00e4ttig karakt\u00e4r trots den gammaldagsetikett som uppr\u00e4tth\u00f6lls. Denna k\u00e4ndes dock aldrig besv\u00e4rande och \u00e4ldre personer kunde op\u00e5talat bryta mot densamma, i synnerhet om de godtagits som ohj\u00e4lpliga original, som till exempel Severin Kepplerus. \u00a0Vid en bjudning hos kommerser\u00e5det Carlstr\u00f6m mellan jul och ny\u00e5r, r\u00e5kade Kepplerus komma in i salen just d\u00e5 kommerser\u00e5dinnan Agnes bj\u00f6d en g\u00e4st mandariner, vilka hon rekommenderade som s\u00e4rskilt l\u00e4ckra. \u201d\u00c5n\u00e5, ta f\u00f6r tusan inte av di d\u00e4r apelsinerna\u201d, ropade Kepplerus, \u201ddi \u00e4 s\u00e5 j\u00e4kligt \u00e5n\u00e5 sura\u201d. \u201dMen Severin d\u00e5\u201d, utbrast kommerser\u00e5dinnan, \u201dska du chikanera mej, som just ber\u00f6mt dem\u201d. \u201e\u00c5n\u00e5, de ger jag tusan\u201d, svarade Kepplerus, \u201dmen \u00e5n\u00e5 nej gu om jag sku \u00e4ta sura apelsiner. Jag tog \u00e5n\u00e5 just tv\u00e5 stycken och nu ligger di \u00e5n\u00e5 b\u00e5da tv\u00e5 d\u00e4r bakom julgranen”.<\/p>\n

Mellan jul och ny\u00e5r var det bjudningar mest varje dag. Vid uppbrottet fr\u00e5n en bjudning inbj\u00f6d en annan hela s\u00e4llskapet till sig f\u00f6ljande dag och s\u00e5 fortgick det helgen ut. En l\u00e4nk i s\u00e4llskapslivet utgjorde \u00e4ven de eng\u00e5ng i m\u00e5naden \u00e5terkommande programm\u00f6ten, som f\u00f6reningen Svenska odlingens v\u00e4nner arrangerade p\u00e5 r\u00e5dhuset. Dessa slutade alltid med allm\u00e4n sup\u00e9 och ofta ocks\u00e5 med dans.<\/p>\n

Det kulturella livet<\/strong><\/h6>\n

i staden\u00a0stod h\u00f6gt och i s\u00e4rskild grad samlade sig intresset kring den dramatiska konsten. N\u00e4r staden en g\u00e5ng g\u00e4stades av ett resande teaters\u00e4llskap sade ledaren, att ingen stad i Finland naturligtvis med undantag f\u00f6r dem som hade egna teaterhus hade en s\u00e5 utomordentlig teaterutrustning som Kristinestad. Och detta trots att scenen f\u00f6r varje g\u00e5ng m\u00e5ste st\u00e4llas upp i r\u00e5dhussalongen. Kulisserna var m\u00e5ngfaldiga och vackra och belysningsanordningarna f\u00f6r en landsortsstad var enast\u00e5ende. \u00a0Teatergarderoben var beundransv\u00e4rd. En s\u00e5dan uppsj\u00f6 p\u00e5 alla t\u00e4nkbara kl\u00e4despersedlar som h\u00e4r under \u00e5rens lopp hopat sig och pietetsfullt v\u00e5rdats, har den sv\u00e5rt att t\u00e4nka sig, som inte med egna \u00f6gon sett den. \u00a0Allt var av prima material och utomordentligt v\u00e4l utf\u00f6rt.<\/p>\n

