{"id":20872,"date":"2021-05-25T21:23:32","date_gmt":"2021-05-25T18:23:32","guid":{"rendered":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/?page_id=20872"},"modified":"2021-07-26T12:58:26","modified_gmt":"2021-07-26T09:58:26","slug":"allmanna-drag-i-osterbottens-historia","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/?page_id=20872","title":{"rendered":"Allm\u00e4nna drag i \u00d6sterbottens historia.\u00a0"},"content":{"rendered":"

Artikel skriven av Alma S\u00f6derhjelm i Nya Pressens specialnummer den 27 juni 1912, p\u00e5 grund av s\u00e5ngfesten i Vasa. Renskrivet och moderniserat av Lasse Backlund i maj 2021:\u00a0<\/span><\/p>\n

\u00d6ster-Norrland kallades f\u00f6rut det svenska landskap, som nu bildar \u00d6sterbotten, till \u00e5tskillnad fr\u00e5n landskapet p\u00e5 andra sidan Bottenhavet, som kallades V\u00e4sterbottnen eller V\u00e4ster-Norrland. Gr\u00e4nsen mellan dessa landskap var n\u00e5got obest\u00e4md, varf\u00f6r den antogs sammanfalla med gr\u00e4nsen mellan Uppsala och \u00c5bo stift, som senare bildades av landremsan mellan Kemi \u00e4lv och den litet v\u00e4ster om Kemi i Bottniska viken utfallande Kaakamo \u00e5.<\/p>\n

\u00c5r 1674 skildes \u00d6sterbotten emellertid f\u00f6r all framtid fr\u00e5n V\u00e4sterbotten och riksdagen 1680 best\u00e4mdes att \u00d6sterbotten skulle delas i tv\u00e5 delar : Norra och S\u00f6dra \u00d6sterbotten. \u00a0Alla f\u00f6rsamlingar i S\u00f6dra \u00d6sterbotten har h\u00e4rstammat fr\u00e5n ur f\u00f6rsamlingarna Peders\u00f6re och Mustasaari. Fr\u00e5n Peders\u00f6re l\u00f6sgjordes efterhand Gamlakarleby (\u00e5r 1467), Kronoby, Nykarleby, Lappaj\u00e4rvi, Esse, Purmo och Larsmo, fr\u00e5n Mustasaari, Storkyro, N\u00e4rpes (d\u00e4rav Lappfj\u00e4rds, d\u00e4rav Kristinestads f\u00f6rsamlingar) Malaks, Qveflax, Replot och Vasa. Ett st\u00e5tligt minnesm\u00e4rke fr\u00e5n den tid, d\u00e5 Mustasaari och Peders\u00f6re t\u00e4vlade om herrav\u00e4ldet i s\u00f6dra \u00d6sterbotten, var Peders\u00f6re kyrka, vars v\u00e4ldiga gr\u00e5stenstorn reste sig h\u00f6gt mot skyn, och vars tornspira \u00e4nnu i dag b\u00e4ttre \u00e4n fyrarna leder de sj\u00f6farande i hamn.<\/p>\n

I Mustasaari socken grundlades den f\u00f6rsta av Syd\u00f6sterbottens st\u00e4der. Denna stad erh\u00f6ll sina privilegier 2 oktober 1606, och blev kallad Wasa, som utan tvivel var en s\u00e4rskild n\u00e5d av grundl\u00e4ggaren Karl IX. \u00c5ret f\u00f6rut hade Ule\u00e5borg blivit grundlagd i norra delen av \u00d6sterbotten. I m\u00e5nga \u00e5r var dessa tv\u00e5 st\u00e4der h\u00e4rskare \u00f6ver hela \u201d\u00d6ster-Norrland\u201d och de idkade en storslagen och vidtutgrenad handel med lantb\u00f6nderna, som ingen kunde f\u00f6rbjuda dem. \u00a0N\u00e4r \u00e5r 1630 tv\u00e5 nya st\u00e4der grundlades, Carleby och Carleborg sedermera Gamlakarleby och Nykarleby, s\u00e5g inte borgarna i Wasa och Ule\u00e5borg detta med gl\u00e4dje. Deras enorma handelsomr\u00e5den minskades n\u00e4mligen nu och de fick inte beh\u00e5lla ensamma f\u00f6r sig de marknader som f\u00f6r handelns befordrande hade inr\u00e4ttats.<\/p>\n

