{"id":21033,"date":"2021-06-12T23:48:23","date_gmt":"2021-06-12T20:48:23","guid":{"rendered":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/?page_id=21033"},"modified":"2026-03-31T16:38:57","modified_gmt":"2026-03-31T13:38:57","slug":"carlsro-vid-stortrasket","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/?page_id=21033","title":{"rendered":"Carlsro vid Stortr\u00e4sket"},"content":{"rendered":"
\"\"
Den h\u00e4r villan som ligger vid Stortr\u00e4sket, ungef\u00e4r 5 km norr om staden \u00e4r ritad av arkitekten Fredrik Thesleff (1859-1913) i mitten av 1890-talet, under den tid som han var stadsarkitekt i Vasa. Villan uppf\u00f6rdes \u00e5r 1896 av kommerser\u00e5det Alfred Carlstr\u00f6m, som var en av \u00d6sterbottens st\u00f6rsta aff\u00e4rsm\u00e4n och stadens ledande politiker. Villan Carlsro fungerar i dag som stadens museum. Fotot fr\u00e5n sommaren 2025.<\/figcaption><\/figure>\n

Sammanst\u00e4llt av Lasse Backlund i juni 2021.<\/span><\/strong><\/p>\n

\"\"
Fr\u00e5n stadens centrum kommer man l\u00e4ttast till Carlsro l\u00e4ngs med Kristinestadsv\u00e4gen norrut, \u00e4nda till Bj\u00f6rn\u00f6v\u00e4gens korsning. D\u00e4r i n\u00e4rheten b\u00f6rjar Carlsrov\u00e4gen, som genom ett natursk\u00f6nt omr\u00e5de leder fram till stadens museum Carlsro. Adressen till mus\u00e9et \u00e4r Carlsrov\u00e4gen 181.<\/figcaption><\/figure>\n

Carlsros gamla historia.<\/strong><\/h4>\n

L\u00e4ngs med Stortr\u00e4skets st\u00e4nder har det i l\u00e5nga tider funnits flera stora villor som stadens aff\u00e4rsm\u00e4n och redare l\u00e4t bygga p\u00e5 1800-talet, under stadens storhetstid. P\u00e5 det st\u00e4lle d\u00e4r Carlsros museum st\u00e5r i dag stod det tidigare en annan villa, som var byggd i mitten av 1800-talet. Den villan byggdes av aff\u00e4rsmannen Carl Emil Carlstr\u00f6m (1818-1889), som var f\u00f6dd i Tavastehus, men som sedan flyttade till Kristinestad. Carl Emils hustru Maria Carolina H\u00e4ll (1819-1887) var f\u00f6dd i Kristinestad.<\/p>\n

\"\"
Den h\u00e4r villan l\u00e4t Carl Emil Carlstr\u00f6m bygga i mitten av 1800-talet vid Stortr\u00e4sket och den fick namnet \u201dCarlsro\u201d. Villan revs sedan n\u00e4r hans son Alfred Carlstr\u00f6m byggde den villa som fortfarande st\u00e5r kvar. Fotot som \u00e4r l\u00e5nat fr\u00e5n Carlsro museum \u00e4r taget \u00e5r 1887.<\/figcaption><\/figure>\n

Carl Emil Carlstr\u00f6m bodde p\u00e5 Strandgatan 36, d\u00e4r ocks\u00e5 hans aff\u00e4r och handelsmagasin l\u00e5g. Han r\u00f6relse var omfattande och han dog \u00e5r 1889 som en f\u00f6rm\u00f6gen man. G\u00e5rden och r\u00f6relsen vid Strandgatan 36 \u00f6vertogs d\u00e5 av hans son Alfred Carlstr\u00f6m och han \u00f6vertog ocks\u00e5 den gamla villan vid Stortr\u00e4sket.<\/p>\n

Sonen Alfred Carlstr\u00f6m tar \u00f6ver efter fadern.<\/strong><\/h4>\n

Alfred Carlstr\u00f6m<\/a> utvidgade r\u00f6relsen ocks\u00e5 till Vasa d\u00e4r han var del\u00e4gare i s\u00e5 gott som alla st\u00f6rre f\u00f6retag. M\u00f6jligtvis var det d\u00e4r han blev bekant med Vasas stadsbyggm\u00e4stare Fredrik Thesleff (1859-1913), som hade ritat flera k\u00e4nda byggnader i Vasa. Denne fick i uppdrag att planera och g\u00f6ra upp ritningar till den villa som Alfred Carlstr\u00f6m sedan uppf\u00f6rde \u00e5r 1896. \u00c5r 1894 rev Alfred Carlstr\u00f6m sin pappas villa fr\u00e5n mitten av 1800-talet och ett par \u00e5r senare l\u00e4t han byggm\u00e4stare Emil Holmstr\u00f6m fr\u00e5n Kristinestad uppf\u00f6ra den magnifika villa som fortfarande st\u00e5r kvar. Den nya villan fick samma namn som den gamla, allts\u00e5 efter Alfreds far Carl Emil Carlstr\u00f6m.<\/p>\n

\u00c5r 1890 hade lantm\u00e4taren Th. H\u00f6gstr\u00f6m avfattat en \u00e4gokarta och detta villaomr\u00e5de p\u00e5 ca 3,2 ha fick tomtnummer 282.\u00a0 Alfred Carlstr\u00f6m arrenderade p\u00e5 50 \u00e5rs tid detta villaomr\u00e5de av staden fr\u00e5n och med 1 april 1897 och arrendet var best\u00e4mt till 41 mark och 52 penni per \u00e5r.<\/p>\n

\"\"
Kommerser\u00e5det Alfred Carlstr\u00f6m som l\u00e4t uppf\u00f6ra den unika villan Carlsro vid Stortr\u00e4sket i Kristinestad \u00e5r 1896. Villan fick sitt namn efter Alfreds far, handlanden Carl Carlstr\u00f6m som redan i mitten av 1800-talet l\u00e4t uppf\u00f6ra en villa p\u00e5 samma st\u00e4lle, just med det vackra namnet. Fotot l\u00e5nat fr\u00e5n Carlsros museum.<\/figcaption><\/figure>\n
\"\"
En arkitektonisk skapelse var det som Alfred Carlstr\u00f6m l\u00e4t uppf\u00f6ra \u00e5r 1896 under byggm\u00e4stare Emil Holmstr\u00f6ms ledning. F\u00f6rutom det nya pl\u00e5ttaket p\u00e5 verandan s\u00e5 \u00e4r villan Carlsro i originalskick. Fotot \u00e4r taget f\u00f6r flera \u00e5r sedan.<\/figcaption><\/figure>\n

