{"id":22500,"date":"2021-11-30T00:05:35","date_gmt":"2021-11-29T22:05:35","guid":{"rendered":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/?page_id=22500"},"modified":"2025-05-22T20:53:55","modified_gmt":"2025-05-22T17:53:55","slug":"pa-morfars-gard","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/?page_id=22500","title":{"rendered":"P\u00e5 morfars g\u00e5rd"},"content":{"rendered":"

Artikel skriven av G\u00f6sta Lindqvist och publicerad i Syd-\u00d6sterbotten 22.11.1947. Renskrivet av Lasse Backlund i november 2021 och texten har moderniserats, f\u00f6r att b\u00e4ttre passa dagens l\u00e4sare.<\/strong><\/span><\/p>\n

En st\u00e4mningsbild fr\u00e5n gamla Kristinestad.<\/strong><\/h4>\n

Genom lilla porten vid Kattpiskargr\u00e4nden kommer n\u00e5gon in p\u00e5 morfar Hermans g\u00e5rd. Jag g\u00e5r fr\u00e4mlingen till m\u00f6tes. Han bugar sig djupt och s\u00e4ger: \u201dJag \u00e4r minnenas gestalt. F\u00e5r man dr\u00f6ja h\u00e4r en stund och ber\u00e4tta om flydda tider i v\u00e5r gamla sj\u00f6- och stapelstad? Men st\u00f6r jag?\u201d<\/p>\n

S\u00e5 m\u00e5ste man ju fr\u00e5ga den nutida hastande m\u00e4nniskan. Redan l\u00e4nge har jag sett hur j\u00e4ktets och girighetens farsot g\u00e5r h\u00e4rjande fram. Vid kanten av livets landsv\u00e4g ligger ih\u00e5liga patienter med s\u00f6nderfr\u00e4tta sj\u00e4lar. Blott i denna rofyllda idyllens milj\u00f6 har detta m\u00e4nniskogissel inte l\u00e4mnat \u00e4rr av sin piska.<\/p>\n

Minnenas gestalt. Du har r\u00e4tt blir mitt svar. Och jag ryser n\u00e4stan till av r\u00e4dsla. Men d\u00e5 jag ser det blida, goda ansiktet – sj\u00e4lens spegel – fattar jag mod. Kom, l\u00e5t oss prata bort n\u00e5gra timglas h\u00e4r p\u00e5 b\u00e4nken vid v\u00e4gen till morfars brygga. Under de \u00e5ldriga lindarnas gr\u00f6na tak f\u00e5r vi dr\u00f6mma oss in i det f\u00f6rg\u00e5ngna. Vad har du h\u00e4r f\u00f6r en vacker bok, fr\u00e5gar jag som ett nyfiket barn?<\/p>\n

Jo, det \u00e4r ur den jag nu t\u00e4nker ber\u00e4tta. Och med sin sk\u00e4lvande hand, smeker minnenas gestalt \u00f6ver p\u00e4rmen. Den \u00e4r utgiven p\u00e5 \u201dV\u00e5ra f\u00e4ders\u201d f\u00f6rlag skriven och illustrerad med deras flit, trofasthet och pliktk\u00e4nsla mot efterkommande sl\u00e4kten.<\/p>\n

Mellan lindarnas knotiga stammar skymtar konturer av m\u00e4nniskor fram. N\u00e5gra av dem n\u00e4rmar sig oss och talar med d\u00e4mpad ton. Minnenas gestalt tittar upp fr\u00e5n sin bok. Men h\u00e4r kommer de ju f\u00f6rresten sj\u00e4lva mina gamla bekanta. Nu f\u00e5r du se dem alla och s\u00e5 sl\u00f6t han boken med en h\u00f6gtidlig gest.<\/p>\n