Lika missn\u00f6jda var i sin tur de tv\u00e5 nya st\u00e4derna, d\u00e5 ungef\u00e4r tre decennier efter\u00e5t \u00e5ter nya st\u00e4der grundlades, Kristinestad 1649 och Jakobstad 1653, varigenom handelsomr\u00e5dena ytterligare splittrades. H\u00e4tskheten mellan dessa st\u00e4der sinsemellan blev allt st\u00f6rre ju mera tr\u00e4ngsel det blev p\u00e5 handelsomr\u00e5dena och marknadsplatserna. D\u00e5 de \u00e4ldre st\u00e4dernas privilegier var n\u00e5got oklara eller \u00e5tminstone gav tillf\u00e4lle till olika tolkning blev mellan st\u00e4derna en rivalitet r\u00e5dande som yttrade sig i oavbrutna trakasserier och klagom\u00e5l till regeringen. Ja, man gjorde ofta processen kort, det var n\u00e4mligen inte ovanligt att en stad eller flera anh\u00f6ll vid riksdagarna om att andra st\u00e4der som gjorde dem f\u00f6rf\u00e5ng helt enkelt skulle slopas.<\/p>\n

Wasa stads borgare b\u00f6rjade fr\u00e5n och med \u00e5r 1634 en formlig f\u00f6rf\u00f6ljelse mot Nykarleby f\u00f6r att f\u00e5 staden f\u00f6rst\u00f6rd. Vid 1647 \u00e5rs riksdag anh\u00f6ll Wasaborna om att styrelsen skulle l\u00e5ta \u00f6del\u00e4gga staden Nye Carleby och den l\u00e5ta transportera till Wasa, men denna deras anh\u00e5llan blev inte h\u00f6rsammad antagligen till f\u00f6ljd av det m\u00e4rkliga memorial som Nykarlebyborna b\u00e5de inl\u00e4mnat till samma riksdag och d\u00e4rur det med synnerlig tydlighet framg\u00e5r hur mycket Wasabornas f\u00f6rf\u00f6ljelser gjorde dem f\u00f6rf\u00e5ng och hindrade dem i arbetet p\u00e5 deras stads utveckling. Ih\u00e4rdigt upprepades emellertid fr\u00e5n Wasa stads sida angreppen p\u00e5 Nykarleby, men de synas ha tystnat sedan Karl XI i sin resolution p\u00e5 en dylik anh\u00e5llan \u00e5r 1675 hade svarat att \u201dst\u00e4derna dock \u00e4ro med n\u00e5got \u00f6fverl\u00e4ggande uppbyggda och inr\u00e4ttade\u201d.<\/p>\n

Fr\u00e5n Wasa stads sida gjordes ocks\u00e5 f\u00f6rs\u00f6k att hindra Kristinestads anl\u00e4ggande, men den beg\u00e4ran som i detta syfte riktades direkt till rikskanslern Axel Oxenstjema l\u00e4mnades utan beaktande. De trakasserier som \u00e5samkats Nykarleby fr\u00e5n den \u00e4ldre grannstadens sida, hindrade inte p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt Nykarleby att i sin tur angripa sig p\u00e5 den stad i vilken den anade en sv\u00e5r medt\u00e4vlare, Jakobstad. \u00a0N\u00e4r borgarna i Gamlakarleby strax efter Jakobstads grundl\u00e4ggning b\u00f6rjade en h\u00e4tsk f\u00f6rf\u00f6ljelse mot Brahestad, sin granne norrut som \u00e4r grundlagd 1649, s\u00e4llade sig Nykarleby till sin tvillingstad och b\u00e5da i f\u00f6rening s\u00f6kte p\u00e5 det h\u00e4nsynsl\u00f6saste s\u00e4tt arbeta f\u00f6r att f\u00e5 dessa tv\u00e5 st\u00e4der slopade.<\/p>\n