Fr\u00e5n och med januari 1881 bodde Alfred Carlstr\u00f6m med sin familj p\u00e5 \u00d6stra L\u00e5nggatan 45,<\/a> i den g\u00e5rd som nu kallas Braheg\u00e5rden. Hans aff\u00e4rsimperium v\u00e4xte och det utvidgades \u00e4nda till Vasa d\u00e4r han var del\u00e4gare i flera stora bolag och han \u00e4gde ocks\u00e5 ett st\u00f6rre aff\u00e4rshus d\u00e4r. Han var del\u00e4gare i flera fartyg, han var stadens ledande politiker och var delegat vid flera lantdagar.<\/p>\n

Med lite fantasi kan vi f\u00f6rest\u00e4lla oss vilka fester som Alfred Carlstr\u00f6m kunde st\u00e4lla till p\u00e5 sin villa vid Stortr\u00e4sket. Tr\u00e4dg\u00e5rden var fin och v\u00e4lsk\u00f6tt, och kunde inbjuda till rekreation f\u00f6r de inbjudna g\u00e4sterna.<\/p>\n

I augusti 1910<\/strong> kom det fram att en av Carlstr\u00f6ms betrodda p\u00e5 ett bedr\u00e4gligt s\u00e4tt hade f\u00f6rsnillat stora summor av Carlstr\u00f6m och av staden. Det var Carlstr\u00f6ms prokurist Emil Axelin,<\/a> som ocks\u00e5 var chef f\u00f6r stadens dr\u00e4tselkammare som hade f\u00f6rfalskat flera v\u00e4xlar som han hade tagit i staden namn. Axelin var en stor och trov\u00e4rdig kund p\u00e5 Wasa aktiebanks lokalkontor i staden och kunde p\u00e5\u00a0 s\u00e5 vis diskontera v\u00e4xlar p\u00e5 stora belopp. Nu rullades en h\u00e4rva upp, som ingen i staden hade kunnat f\u00f6rv\u00e4nta sig. F\u00f6rutom av staden, Wasa aktiebank och s\u00e5 gott som av alla f\u00f6reningar i staden, s\u00e5 hade Axelin ocks\u00e5 f\u00f6rsnillat stora belopp av Alfred Carlstr\u00f6m.<\/p>\n

Axelin h\u00e4ktades och nu visade det sig att Carlstr\u00f6m i sj\u00e4lva verket var konkursf\u00e4rdig och det ledde till att han tog sitt eget liv p\u00e5 en v\u00e4g i n\u00e4rheten av sin villa i augusti 1910. Hans f\u00f6retag gjorde konkurs och tillg\u00e5ngarna \u00f6vertogs av konkursboet som genast b\u00f6rjade realisera egendomarna.<\/p>\n

L\u00e4s mera om Alfred Carlstr\u00f6m H\u00c4R!<\/strong><\/span><\/span><\/a><\/p>\n

L\u00e4s mera om aff\u00e4ren Emil Axelin H\u00c4R!<\/strong><\/span><\/span><\/a><\/p>\n

Walentin Lehtinen fr\u00e5n Jalasj\u00e4rvi tar \u00f6ver.<\/strong><\/h4>\n

I april 1912<\/strong> s\u00e5ldes Carlstr\u00f6ms g\u00e5rd vid Strandgatan 36 och villan Carlsro vid Stortr\u00e4sket \u00e5t handlanden Walentin Lehtinen fr\u00e5n Jalasj\u00e4rvi. Lehtinen \u00f6vertog ocks\u00e5 det f\u00f6rm\u00e5nliga arrendekontraktet som Alfred hade gjort med staden \u00e5r 1897.\u00a0 Tillsammans med en grupp aff\u00e4rsm\u00e4n fr\u00e5n Jalasj\u00e4rvitrakten skulle Lehtinen starta upp en aff\u00e4rsr\u00f6relse i Carlstr\u00f6ms utrymmen p\u00e5 Strandgatan. Detta f\u00f6rs\u00f6k misslyckades dock och ganska snart f\u00f6rs\u00f6kte Lehtinen s\u00e4lja villan Carlsro.<\/p>\n

\u00c5r 1911 hade en privat folkskola inlett sin verksamhet i Skrattn\u00e4s, med elever fr\u00e5n b\u00e5da sidorna av kommungr\u00e4nsen. \u00c5r 1913 flyttade den f\u00f6r en tid till Carlsro vid Stortr\u00e4sket, f\u00f6r att sedan flytta till ”Kl\u00e5bbin”. Den privata skolan lades ned 1917 men redan \u00e5r 1922 byggde kommunerna N\u00e4rpes och Kristinestad gemensamt den skolbyggnad som fortfarande st\u00e5r kvar i Skrattn\u00e4s.<\/p>\n

\"\"
Walentin Lehtinen annonserade ett par g\u00e5nger i Syd-\u00d6sterbotten och f\u00f6rs\u00f6kte s\u00e4lja och hyra ut villan Carlsro men utan st\u00f6rre framg\u00e5ng.<\/figcaption><\/figure>\n

\u00c5r 1915<\/strong>, p\u00e5 sommaren s\u00e5 ser det ut som att Walentin Lehtinen fortfarande bor p\u00e5 Carlsro och det g\u00f6r studeranden Johannes Dahlbo ocks\u00e5.\u00a0 I b\u00f6rjan p\u00e5 juni annonserar Dahlbo att han undervisar villkorister i spr\u00e5k och matematik p\u00e5 villan. Dahlbo var f\u00f6dd i P\u00f6rtom och var l\u00e4rare i skolan i Skrattn\u00e4s. Han bodde i dr\u00e4ngstugan n\u00e4ra Carlsro villan och han dog d\u00e4r i juni 1923.<\/p>\n