L\u00e4ngs den fint krusade tr\u00e4dg\u00e5rdsg\u00e5ngen ut till bryggan vandrar hela fem sj\u00f6kaptener. F\u00f6rst Herman Lacke i sin ljusgr\u00e5a h\u00f6ga hatt, som han just f\u00e5tt fr\u00e5n London. Sedan kommer Wilhelm Hagen, som slagit sig p\u00e5 segelb\u00e5tsbygge, sedan han lagt upp. Wilhelm Olin och Gustaf Fredric Schultz synes av allt att d\u00f6ma diskutera n\u00e5gon viktig sak d\u00e5 de just g\u00e5r f\u00f6rbi oss. Herman Hjulman f\u00e5r skynda litet p\u00e5 stegen f\u00f6r att hinna upp sina kolleger. Men nu \u00e4r de alla ute p\u00e5 bryggan d\u00e4r de h\u00f6rs prata om v\u00e4der och vind, fartygsk\u00f6p, vilken skuta som \u00e4r p\u00e5 inkommande o.s.v. Alla enkla v\u00e4rdiga representanter f\u00f6r sitt skr\u00e5 och sin stad.<\/p>\n

Man b\u00f6rjar d\u00e4r vi sitter k\u00e4nna mer och mer av en f\u00f6rt\u00e4tad st\u00e4mning under tr\u00e4dens bladverk. Och ute p\u00e5 g\u00e5rdsplanen har samlats mera folk. Samma m\u00e5l som kaptenerna har smederna Nordstr\u00f6m och Sundblom. Strax efter tycks ocks\u00e5 \u201dkopparslagar\u201d Sj\u00f6str\u00f6m s\u00f6ka sig samma v\u00e4g. Kolen i deras \u00e4ssjor har slocknat, ekot fr\u00e5n sl\u00e4ggor och st\u00e4d d\u00f6tt bort. Duktiga m\u00e4n med sina h\u00e4nders verk. \u00c5ter ser man tre m\u00e4n komma. Det \u00e4r den resliga Forsstr\u00f6ms Ville fr\u00e5n \u201dTriton” \u00e5tf\u00f6ljd av Vilhelmsson fr\u00e5n \u201dMars\u201d och Melander fr\u00e5n \u201dRapid\u201d. Kl\u00e4dd i sin k\u00e4nnspaka isl\u00e4ndare och h\u00f6gskaftade sj\u00f6st\u00f6vlar, nickar den f\u00f6rstn\u00e4mnda f\u00f6rn\u00f6jt \u00e5t oss och s\u00e4ger: \u201dVi har sl\u00e4ckt brasan, f\u00f6rt\u00f6jd b\u00e5tarna f\u00f6r gott ve Packhusbryggon, vi har v\u00e5rt klart\u201d. Rakryggade pliktens m\u00e4n.<\/p>\n

Men l\u00e4nge och v\u00e4l har en bonde suttit p\u00e5 bagarstutrappan. Han v\u00e4ntar p\u00e5 att bli \u201duppropad\u201d av kontoristen p\u00e5 Juselius tr\u00e4varukontor, inrymt i morfars g\u00e5rd. F\u00f6r planklasset har han att f\u00e5 bra m\u00e5nga mark. \u201d\u00c5t tj\u00e4ljen \u00e5 b\u00e5nen ska ja h\u00e4mt 8 alnar prima vallman\u201d h\u00f6r man honom meditera f\u00f6r sig sj\u00e4lv. \u00c4nnu sitter han kvar. Har man gl\u00f6mt honom?<\/p>\n

Med skyndsamma steg kommer kontorsskrivaren fr\u00e5n Simon Anders Wendelin h\u00e5llande kladden under armen. Han m\u00e4rker inte oss d\u00e4r vi sitter. Det g\u00e5r bara ett mummel \u00f6ver hans l\u00e4ppar om befraktning av tj\u00e4ra till Lybeck och plankor till Hamburg. Ocks\u00e5 han s\u00e4llar sig till de andra p\u00e5 bryggan.<\/p>\n

Stora porten fr\u00e5n gr\u00e4nden skjuts upp p\u00e5 sina gnisslande g\u00e5ngj\u00e4rn. Det \u00e4r \u201dMason\u201d \u2013 den gamla gumman, som med sina seniga, \u201dutbykta\u201d armar kommer dragande p\u00e5 en fullastad k\u00e4rra med kvistar fr\u00e5n skogen. Svetten rinner som i \u00e5rtionden den gamla v\u00e4gen l\u00e4ngs de djupa f\u00e5rorna i hennes ansikte. \u201dJa, ja\u201d, h\u00f6rs hon s\u00e4ga f\u00f6r sig sj\u00e4lv, \u201dn\u00e4r ska man f\u00e5 frid \u00e5 ro? Ett stretliv ha ja haft live igenom. Men he m\u00e5 nu g\u00e5 hu som helst bara man int sku kom n\u00e5n ti last\u201d.<\/p>\n