De lyckades ocks\u00e5 \u00e5r 1680 utverka av regeringen ett p\u00e5bud om att Jakobstad och Brahestad skulle upph\u00e4vas och inv\u00e5narna v\u00e4lja mellan att bos\u00e4tta sig i Ule\u00e5borg, Gamlakarleby eller Nykarleby. Under de tv\u00e5 \u00e5r som st\u00e4derna erh\u00e5llit s\u00e5som bet\u00e4nketid, \u00e4ndrade sig emellertid regeringen och p\u00e5budet \u00e5tertogs, men \u00e4nnu efter Stora ofreden, d\u00e5 Jakobstad var helt och h\u00e5llet f\u00f6rst\u00f6rt, upprepade Gamlakarleby i flera riksdagsbesv\u00e4r sin anh\u00e5llan om att Jakobstad inte skulle \u00e5teruppbyggas. Man finner detta s\u00e4tt att rikta d\u00f6dshugg mot sina grannar inte s\u00e5 litet brutalt. Men man hade prejudikat i regeringens eget f\u00f6rfarande.<\/p>\n

N\u00e4r Helsingfors grundlades \u00e5r 1550 tvingade regeringen inv\u00e5narna i Ulfsby, Raumo, Eken\u00e4s och Borg\u00e5 att flytta till den nya staden. Senare, vid slutet av 1700-talet \u00e5lades alla de \u00d6sterbottniska st\u00e4derna att befalla det nyanlagda Kask\u00f6, att bos\u00e4tta sig \u201dp\u00e5 Kask\u00f6\u00f6n\u201d som man sade, emedan regeringen d\u00e4r ville inr\u00e4tta en \u00f6rlogshamn, ett projekt, som under m\u00e5nga \u00e5r upptog de sm\u00e5 st\u00e4dernas tid och tillg\u00e5ngar utan att n\u00e5gonsin, realiseras. Man kan fr\u00e5ga sig hur en s\u00e5 l\u00e5ngt g\u00e5ngen fiendskap som den som de \u00f6sterbottniska st\u00e4derna \u00e5dagalagt mot varandra p\u00e5 1600-talet v\u00e4l var m\u00f6jligt. Svaret st\u00e5r att s\u00f6ka i det g\u00e4llande handelssystemet, merkantilsystemet, som inf\u00f6rdes i Sverige av Gustaf II Adolf och p\u00e5lade handeln ett olidligt tv\u00e5ng.<\/p>\n

Det best\u00e4mdes h\u00e4rigenom att st\u00e4derna skulle delas i stapelst\u00e4der och uppst\u00e4der. Endast stapelst\u00e4derna skulle f\u00e5 idka utl\u00e4ndsk seglation. Uppst\u00e4derna skulle handla endast med stapelst\u00e4derna. \u00a0Befolkningen p\u00e5 landsbygden d\u00e4remot var tvungen att f\u00f6ra sina varor till uppst\u00e4derna p\u00e5 n\u00e5gra undantag n\u00e4r, d. v. s. de som bodde vid \u201dsj\u00f6kanten\u201d hade r\u00e4tt att segla med egna skutor och egna produkter \u00f6ver till Stockholm. Nu var emellertid alla dessa \u00f6sterbottniska st\u00e4ders f\u00f6rn\u00e4msta n\u00e4ring just handeln. Men de var alla uppst\u00e4der, de fick inte direkt fara med sina varor vart de ville utan de var bundna vid att handla endast med \u00c5bo och Stockholm, n\u00e5got som var mycket besv\u00e4rligt f\u00f6r dem.<\/p>\n

Skulle emellertid befolkningen p\u00e5 landsbygden ha h\u00e5llit sig till f\u00f6rordningarna och verkligen levererat sina varor till st\u00e4dernas borgerskap, s\u00e5 hade dessa dock kunnat reda sig, men b\u00f6nderna r\u00e4ttade sig inte efter f\u00f6rordningarna. Ocks\u00e5 de som bodde p\u00e5 landbacken l\u00e5ngt fr\u00e5n kusten s\u00e4nde sina produkter till Stockholm och d\u00e5 de \u00f6sterbottniska st\u00e4derna inte kunde undvara lantprodukter, som var deras exportvaror, var det naturligt att deras handel under s\u00e5dana f\u00f6rh\u00e5llanden inte kunde uppr\u00e4tth\u00e5llas och ju s\u00e5 mycket mindre, ju st\u00f6rre st\u00e4dernas antal blev. De inb\u00f6rdes missh\u00e4lligheterna f\u00f6ll emellertid bort n\u00e4r det g\u00e4llde att k\u00e4mpa f\u00f6r gemensamma f\u00f6rdelar eller att bek\u00e4mpa missbruk och arbeta mot s\u00e5dana p\u00e5bud av regeringen, som hotade st\u00e4dernas existens p\u00e5 samma g\u00e5ng som deras handel.<\/p>\n