Lehtinen sj\u00e4lv annonserar ocks\u00e5 han, d\u00e5 han vill ordna en 2 veckors kurs i biodling om tillr\u00e4ckligt m\u00e5nga elever anm\u00e4ler sig. I december vistas Lehtinen i Jalasj\u00e4rvi och han bjuder d\u00e5 ut villan p\u00e5 ett eller flera \u00e5rs hyra. Han bjuder ut alla byggnader, tr\u00e4dg\u00e5rden, \u00e4ngarna, fiskevattnen och bikuporna.<\/p>\n

\u00c5r 1916 i september<\/strong> \u00f6verf\u00f6rde Walentin arrendekontraktet f\u00f6r Carlsrotomten p\u00e5 sin son Eino Brynolf Lehtinen men den 10 augusti 1924 \u00f6verf\u00f6rdes det tillbaka p\u00e5 fadern Walentin.<\/p>\n

\"\"
1 juni 1917 \u00f6ppnade Sanni Myll\u00e4ri en sommarrestaurang i Lehtinens villa Carlsro.<\/figcaption><\/figure>\n
\"\"
13 maj 1922 bj\u00f6d Valentin Lehtinen ut Carlsro i tidningen och nu skall byggnaderna flyttas bort.<\/figcaption><\/figure>\n

Anna och Hilma Lindberg tar \u00f6ver.<\/strong><\/h4>\n

\u00c5r 1924<\/strong> bj\u00f6d Walentin Lehtinen ut Carlsro i tidningen Ilkka och i Syd-\u00d6sterbotten och att den skall s\u00e4ljas p\u00e5 auktion. Han lyckades d\u00e5 s\u00e4lja villan \u00e5t fru Anna Lindberg<\/a> och fr\u00f6ken Hilma Lindberg f\u00f6r 50 000 mark. I k\u00f6pet 13.8.1924 ingick ocks\u00e5\u00a0 tv\u00e5 arrende\u00e4ngar, d\u00e4remot ingick inte ”isk\u00e4llaren, spillningskastet med deromkring uppf\u00f6rt plank \u00e5 stensockel”.\u00a0 Arrendekontraktet fr\u00e5n 1897 \u00f6verf\u00f6rdes p\u00e5 Hilma Lindberg och avsikten var att de skall \u00f6ppna ett rekreationshem d\u00e4r. K\u00f6pet finansierades med att systrarna l\u00e5nade 60 000 mark av N\u00e4rpes Sparbank.<\/p>\n

\u00c5r 1925<\/strong> byggdes ett nytt badhus mellan villan och Stortr\u00e4sket, d\u00e4r g\u00e4sterna kunde f\u00e5 allt fr\u00e5n lerbad till massage. Badhuset finns fortfarande kvar och har anv\u00e4nts f\u00f6r mus\u00e9ets utst\u00e4llningsf\u00f6rem\u00e5l. Senast har d\u00e4r funnits guldsmed Sandelins utst\u00e4llning men kommer i forts\u00e4ttningen att anv\u00e4ndas f\u00f6r andra \u00e4ndam\u00e5l.<\/p>\n

\u00c5ren 1925 och 1926<\/strong> ordnades det fester f\u00f6r allm\u00e4nheten p\u00e5 Carlsro och Lindbergs ordnade till och med bilskjuts varje halvtimme fr\u00e5n bilstationen vid r\u00e5dhuset.<\/p>\n

\"\"<\/p>\n

\u00c5r 1929, i februari<\/strong> bj\u00f6d Anna Lindberg ut \u201dVintervillan Carlsro\u201d i tidningarna, eftersom hon var sjuklig. F\u00f6rutom villan med 16 rum, s\u00e5 ingick det s\u00e5 kallade \u201dTorpet\u201d med 2 rum och k\u00f6k, en uthusbyggnad med stall, f\u00e4hus och automobilstall. Den nya badstugan ingick ocks\u00e5 och d\u00e4r skulle det g\u00e5 att bygga 4 rum till och den byggnaden hade ocks\u00e5 ett pumpverk. Av arrendetiden \u00e5terstod \u00e4nnu 20 \u00e5r och \u00e5rsarrendet \u00e4r endast 40 mark.<\/p>\n

Trots den lockande annonsen blev det ingen aff\u00e4r, kanske p\u00e5 grund av inteckningen p\u00e5 100 000 mark. F\u00f6ljande \u00e5r var Oskar Jalkio fr\u00e5n Vasa d\u00e4r som f\u00f6rest\u00e5ndare men det \u00e4r tydligen s\u00e5 att han endast var anst\u00e4lld, han drev allts\u00e5 inte pensionatet i egen regi. Denne Jalkio sk\u00f6tte verksamheten endast sommaren 1929 och sedan tog Anna Lindberg igen \u00f6ver st\u00e4llet.<\/p>\n

De f\u00f6ljande \u00e5ren avtog verksamheten, vilket ledde till att Anna Lindberg \u00f6verl\u00e4t sin andel \u00e5t Hilma Lindberg. I b\u00f6rjan av 1930-talet var det s\u00e5 pass liten verksamhet p\u00e5 pensionatet att det p\u00e5 h\u00f6sten 1933 bj\u00f6ds ut p\u00e5 exekutiv auktion. Stadens fattigv\u00e5rdsn\u00e4mnd blev d\u00e5 intresserad av att inr\u00e4tta ett barnhem p\u00e5 Carlsro men varken stadsstyrelsen eller fullm\u00e4ktige omfattade det f\u00f6rslaget.<\/p>\n

Carlsro blir Kristligt Vilohem.<\/strong><\/h4>\n

\u00c5r 1933, i november<\/strong> p\u00e5 den exekutiva auktionen p\u00e5 magistraten s\u00e5ldes \u00e4gander\u00e4tten till villan Carlsro med alla byggnader och arrender\u00e4tten till tomten \u00e5t konsul Arthur Nummelin fr\u00e5n Helsingfors. Carlsro var intecknat bland annat i N\u00e4rpes Sparbank och Helsingfors Aktiebank f\u00f6r 96 000 mark men det h\u00f6gsta budet blev endast 51 500 mark. Ett stort antal spekulanter fr\u00e5n hela landet var n\u00e4rvarande men \u00e4nd\u00e5 blev priset relativt l\u00e5gt.<\/p>\n