I detsamma tittar hon ned mot stranden och ser att bryggan \u00e4r full med folk. \u201dVa ere riktit fr\u00e5gan om i dag? Har kapten n\u00e5en h\u00f6gtidsdag\u201d, fr\u00e5gar hon hans hustru Anna, som just kommer nedf\u00f6r sin k\u00f6kstrappa. Inte som jag vet, men kom med \u201dMason\u201d s\u00e5 g\u00e5r vi och ser. Komna till grinden vid bryggan ser morfar dem b\u00e5da st\u00e5 d\u00e4r. Han vinkar och s\u00e4ger med knappt h\u00f6rbar st\u00e4mma. Kom hit Anna och st\u00e4ll dig bredvid mig, jag har v\u00e4ntat s\u00e5 l\u00e4nge p\u00e5 dig. H\u00e4r finns gott om rum, s\u00e5 tag \u201dMason\u201d med.<\/p>\n

Bonden p\u00e5 stugutrappan har tr\u00f6ttnat att v\u00e4nta. Med \u201dplanklappen\u201d i sin valkiga hand st\u00e5r han d\u00e4r bland de m\u00e5nga, m\u00e5nga andra. Nu \u00e4r han s\u00e4ker p\u00e5 att bli \u201duppropad\u201d. N\u00e5gon likvid f\u00f6r planklasset beh\u00f6ver han inte mera. \u00a0Se denna s\u00e4llsamma skara n\u00e4r de alla fattar varandras h\u00e4nder! \u00d6ver deras anleten sprider sig ett skimmer fr\u00e5n uppst\u00e5ndelsemorgonens klara ljus. Och ute p\u00e5 vikens blanka vatten har hemstadens skutor kastat ankar. Briggar och barkskepp: \u201dCarl-Gustaf\u201d, \u201dSj\u00f6fr\u00f6ken\u201d, \u201dCarolina\u201d, \u201dSyskonen\u201d, \u201dAlma\u201d och \u00e4n fler har f\u00e5tt order att komma hem.<\/p>\n

Med ens g\u00e5r deras vimplar i topp. Dessa havets hj\u00e4ltar h\u00e4lsar \u00e4n en g\u00e5ng sitt k\u00e4ra Kristinestad! Medan timglasen runnit ut har naturens sm\u00e5 musikanter samlats i lundarnas v\u00e4ldiga kronor. De st\u00e4mmer som b\u00e4st sina instrument. Nu b\u00f6rjar de, viskar minnenas gestalt och reser sig. Jag f\u00f6ljer exemplet. M\u00e4ktigt stiger mot h\u00f6jden tonerna ur de bortg\u00e5ngna f\u00e4dernas hymn och f\u00f6rs l\u00e5ngt \u00f6ver land och hav av vindarnas herre. Lyssna till dem. Det \u00e4r en h\u00e4lsning fr\u00e5n den k\u00e4raste platsen p\u00e5 jorden. V\u00e5ra f\u00e4ders, din och min f\u00f6delsestad.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Artikel skriven av G\u00f6sta Lindqvist och publicerad i Syd-\u00d6sterbotten 22.11.1947. Renskrivet av Lasse Backlund i november 2021 och texten har moderniserats, f\u00f6r att b\u00e4ttre passa dagens l\u00e4sare. En st\u00e4mningsbild fr\u00e5n gamla Kristinestad. Genom lilla porten vid Kattpiskargr\u00e4nden kommer n\u00e5gon in Forts\u00e4tt l\u00e4sa P\u00e5 morfars g\u00e5rd<\/span>→<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"parent":22496,"menu_order":1,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"","meta":{"footnotes":""},"class_list":["post-22500","page","type-page","status-publish","hentry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/22500","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=22500"}],"version-history":[{"count":5,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/22500\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":29802,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/22500\/revisions\/29802"}],"up":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/22496"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=22500"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}