Kampen mot regeringen utgjordes under 1600-talet huvudsakligen av striderna mot Tj\u00e4rkompaniet, ett Stockholms-bolag, som hade f\u00e5tt ensamr\u00e4tt av regeringen att upphandla all tj\u00e4ra, som br\u00e4ndes p\u00e5 landet och som f\u00f6rdes in till st\u00e4derna. Genom detta monopol hindrades b\u00f6nderna att fritt f\u00e5 br\u00e4nna s\u00e5 mycket tj\u00e4ra de ville, ty det var noggrant best\u00e4mt hur mycket som skulle f\u00e5 br\u00e4nnas och levereras till borgarna. Senare gick man s\u00e5 l\u00e5ngt, att man \u00e4ven best\u00e4mde, vilka hemman p\u00e5 landet som skulle f\u00e5 br\u00e4nna tj\u00e4ra och hur stor m\u00e4ngd en och var borgare fick l\u00e4mna till kompaniet. \u00a0Detta var h\u00e5rt, i synnerhet p\u00e5 orter, d\u00e4r det fanns stora tj\u00e4rdalar och d\u00e4r tj\u00e4ra kunde tillverkas hur mycket som helst. Att tj\u00e4rtillverkningen i trakterna kring Nykarleby och Gamlakarleby var den v\u00e4sentliga n\u00e4ringen och att den h\u00e4r hade gamla anor bevisas kanske b\u00e4st av att b\u00e5da st\u00e4derna har en brinnande tj\u00e4rtunna i stadsvapnet. Wasa-vapnet utg\u00f6rs av en k\u00e4rve, och Jakobstad upptog i sitt vapen ett f\u00e4lt i det de la Gardieska vapnet.<\/p>\n

Fr\u00e5gan om tj\u00e4rhandeln, bem\u00f6dandena f\u00f6r att f\u00e5 Tj\u00e4rkompaniet upph\u00e4vt sammanf\u00f6rde ofta ombud fr\u00e5n de olika st\u00e4derna till \u00f6verl\u00e4ggning. Samlingsplatsen f\u00f6r de gemensamma m\u00f6tena var oftast tr\u00e4dande. Det var Wasa-borgm\u00e4staren som blev f\u00f6respr\u00e5kare f\u00f6r de gemensamma m\u00f6tena, som oftast var i Gamlakarleby, s\u00e5 t.ex. \u00e4gde h\u00e4r ett stort k\u00f6pmannam\u00f6te rum \u00e5r 1690.\u00a0\u00a0Det f\u00f6ref\u00f6ll n\u00e4ra nog s\u00e5som om naturen, f\u00f6rh\u00e5llandena och h\u00e4ndelserna skulle ha svurit sig samman f\u00f6r att hindra de \u00f6sterbottniska st\u00e4dernas blomstring. Reduktionen, allts\u00e5 \u00e5tertagande donationsjordarna var f\u00f6r alla st\u00e4der en stor motg\u00e5ng, genom den minskades t.ex. Wasa stads omr\u00e5de fr\u00e5n 24 till 15 \u00bd mantal. \u00a0Minst led Jakobstad, emedan borgerskapet redan f\u00f6re reduktionen hade k\u00f6pt in den mark, p\u00e5 vilken staden var byggd.<\/p>\n