\u00c5r 1934, i december<\/strong> fick den nya \u00e4garen, Arthur Nummelin tillst\u00e5nd av landsh\u00f6vdingen att bedriva \u201dCarlsro Kristligt Vilohem A.B.\u201d Det var ett pensionat av andra klass och i dess styrelse satt Nummelin som ordf\u00f6rande, fr\u00f6ken Svea Olga Margaretha Tr\u00e4skman och fru Olga Amanda Serafia Carlson. Fru Carlson var ocks\u00e5 utn\u00e4mnd till f\u00f6rest\u00e5ndarinna vid pensionatet.<\/p>\n

N\u00e5gra h\u00e4lsobad eller andra h\u00e4lsobringande kurer f\u00f6rekom inte under denna tid, som det kristliga vilohemmet \u00e4gde villan. Till exempel i maj 1936 annonserade de i tidningen Aamulehti att unga flickor skulle bes\u00f6ka det natursk\u00f6na st\u00e4llet, f\u00f6r att d\u00e4r l\u00e4ra sig svenska. D\u00e4r skulle ocks\u00e5 finnas m\u00f6jlighet att simma, att ro p\u00e5 sj\u00f6n och spela krocket. Men det var ingen livlig verksamhet den h\u00e4r tiden och l\u00f6nsamheten var svag.<\/p>\n

\"\"
P\u00e5 1930-talet \u00e4gdes Carlsro av Kristligt Vilohem AB men det blev ingen livlig verksamhet och l\u00f6nsamheten var svag.<\/figcaption><\/figure>\n

Carlsro Turisthotell tar \u00f6ver.<\/strong><\/h4>\n

\u00c5r 1939, den 19 januari<\/strong> s\u00e5ldes \u201dCarlsro Kristligt Vilohem A.B.\u201d f\u00f6r 65 000 mark \u00e5t ett nybildat bolag, som skulle inr\u00e4tta ett turisthotell i villan. I k\u00f6pet ingick huvudbyggnaden, sidobyggnaden som kallades ”Lillstugan” och bastubyggnaden nere vid stranden. Ett gammalt uthus och ”Torpet” ingick inte i aff\u00e4ren. N\u00e5got turisthotell fanns inte fr\u00e5n f\u00f6rr i Svensk-Finland och det var meningen att det skulle kunna \u00f6ppnas redan till sommaren. Del\u00e4gare i bolaget var Svensk-Finlands turistf\u00f6rening, Svensk-Finlands resebyr\u00e5 och flera intressenter fr\u00e5n staden, bland annat aff\u00e4rsmannen Frans Henrikson, br\u00f6derna Gunnar och Verner Grankull, apotekare Ernst Sandlund och bokhandlare Anders Skeppar. Bolaget Carlsro Turistbolag bildades i maj 1939.<\/p>\n

Planerna var storstilade och badinr\u00e4ttningen skulle \u00e5teruppta verksamheten med allt fr\u00e5n finsk bastu till medicinska bad och karbad till massage. Stadsl\u00e4karen Hugo Bredstr\u00f6m anlitades som badl\u00e4kare och den tidigare baderskan kunde anst\u00e4llas p\u00e5 nytt efter flera \u00e5rs fr\u00e5nvaro. Man kom \u00f6verens med Haglunds bussbolag att deras bussar i forts\u00e4ttningen skall k\u00f6ra via Carlsro p\u00e5 deras rutt mellan staden och Vasa.<\/p>\n

Stadsfullm\u00e4ktige i staden best\u00e4mde i maj att arrender\u00e4tten till Carlsros tomt skulle f\u00f6rl\u00e4ngas till 1 april 1970. Arrendesumman, som sedan \u00e5r 1897 hade varit 41 mark och 52 penni per \u00e5r h\u00f6jdes med 15 g\u00e5nger till 622,50 mk.<\/p>\n

\"\"<\/p>\n

I juli 1939<\/strong> kunde s\u00e5 \u201dCarlsro turisthotell\u201d \u00f6ppna d\u00f6rrarna f\u00f6r de f\u00f6rsta g\u00e4sterna. En ingenj\u00f6r Liljefors fungerade som verkst\u00e4llande direkt\u00f6r och hovm\u00e4staren Karl Adolf Georg Bundul var ansvarig f\u00f6r verksamheten. I augusti fick turisthotellet fullst\u00e4ndiga utsk\u00e4nkningsr\u00e4ttigheter under tiden 30 april \u2013 30 september.<\/p>\n

Turisthotellet fick ocks\u00e5 arrendera ett strandomr\u00e5de i Strandkroken nere vid havet. Avst\u00e5ndet dit var endast 800 meter och d\u00e4r skulle byggas en 100 meter l\u00e5ng sandstrand och en kiosk d\u00e4r det skulle s\u00e4ljas s\u00f6tsaker och l\u00e4skedrycker. Sandstranden skulle byggas p\u00e5 den v\u00e4stra stranden av Strandkroksfj\u00e4rden, som var v\u00e4l skyddad f\u00f6r de kalla vindarna. Ett 10-tal lastbillass med sand hade k\u00f6rts fr\u00e5n B\u00f6tombergen<\/a> och tillsammans med den sand som fanns fr\u00e5n tidigare, s\u00e5 blev stranden i skick och mycket popul\u00e4r f\u00f6r badande.<\/p>\n

I september 1939<\/strong> var det s\u00e4songavslutningen p\u00e5 turisthotellet och g\u00e4sterna k\u00f6rdes med buss fr\u00e5n R\u00e5dhusparken, d\u00e4r stadens busstation fanns den tiden.<\/p>\n