Teatern omhuldades s\u00e4rskilt av stadens teaterf\u00f6rening av vars sk\u00e5despelare flera n\u00e5dde l\u00e5ngt \u00f6ver amat\u00f6rstadiet. Till dem h\u00f6rde fr\u00e4mst borgm\u00e4stare Elis Granfelt, dr Ernst Wendelin samt systrarna Hanna och Emmy Wendelin, och bland de yngre fr\u00f6ken Sigrid Winqvist. Att m\u00e5nga roande intermezzon utspelades vid f\u00f6rest\u00e4llningarna \u00e4r givet, som till exempel en g\u00e5ng, n\u00e4r Granfelt hade studerat ut att han f\u00f6r b\u00e4ttre verkans skull borde spara en replik, tills han vid sortin hunnit till d\u00f6rren. Suffl\u00f6sen fr\u00f6ken Betty Parman, hade ingen aning h\u00e4rom utan ropade f\u00f6rtvivlad g\u00e5ng p\u00e5 g\u00e5ng efter honom. \u201dBorgm\u00e4starn, borgm\u00e4starn!\u201d Till slut brast Granfelts t\u00e5lamod och han v\u00e4nde sig ilsket om och sn\u00e4ste: \u201dAsch nog vet jag det, men det kommer sedan\u201d. Och f\u00f6rst i d\u00f6rren gav han sin replik.<\/p>\n

\u00c4ven de musikaliska intressena<\/strong><\/h6>\n

omhuldades med k\u00e4rlek och man m\u00e5 ha r\u00e4tt att f\u00f6rv\u00e5na sig \u00f6ver, att en s\u00e5 liten stad som Kristinestad den tiden h\u00f6ll sig med en egen str\u00e5korkester. Kapellm\u00e4stare Kaetsch, en godsint tusenkonstn\u00e4r ledde orkestern p\u00e5 sitt originella s\u00e4tt, men orkestern spelade sv\u00e5ra saker och spelade bra. F\u00f6rste violinisten var en framst\u00e5ende musiker, bror till kapellm\u00e4staren vid Kristiania filharmoniska orkester i Norge. Violinisten var fr\u00e5n Stockholm och fl\u00f6jtisten fr\u00e5n Tyskland.<\/p>\n

Vid alla tillst\u00e4llningar skulle orkestern upptr\u00e4da och sj\u00e4lv gav den egna konserter. Dessa var ett kapitel f\u00f6r sig. D\u00e5 programmet var slut, borde ju r\u00e4ttvisligen publiken avl\u00e4gsna sig och orkestern med f\u00f6r den delen. Men nej. Publiken satt kvar vid sina sm\u00e5 bord och orkestern fick lov att forts\u00e4tta att spela s\u00e5 l\u00e4nge publiken \u00f6nskade, stundom till l\u00e5ngt \u00f6ver midnatt, d\u00e5 den obligatoriska sup\u00e9n \u00e4tits. \u00a0Ibland f\u00f6ljde dans efter m\u00e5ltiden. Orkestermedlemmarna fann sig dock g\u00e4rna i denna fordran, eftersom de honorerades extra f\u00f6r sitt besv\u00e4r. Ett st\u00e5ende nummer som vanligen betecknade uppbrottssignal \u00e5tminstone f\u00f6r den kvinnliga delen av publiken var n\u00e4r handlanden Emil Axelin hunnit till det sensationella stadiet, och klev fram till orkestern. D\u00e5 visste kapellm\u00e4stare Kaetsch genast vad fr\u00e5gan g\u00e4llde och orkestern spelade upp Axelins \u00e4lsklingss\u00e5ng \u201dBj\u00f6rkens visa”. Axelin stod d\u00e5 med huvudet p\u00e5 sned, lyckligt leende och anf\u00f6rde orkestern.<\/p>\n

Det var nog ingen sm\u00e5sak att uppr\u00e4tth\u00e5lla denna goda orkester och de v\u00e4lb\u00e4rgade stadsborna, fr\u00e4mst Carlstr\u00f6m och konsul Erik T\u00f6tterman, fick varje \u00e5r t\u00e4cka den f\u00f6rlust som uppstod.<\/p>\n