De f\u00f6rf\u00e4rliga hunger\u00e5ren 1695 – 97, som f\u00f6ljdes av en h\u00e4rjande pest, hade tilI f\u00f6ljd, att en stor del av befolkningen p\u00e5 landet och av stadens inv\u00e5nare dog ut. \u00a0St\u00e4ndiga mindre och st\u00f6rre eldsv\u00e5dor f\u00f6rst\u00f6rde de med m\u00f6da byggda g\u00e5rdarna. Till exempel i Gamlakarleby brann hela staden ned \u00e5r 1664, s\u00e5 att endast n\u00e5gra hus stod kvar j\u00e4mte kyrkan, som f\u00f6r \u00e4ndl\u00f6sa tvistigheters skull hade blivit f\u00e4rdig f\u00f6rst \u00e5ret f\u00f6rut.<\/p>\n

En st\u00f6rre olycka \u00e4n n\u00e5gon f\u00f6rut var ryssarnas h\u00e4rjningar i \u00d6sterbotten 1714 under \u201dStora ofreden\u201d. Vi vet att vid slaget vid Napue by i Storkyro den 19 februari Armfelts lilla finska h\u00e4r, som var sammansatt av b\u00f6nder och borgare, tillh\u00f6rande de illa \u00f6vade och primitivt utrustade borgargardena i st\u00e4derna, blev skingrad och uppl\u00f6st. Tv\u00e5 dagar efter nederlaget ryckte det ryska infanteriet in i Wasa d\u00e4r man f\u00f6rst\u00f6rde och f\u00f6rd\u00e4rvade allt vad de kom \u00f6ver och plundrade staden p\u00e5 en m\u00e4ngd dyrbarheter.<\/p>\n

Ett vida hemskare \u00f6de drabbade st\u00e4derna norr om Wasa. S\u00e5v\u00e4l Gamlakarleby som Jakobstad hade redan p\u00e5 v\u00e5ren f\u00e5tt k\u00e4nna av ryssarnas framfart, men nu blev det \u00e4nnu mera fallet. Det kavalleri som stormade in \u00f6ver landsbygd och st\u00e4der var en rovlysten, mordlysten hop, som i de trakter den genomstr\u00f6vade utvecklade en i sanning barbarisk grymhet, en grymhet som v\u00e4ckte till liv ett hat, som g\u00e5tt i arv fr\u00e5n generation till generation sedan dess. \u00a0Allt kvad ryssarnas fantasi kunde uppfinna av grymma medel f\u00f6r att pl\u00e5ga barn, leml\u00e4sta gubbar och f\u00f6rgripa sig p\u00e5 kvinnor, begagnade man sig av, ocks\u00e5 h\u00e4r praktiserades det l\u00e5ngsamma d\u00f6dandet med st\u00f6rsta f\u00f6rk\u00e4rlek. Alla Syd\u00f6sterbottens st\u00e4der fick vidk\u00e4nnas ryssarnas h\u00e4rjande framfart men ingen blev s\u00e5 fullst\u00e4ndigt f\u00f6rst\u00f6rd som Jakobstad. Var det underligt att inv\u00e5narna i st\u00e4derna flydde i s\u00e5 stora massor, att v\u00e4garna var \u00f6verfulla, flydde f\u00f6r att s\u00f6ka sig en tillflyktsort p\u00e5 andra orter? \u00a0De kunde s\u00e5 mycket lugnare g\u00f6ra det, d\u00e5 regeringen sj\u00e4lv tv\u00e4rtemot vad fallet var under \u201dLilla ofreden\u201d\u2014 sj\u00e4lv uppmanade folket att g\u00f6ra det f\u00f6r att undg\u00e5 att sv\u00e4ra ryska regeringen trohetsed.<\/p>\n

I Stockholm samlades alla de som hade undg\u00e5tt den ryska fienden, h\u00e4r sammantr\u00e4dde st\u00e4dernas magistrater och korresponderade med \u00c5bo hovr\u00e4tt och \u00c5bo domkapitel, som ocks\u00e5 de samlades i Stockholm till r\u00e5dslag.<\/p>\n