Redan i oktober 1939 l\u00e4mnade Ab Carlsro turisthotell in sin konkursans\u00f6kan. Tillg\u00e5ngarna och skulderna var b\u00e5da i halvmiljonklassen och konkursboet fick i uppdrag att realisera egendomarna. Inventarierna s\u00e5ldes f\u00f6rst p\u00e5 flera auktioner medan fastigheten var sv\u00e5rare att s\u00e4lja. I november 1939 gjordes ett f\u00f6rs\u00f6k men det blev ingen aff\u00e4r eftersom det h\u00f6gsta budet var endast 20 000 mark medan skulderna uppgick till n\u00e4stan 450 000. M\u00f6jligtvis var det krigshotet, som gjorde att ordentliga anbud uteblev. I en senare auktion blev dock direkt\u00f6r Verner Grankull \u00e4gare till Carlsro, som just d\u00e5 inte hade n\u00e5gon verksamhet.<\/p>\n

Turistf\u00f6reningen i Finland tar \u00f6ver.<\/strong><\/h4>\n

\u00c5r 1941, i januari<\/strong>, allts\u00e5 under mellankrigstiden s\u00e5lde Verner Grankull Carlsro \u00e5t Turistf\u00f6reningen i Finland. F\u00f6rhandlingar om k\u00f6pet hade p\u00e5g\u00e5tt en l\u00e4ngre tid och f\u00f6reningens arkitekt H\u00e4m\u00e4l\u00e4inen hade bes\u00f6kt st\u00e4llet och han konstaterade att det var v\u00e4rt att satsa p\u00e5.<\/p>\n

Den h\u00e4r turistf\u00f6reningen var d\u00e5 Finlands st\u00f6rsta och de hade fr\u00e5n tidigare flera turisthem och hotell runt om i landet. Meningen var att Carlsro skall h\u00e5llas \u00f6ppet \u00e5ret runt och det skulle i s\u00e5 fall kr\u00e4va stora reparationer p\u00e5 byggnaden.<\/p>\n

F\u00f6reningen planerade ocks\u00e5 en helt ny reserutt, som skulle f\u00e5 positiva f\u00f6ljder f\u00f6r Carlsro och Kristinestad. Rutten skulle vara \u00e4mnad f\u00f6r folk fr\u00e5n Sverige som \u00f6ver Kvarken skulle anl\u00e4nda till Vasa. D\u00e4rifr\u00e5n skulle de sedan skjutsas till bland annat Carlsro, d\u00e4rifr\u00e5n de sedan kunde forts\u00e4tta f\u00e4rden ner till \u00c5bo, f\u00f6r att d\u00e4rifr\u00e5n ta f\u00e4rjan tillbaka till Sverige. I staden v\u00e4lkomnade man detta projekt, eftersom man ans\u00e5g att staden hittills har legat p\u00e5 sidan om de stora turiststr\u00f6mmarna.<\/p>\n

Turisthotellet, som skulle \u00f6ppnas till sommaren fick stadens f\u00f6rord till utsk\u00e4nkningsr\u00e4ttigheter i maj 1941. Olyckligt nog kom forts\u00e4ttningskriget emellan och skrinlade planerna p\u00e5 ett \u00f6ppnande av turisthotellet.<\/p>\n

\u00c5r 1945, den 1 juni<\/strong> kunde s\u00e5 invigningen av turisthotellet ske med inbjudna g\u00e4ster. Turistf\u00f6reningens direkt\u00f6r Yrj\u00f6 Soini deltog, liksom flera tidningsm\u00e4n fr\u00e5n olika delar av landet. Stadsdirekt\u00f6r Dahlstr\u00f6m var ocks\u00e5 med och han hoppades att Carlsro skulle f\u00e5 ett uppsving, som skulle vara till nytta f\u00f6r staden.<\/p>\n

Turistf\u00f6reningen i Finland hade mycket liten och kortvarig verksamhet och de annonserade inte alls i v\u00e5ra lokaltidningar och det var ocks\u00e5 sparsamt med tidningsartiklar d\u00e4rifr\u00e5n. I februari 1950 sade Turistf\u00f6reningen upp elavtalet med staden. I april 1954 annonserade de stort n\u00e4r de f\u00f6rm\u00e5nligt ville s\u00e4lja \u201dVilla Carlsro\u201d. N\u00e5gra ordentliga anbud kom det inte, s\u00e5 n\u00e5gon aff\u00e4r blev det inte.<\/p>\n

Forman \u00c5ke Weckstr\u00f6m tar \u00f6ver.<\/strong><\/h4>\n

I november 1960 blev det d\u00e4remot aff\u00e4r, d\u00e5 Carlsro s\u00e5ldes p\u00e5 auktion. Den h\u00f6lls p\u00e5 Stadshotellet och m\u00e4klaren Esko Jylli h\u00f6ll i klubban. H\u00e4r framkom att huvudbyggnaden var brandf\u00f6rs\u00e4krad f\u00f6r 8, 2 miljoner och de \u00f6vriga byggnaderna tillsammans f\u00f6r 1,6 miljoner, totalt n\u00e4rmare 10 miljoner. Byggnaderna stod p\u00e5 stadens marker men hade ett l\u00e5ngt arrendekontrakt.<\/p>\n

Till att b\u00f6rja med bj\u00f6ds helheten ut och Algot Nelson och \u00c5ke Weckstr\u00f6m gav bud. \u00c5ke bj\u00f6d h\u00f6gre och han kunde t\u00e4nka sig att betala 450\u00a0000 mark f\u00f6r alltsammans. Sedan bj\u00f6ds byggnaderna ut skilt f\u00f6r sig men n\u00e5gra godtagbara anbud kom inte in.<\/p>\n

Turistf\u00f6reningens representanter h\u00f6ll ett kort m\u00f6te i kabinettet och kallade in \u00c5ke, som kunde t\u00e4nka sig att h\u00f6ja budet till 550\u00a0000 mark och detta anbud godk\u00e4ndes och d\u00e4rmed var aff\u00e4ren klar. Det kan l\u00e5ta som att Carlsro s\u00e5ldes f\u00f6r stora pengar men i sj\u00e4lva verket gjorde \u00c5ke en god aff\u00e4r. Enligt statistikcentralens prisomr\u00e4knare s\u00e5 skulle summan i dag motsvara 13\u00a0200 \u20ac.<\/p>\n