Gl\u00e4djens blomster i jordens mull.\u00a0<\/strong><\/h6>\n

Andra konserter f\u00f6rekom ju inte s\u00e5 ofta, p\u00e5 grund av stadens isolerade l\u00e4ge. Ett konsertbes\u00f6k som f\u00f6rtj\u00e4nar att omn\u00e4mnas var det som viss\u00e5ngare Bruno Aspelin lurades att g\u00f6ra. Aspelin hade n\u00e4mligen gett konsert i Vasa och stadens redakt\u00f6r ringde d\u00e4rf\u00f6r upp Vasa poliskammare och bad dem ta reda p\u00e5 Aspelin och be honom att ringa upp. Vasapolisen m\u00e5ste ha trott att det g\u00e4llde obetalda r\u00e4kningar, eftersom de genast satte sig i r\u00f6relse och en uniformerad konstapel lyckades ocks\u00e5 finna Aspelin p\u00e5 en restaurang. Till hans och s\u00e4llskapets h\u00e4pnad uppmanade konstapeln Aspelin att f\u00f6lja med till poliskammaren, d\u00e4r han skulle f\u00e5 besked om vad saken g\u00e4llde.<\/p>\n

Med det lugna hum\u00f6r Bruno Aspelin hade bevarat genom livet, tog han det som ett utm\u00e4rkt sk\u00e4mt och l\u00e4t \u00f6vertala sig att ge en konsert ocks\u00e5 i Kristinestad. Konserten blev en stor succ\u00e9 och efter\u00e5t hade stadsborna arrangerat en fest p\u00e5 hotellet. Aspelin blev s\u00e5 glad att till och med gamle konsul Hyd\u00e9n, som redan stod f\u00e4rdigt p\u00e5kl\u00e4dd i tamburen, lockades tillbaka in i salen f\u00f6r att i p\u00e4ls och bottforer med liv och lust delta i den av Aspelin ledda sk\u00e4mtsamma dansen \u201dGl\u00e4djens blomster i jordens mull\u201d med alla de gymnastiska tempon som den fordrade.<\/p>\n

Under den ljusa sommaren <\/strong><\/h6>\n

var den lilla trivsamma segel paviljongen en omtyckt samlingsplats. D\u00e4r kunde man alltid p\u00e5tr\u00e4ffa kaptenerna Hagen och Kepplerus och andra f\u00f6reningsmedlemmar i livlig diskussion om allt mellan himmel och jord. S\u00e5 kunde de b\u00e5da n\u00e4mnda hetlevrade krutgubbarna r\u00e5ka h\u00e5r i hop t.ex. om man p\u00e5tagligt kunde m\u00e4rka n\u00e4r man seglade in i Golfstr\u00f6mmen eller inte. Kapten Hagens, av honom sj\u00e4lv byggda segelb\u00e5t Waterwitsch var ett original \u00e4ven den, p\u00e5 grund av de anordningar han f\u00f6rsett den med. Det verkade som en sp\u00f6ksyn, d\u00e5 man s\u00e5g gubben Hagen ensam lugnt sitta vid rodret i sin b\u00e5t medan k\u00e4ttingen rasslade och ankaret l\u00f6pte ut och seglen firades ned, utan att n\u00e5gon synbarligen grejade med desamma.<\/p>\n

De uppt\u00e5g som levnadsglada herrar l\u00e4tt hemfaller \u00e5t, d\u00e5 de \u00e4r ute och g\u00e5r, d\u00f6mdes inte h\u00e5rt i den lilla staden. Hade n\u00e5got hyss f\u00f6retagits p\u00e5 natten, nog visste hela staden om det f\u00f6ljande morgon, men man skrattade \u00e5t det som \u00e5t ett n\u00f6jsamt p\u00e5hitt.<\/p>\n