\u00c5r 1960, i november<\/strong> blev allts\u00e5 formannen \u00c5ke Weckstr\u00f6m \u00e4gare till turisthotellet Carlsro. N\u00e5got hotell t\u00e4nkte han inte forts\u00e4tta med, utan han skulle d\u00e4r samla ihop sina gamla f\u00f6rem\u00e5l och g\u00f6ra Carlsro till ett museum. Han hade redan tidigare s\u00f6kt efter ett passligt st\u00e4lle, men nu slog han till d\u00e5 Carlsro bj\u00f6ds ut.<\/p>\n

\"\"
De flesta g\u00e5rdar i staden saknade vattenledning i mitten av 1900-talet och d\u00e4rf\u00f6r h\u00e4mtade stadsborna vattnet fr\u00e5n n\u00e5gon av stadens m\u00e5nga allm\u00e4nna brunnar. St\u00f6rre m\u00e4ngder transporterades dock med h\u00e4st. \u00c5ke Weckstr\u00f6m och hans vattentunna var en vanlig syn p\u00e5 stadens gator och h\u00e4r har han just fyllt p\u00e5 ur brunnen i R\u00e5dhusparken. Fotot ur SLS:s samlingar.<\/figcaption><\/figure>\n

\u00c5ke Weckstr\u00f6m (1909-1989) f\u00f6ddes i staden och han var son till Alfred Weckstr\u00f6m (1871-1934) och Anna Kajsa (f. Lillvik i Sideby 1872-1939). \u00a0\u00c5ke var gift med Anni Stenlund (1911-1977) som var dotter till fiskaren Johannes Stenlund i Alesundet (1887-1953) och Maria Augusta Granath<\/a> (1887-1960) fr\u00e5n Dagsmark. Om du vill l\u00e4sa mera om \u00c5ke, s\u00e5 skall du klicka H\u00c4R!<\/strong><\/span><\/span><\/a><\/p>\n

Redan f\u00f6ljande \u00e5r, den 1 juli 1961 kunde \u00c5ke och Anni \u00f6ppna sitt museum f\u00f6r allm\u00e4nheten och \u00c5ke var den perfekta guiden. Han k\u00e4nde v\u00e4l till stadens historia och via sitt arbete som forman k\u00e4nde han alla som bodde i staden. Hans minne var gott och han kunde p\u00e5 ett humoristiskt s\u00e4tt krydda ber\u00e4ttelserna fr\u00e5n forna tider. I juni 1961 fick han stadsstyrelsens tillst\u00e5nd att uppr\u00e4tth\u00e5lla sommarmuseum under tiden 1 maj till 30 oktober och han fick ocks\u00e5 tillst\u00e5nd att idka kioskr\u00f6relse p\u00e5 omr\u00e5det. Mus\u00e9et var \u00f6ppet endast sommartid.<\/p>\n

Sommaren 1966<\/strong> donerade guldsmed Georg Sandelin alla gamla verktyg, fr\u00e5n den verkstad som hans far Alexander hade f\u00f6rv\u00e4rvat \u00e5r 1896. Samlingen bestod av cirka 500 olika f\u00f6rem\u00e5l och verktyg, bland annat st\u00e4d, ringprover och olika maskiner. F\u00f6ljande \u00e5r kunde \u00c5ke \u00f6ppna utst\u00e4llningen med Sandelins verktyg i dr\u00e4ngstugan n\u00e4ra porten-<\/p>\n

Samlandet fortsatte efter f\u00f6rv\u00e4rvet och han var en v\u00e4lsedd bes\u00f6kare p\u00e5 alla auktioner som h\u00f6lls i staden eller som han sade \u201datt han var med om han hade n\u00e5gra pengar\u201d. Att driva ett museum var ingen lukrativ aff\u00e4r men tack vare bidrag fr\u00e5n Svenska kulturfonden och staden Kristinestad kunde han vara i g\u00e5ng och h\u00e5lla \u00f6ppet varje sommar.<\/p>\n

\"\"
\u00c5r 1984 blev museimannen \u00c5ke Weckstr\u00f6m utsedd till \u00c5rets kulturaktivist i Kristinestad, en utm\u00e4rkelse som han k\u00e4nde sig ganska hedrad av. Fotot l\u00e5nat fr\u00e5n Carlsro museum.<\/figcaption><\/figure>\n
\"\"
Carlsro fotograferat \u00e5r 1967 av Vbl:s pressfotograf Rafael Olin. Fotot finns i SLS:s arkiv.<\/figcaption><\/figure>\n
\"\"
Carlsro fotograferat p\u00e5 1960-talet av Vbl:s pressfotograf Rafael Olin. Fotot finns p\u00e5 SLS:s arkiv.<\/figcaption><\/figure>\n

\u00c5r 1972<\/strong> ville \u00c5ke Weckstr\u00f6m l\u00f6sa in tomten d\u00e4r hans museum fanns och staden gjorde upp tv\u00e5 f\u00f6rslag. Det ena gick ut p\u00e5 att staden skulle s\u00e4lja ett omr\u00e5de p\u00e5 ett hektar f\u00f6r 5 000 mark och det andra gick ut p\u00e5 att staden skulle ge Weckstr\u00f6m endast nyttjander\u00e4tten. Den 29 december 1972 besl\u00f6t stadsfullm\u00e4ktige att de kan t\u00e4nka sig att s\u00e4lja tomten \u00e5t en under bildning varande stiftelse f\u00f6r 5 000 mark. Stiftelsen skulle ocks\u00e5 f\u00e5 r\u00e4tt att disponera omr\u00e5dena i n\u00e4romr\u00e5det, till exempel markerna runt badstugan nere vid stranden.<\/p>\n

\u00c5r 1973 i mars<\/strong> bildades ”Stiftelsen f\u00f6r Carlro museum” och dess uppgift var att befr\u00e4mja museiverksamheten i staden och i s\u00e5dant avseende \u00e4ga, v\u00e5rda och f\u00f6rkovra Carlsro museum. Stiftelsen skulle ta hand om verksamheten ocks\u00e5 efter \u00c5kes d\u00f6d. I styrelsen invaldes \u00c5ke och Annie Weckstr\u00f6m och styrmannen Bengt-Ove Weckstr\u00f6m och m\u00e5laren Sven \u00c5ke Weckstr\u00f6m. Stiftelsens egendom bestod av huvudbyggnaden med 16 rum, guldsmedsmus\u00e9et, dr\u00e4ngstugan och bastubyggnaden. 7 000 museif\u00f6rem\u00e5l best\u00e5ende av verktyg, porsliner, m\u00f6bler, kl\u00e4der och fotografier h\u00f6rde ocks\u00e5 till egendomen.<\/p>\n

\u00c5r 1973, den 1 juni<\/strong> s\u00e5lde staden tomten p\u00e5 ett hektar \u00e5t stiftelsen f\u00f6r 5 000 mark och de fick lagfart p\u00e5 den samma \u00e5r. Alla byggnader, f\u00f6rutom bastubyggnaden st\u00e5r p\u00e5 den ink\u00f6pta tomten.<\/p>\n

\u00c5r 1989<\/strong> avled \u00c5ke Weckstr\u00f6m \u00f6verraskande men stiftelsen fortsatte hans arbete och verksamheten och det praktiska arbetet gjordes av \u00c5kes son Bengt-Ove Weckstr\u00f6m.<\/p>\n

Villan Carlsro blir staden Kristinestads museum.<\/strong><\/h4>\n

\u00c5r 2002<\/strong> tog staden Kristinestad \u00f6ver mus\u00e9et och har efter det h\u00e5llit verksamheten i g\u00e5ng. \u00c5r 2021 blev huvudbyggnaden och tv\u00e5 andra byggnader skyddade och f\u00f6rhoppningsvis skall denna skyddsst\u00e4mpel leda till att mera bidrag kan erh\u00e5llas f\u00f6r att h\u00e5lla Alfred Carlstr\u00f6ms unika villa fr\u00e5n 1896 i skick.<\/p>\n

\"\"
Fotot fr\u00e5n sommaren 2019.<\/figcaption><\/figure>\n
\"\"
Huvuding\u00e5ngen fr\u00e5n \u00f6ster har inte varit i anv\u00e4ndning p\u00e5 m\u00e5nga \u00e5r och inte heller balkongen. Fotot fr\u00e5n sommaren 2025.<\/figcaption><\/figure>\n

Mera annonser.<\/strong><\/h4>\n

\"\" \"\"<\/p>\n

\"\"<\/p>\n

Foton.<\/strong><\/h4>\n
\"\"
Alfred Carlstr\u00f6m (1851-1910) med hustrun Agnes (1852-1913) och s\u00f6nerna Eskil (1889-1922) och Folke (1887-1944) i k\u00e4rran utanf\u00f6r det gamla Carlsro. H\u00e4stkusken \u00e4r tillsvidare ok\u00e4nd. Fotot l\u00e5nat fr\u00e5n Carlsro museum.<\/figcaption><\/figure>\n
\"\"
Som namnet s\u00e4ger s\u00e5 var pensionatet Carlsro \u00f6ppet endast sommartid. Vykortet l\u00e5nat fr\u00e5n Carlsro museum.<\/figcaption><\/figure>\n
\"\"
St\u00e5tliga Carlsro p\u00e5 1960-talet fotograferat av Rafael Olin. Till h\u00f6ger syns bastubyggnaden, som systrarna Lindberg byggde p\u00e5 1920-talet, inneh\u00e5llande bland annat 5 bostadsrum. F\u00f6r n\u00e4rvarande \u00e4r inte bastubyggnaden \u00f6ppen f\u00f6r allm\u00e4nheten. Fotot ur SLS:s arkiv.<\/figcaption><\/figure>\n
\"\"
I h\u00f6rnet till v\u00e4nster syns k\u00f6ksing\u00e5ngen och i tillbyggnaden bredvid den pumphuset, som numera \u00e4r bortrivet. Fotot taget 1967 av Rafael Olin, ur SLS:s arkiv.<\/figcaption><\/figure>\n
\"\"
\u00c5r 1967 invigde \u00c5ke guldsmed Sandelins guldsmedsmuseum, som inrymdes i den gamla dr\u00e4ngstugan vid parkeringsplatsen. Det var ju Alexander Sandelin, som redan p\u00e5 1800-talet \u00f6ppnade sin aff\u00e4r och som sonen Georg sedan tog \u00f6ver. Georg gick i pension \u00e5r 1966 och donerade d\u00e5 alla smidesverktyg till Carlsro. Fotot taget av Rafael Olin, ur SLS:s arkiv.<\/figcaption><\/figure>\n
\"\"
Turisthotellet Carls-ro p\u00e5 ett vykort. Kortet l\u00e5nat fr\u00e5n Carlsro museum.<\/figcaption><\/figure>\n
\"\"
Borden \u00e4r dukade utanf\u00f6r Carlsro och det ser ut att finnas g\u00e4ster ocks\u00e5 fr\u00e5n Sverige, eftersom flaggorna vajar fr\u00e5n balkongen.<\/figcaption><\/figure>\n
\"\"
Gustaf Starckes torp \u00e4r m\u00f6jligtvis den \u00e4ldsta byggnaden p\u00e5 Carlsro omr\u00e5det. Redan i b\u00f6rjan av 1830-talet s\u00e5 arrenderade kronol\u00e4nsmannen Gustaf Starcke (f\u00f6dd 1795 i Stockholm, d\u00f6d i staden 1877) en \u00e4ng av staden d\u00e4r denna byggnad stod. Han och hustrun Christina (f\u00f6dd Nagel i staden 1801-1883) anv\u00e4nde torpet som sommarbostad och efter deras d\u00f6d f\u00f6rv\u00e4rvade Carl Emil Carlstr\u00f6m torpet och flyttade det till sitt nuvarande st\u00e4lle. Det anv\u00e4ndes sedan som bostad, och den privata folkskolan i Skrattn\u00e4s verkade en tid i byggnaden runt 1913-14. \u00c5ke trodde best\u00e4mt att torpet i tiderna hade fungerat som ett soldattorp. I en tidningsintervju \u00e5r 1971 sade \u00c5ke att torpet skulle vara uppf\u00f6rt omkring 1820. Fotot fr\u00e5n sommaren 2021.<\/figcaption><\/figure>\n
\"\"
Bredvid Gustaf Starckes torp st\u00e5r denna uthusbyggnad, som \u00c5ke Weckstr\u00f6m k\u00f6pte \u00e5r 1978 av Johannes och Ida R\u00f6nnlunds arvingar i Lillsj\u00f6 i Dagsmark. Uthuset som hade st\u00e5tt p\u00e5 Lillsj\u00f6v\u00e4gen 226<\/a> best\u00e5r av timrade delar i b\u00e5da \u00e4ndarna, som p\u00e5 mitten har blivit iskarvade med br\u00e4der. I byggnaden finns bland annat den likvagn som \u00c5ke \u00e5r 1983 k\u00f6pte av Marthaf\u00f6reningen i Korsb\u00e4ck<\/a>. Fotot fr\u00e5n sommaren 2021.<\/figcaption><\/figure>\n
\"\"
\u00c5r 1925 l\u00e4t innehavaren Anna Lindberg uppf\u00f6ra denna badstuga nere vid Stortr\u00e4skets strand. Den anv\u00e4ndes f\u00f6r bad och olika behandlingar och p\u00e5 senare tid har den ocks\u00e5 anv\u00e4nts f\u00f6r inkvartering. Under de senaste \u00e5ren har guldsmed Sandelins utst\u00e4llning funnits i byggnaden men under \u00e5r 2021 flyttades dessa f\u00f6rem\u00e5l till Starckes torp. Badstugan anv\u00e4nds numera som plats f\u00f6r varierande utst\u00e4llningar. Fotot fr\u00e5n sommaren 2019.<\/figcaption><\/figure>\n
\"\"
Till h\u00f6ger om porten till villan st\u00e5r den h\u00e4r dr\u00e4ngstugan som Alfred l\u00e4r ha flyttat till sitt nuvarande st\u00e4lle runt \u00e5r 1900. D\u00e4r bodde dr\u00e4ngarna och arbetarna p\u00e5 Carlstr\u00f6ms tid. \u00c5r 1967 inr\u00e4ttades i den h\u00e4r dr\u00e4ngstugan ett speciellt museum med guldsmed Sandelins verktygssamling och andra till branschen h\u00f6rande f\u00f6rem\u00e5l. Det var Alexander Sandelin som \u00e5r 1896 skaffade denna samling d\u00e5 han b\u00f6rjade som guldsmed i staden och sedan var det hans son Georg som tog \u00f6ver verksamheten. \u00c5r 1966 gick Georg i pension och han besl\u00f6t d\u00e5 att donera alltsammans till Carlsro. En del av Sandelins samling finns numera i Torpet, eftersom dr\u00e4ngstugan i dag \u00e4r i d\u00e5ligt skick och inte i anv\u00e4ndning. Fotot fr\u00e5n sommaren 2013.<\/figcaption><\/figure>\n
\"\"
Lusthuset som st\u00e5r bredvid villan byggdes redan p\u00e5 Carl Carlstr\u00f6ms tid p\u00e5 1800-talet men \u00e4r fortfarande i anv\u00e4ndbart skick. Fotot fr\u00e5n sommaren 2019.<\/figcaption><\/figure>\n