En sommarkv\u00e4ll vid ganska sen timma f\u00f6retog sig tv\u00e5 svenska handelsresande att sjunga gluntar fr\u00e5n var sitt f\u00f6nster tv\u00e4rs \u00f6ver torget. B\u00e5da var goda s\u00e5ngare och d\u00e5 tonerna bars vida i den stilla kv\u00e4llen, s\u00e5 fylldes torget inom kort av en begeistrad lyssnande publik. Det blev p\u00e5 s\u00e4tt och vis en ordentlig konsert.<\/p>\n

En l\u00f6rdags kv\u00e4ll satt stadens herrar p\u00e5 hotellet och sj\u00f6ng efter vanan b\u00e5de kvartett och unisont, d\u00e5 v\u00e4rdinnan p\u00e5 st\u00e4llet, fr\u00f6ken Mathilda Berg vid midnatt meddelade att det fanns en resande p\u00e5 hotellet och en viss sordin d\u00e4rf\u00f6r m\u00e5ste l\u00e4ggas p\u00e5 s\u00e5ngen. \u00a0Nu var det vintertid en s\u00e4llsynthet att en resande f\u00f6rirrade sig till staden, varf\u00f6r meddelandet v\u00e4ckte jubel och hotellets alla kandelabrar och ljusstakar kommenderades fram och med borgm\u00e4staren i spetsen t\u00e5gade man i v\u00e4g till den resandes rum, vars d\u00f6rr idylliskt nog inte gick att regla inifr\u00e5n.<\/p>\n

Tysta som andar bar herrarna d\u00e4rp\u00e5 ut den resande med s\u00e4ng och allt i stora salen. Alla st\u00e4llde sig runt s\u00e4ngen med t\u00e4nda ljus och kandelabrar och kvartetten st\u00e4mde upp \u201dSlumra ljuvt du lilla\u201d. Det var en syn f\u00f6r gudar att se den resandes min d\u00e5 han vaknade. Borgm\u00e4stare Granfelt h\u00f6ll ett humoristiskt tal till den yrvakne och n\u00f6dgade honom att sv\u00e4lja ett glas munk som v\u00e4lkomsth\u00e4lsning. Denne visade sig vara en rikssvensk handelsresande som fattade galoppen med glatt hum\u00f6r och anh\u00f6ll att f\u00e5 forts\u00e4tta natten i det muntra laget. Det som sk\u00e4nkte det d\u00e5tida Kristinestad dess charm var den gl\u00e4ttighet och v\u00e4lvilja som besj\u00e4lade umg\u00e4ngeslivet. Det var betecknande att envar h\u00e4r till\u00e4ts vara sig sj\u00e4lv och de originella sidorna snarare uppmuntrades \u00e4n bek\u00e4mpades. M\u00e5h\u00e4nda beredde just h\u00e4rp\u00e5 den k\u00e4nsla av v\u00e4lbefinnande som envar erfor i den lilla stadens umg\u00e4ngesliv.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Denna artikel var skriven av Pelle Schl\u00fcter och publicerades i Syd-\u00d6sterbotten 30.7.1949, allts\u00e5 inf\u00f6r stadens 300-\u00e5rs jubileum. Lasse Backlund har renskrivit texten och moderniserat den lite, men inget v\u00e4sentligt \u00e4r bortl\u00e4mnat eller f\u00f6rvr\u00e4ngt. Glimtar fr\u00e5n sekelskiftets sorgl\u00f6sa Kristinestad. Ett nutidsbarn Forts\u00e4tt l\u00e4sa Original, krutgubbar och s\u00e4llskapsbr\u00f6der.<\/span>→<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"parent":22519,"menu_order":1,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"","meta":{"footnotes":""},"class_list":["post-22522","page","type-page","status-publish","hentry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/22522","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=22522"}],"version-history":[{"count":4,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/22522\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":22526,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/22522\/revisions\/22526"}],"up":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/22519"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=22522"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}