\"\"<\/p>\n

\"\"
Dockorna med vackra kl\u00e4der sitter uppradade i finsoffan.<\/figcaption><\/figure>\n

\"\"<\/p>\n

\"\"
Kaffet \u00e4r serverat och genom f\u00f6nstret kunde g\u00e4sterna se hur vattnet glittrar p\u00e5 Stortr\u00e4sket.<\/figcaption><\/figure>\n
\"\"
Bordet \u00e4r dukat och g\u00e4sterna \u00e4r p\u00e5 kommande till middagen hos kommerser\u00e5det Alfred Carlstr\u00f6m.<\/figcaption><\/figure>\n

\"\"<\/p>\n

\"\"
Ett stort antal f\u00f6rem\u00e5l fr\u00e5n apoteket finns utst\u00e4llda i den \u00f6vre v\u00e5ningen.<\/figcaption><\/figure>\n
\"\"
Verandan vid den gamla huvuding\u00e5ngen passar bra som scen f\u00f6r olika upptr\u00e4danden och s\u00e5 h\u00e4r s\u00e5g det ut d\u00e5 Recado upptr\u00e4dde under sommarmarknaden 2021. Foto Leif Sundell.<\/figcaption><\/figure>\n
\"\"
Fr\u00e5n lusthuset p\u00e5 g\u00e5rdsplanen ser man den lummiga tr\u00e4dg\u00e5rden och en del av villan och h\u00e4r kan man l\u00e5ta fantasin fl\u00f6da och f\u00f6rest\u00e4lla sig livet p\u00e5 Carlstr\u00f6ms tid.<\/figcaption><\/figure>\n
\"\"
P\u00e5 Carlsro finns det en samling gamla telefoner, helt annorlunda \u00e4n dagens modeller.<\/figcaption><\/figure>\n
\"\"
Eftersom uppv\u00e4rmningen i tiden sk\u00f6ttes endast med kakelugnar, s\u00e5 finns det ett stort antal s\u00e5dana i villan Carlsro.<\/figcaption><\/figure>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Sammanst\u00e4llt av Lasse Backlund i juni 2021. Carlsros gamla historia. L\u00e4ngs med Stortr\u00e4skets st\u00e4nder har det i l\u00e5nga tider funnits flera stora villor som stadens aff\u00e4rsm\u00e4n och redare l\u00e4t bygga p\u00e5 1800-talet, under stadens storhetstid. P\u00e5 det st\u00e4lle d\u00e4r Carlsros Forts\u00e4tt l\u00e4sa Carlsro vid Stortr\u00e4sket<\/span>→<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"parent":16804,"menu_order":9,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"","meta":{"footnotes":""},"class_list":["post-21033","page","type-page","status-publish","hentry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/21033","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=21033"}],"version-history":[{"count":56,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/21033\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":30762,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/21033\/revisions\/30762"}],"up":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/16804"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=21033"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}