Under de f\u00f6rsta decennierna efter Stora ofreden var de \u00f6sterbottniska st\u00e4dernas borgare helt upptagna av att p\u00e5 allt s\u00e4tt s\u00f6ka uppr\u00e4tta vad som hade blivit f\u00f6rst\u00f6rt genom denna under 7 \u00e5rs tid. Men n\u00e4r allting b\u00f6rjade g\u00e5 i sina g\u00e4ngor igen, d\u00e5 finns d\u00e4r en fr\u00e5ga som syssels\u00e4tter dem alla och som f\u00f6renar dem till gemensamt arbete. \u00a0Det \u00e4r str\u00e4vandet efter att erh\u00e5lla seglationsfrihet och stapelr\u00e4tt, att f\u00e5 lasta och lossa i egna hamnar och fritt f\u00e5 segla jorden runt med sina fartyg. Nu f\u00f6rst \u00e4r det som st\u00e4derna sj\u00e4lva fullt k\u00e4nna och uppskatta betydelsen av en stark solidaritet sig emellan, och de n\u00e4rmade sig varandra i v\u00e4nskap och f\u00f6rtroende. L\u00e4nge nog fick de k\u00e4mpa innan de n\u00e5dde m\u00e5let, vid riksdag efter riksdag hade de uppsatt petitioner, diskuterat alla de ting som r\u00f6rde seglationen, alla de punkter p\u00e5 vilka man \u00e4r tvungen att st\u00f6da f\u00f6r att beveka regeringen.<\/p>\n

Slutligen lyckas det ocks\u00e5, vid riksdagen 1765 erh\u00f6ll st\u00e4derna r\u00e4tt till fri seglation. Den var s\u00e5 f\u00f6rdelad att Wasa och Gamlakarleby, de tv\u00e5 st\u00f6rre och f\u00f6rn\u00e4mligare st\u00e4derna utn\u00e4mndes till stapelst\u00e4der. De sm\u00e5 st\u00e4derna Jakobstad och Nykarleby erh\u00f6ll endast fri utrikesseglation, utan stapelr\u00e4tt. Efter ett \u00e4nnu r\u00e4tt styvt arbete er\u00f6vrades denna r\u00e4tt \u00e5r 1791 och de syd\u00f6sterbottniska st\u00e4derna var nu fria fr\u00e5n merkantilismens och skyddssystemets h\u00e4mmande band. Med l\u00e4tt h\u00e5g och glatt sinne ser stadsborgarna den tiden an d\u00e5 de med egna fartyg kunde klyva Nordsj\u00f6ns och Medelhavets b\u00f6ljor. \u00c4ran av att st\u00e4derna s\u00e5lunda kunde vinna m\u00e5let f\u00f6r sitt str\u00e4vande tillkommer i f\u00f6rsta rummet den uth\u00e5llighet som st\u00e4dernas fr\u00e4msta handlande och framst\u00e5ende m\u00e4n visade i arbetet f\u00f6r det gemensamma m\u00e5let.<\/p>\n

Att det slutliga slaget vanns beror emellertid p\u00e5 att deras sak togs om hand av en s\u00e5 framst\u00e5ende och liberal man som Anders Chydenius. Det dr\u00f6jde n\u00e5got innan sj\u00f6farten kom i g\u00e5ng. Man f\u00f6rs\u00f6kte sig p\u00e5 f\u00e4rder till Medelhavskusterna f\u00f6r att hemf\u00f6ra salt. Men f\u00f6r det mesta h\u00f6ll sig dock fartygen p\u00e5 de gamla linjerna. Att flera decennier s\u00e5lunda gick utan att n\u00e5gon st\u00f6rre sj\u00f6fart h\u00e4rifr\u00e5n kunde ske berodde naturligtvis fr\u00e4mst p\u00e5 krigets mellankomst. Men fr\u00e5n och med 1830-talet blir sj\u00f6farten b\u00e5de livlig och vinstbringande. Det b\u00f6r dock antecknas att det inte var genom export eller import av varor som st\u00e4derna s\u00e5 sm\u00e5ningom under tiden mellan 1830 – 1860 riktade sig. De stora handelshusen arbetade i en helt annan bransch. De sysslade s\u00e5 gott som uteslutande med fraktfart och de \u00f6sterbottniska fartygen likav\u00e4l som det \u00f6sterbottniska sj\u00f6folket tycks ha haft gott anseende i fr\u00e4mmande l\u00e4nder.<\/p>\n

\u00c5r 1840 \u00e4gde Wasa 18 skepp \u00e5 2,368 l\u00e4ster, Gamlakarleby 32 skepp \u00e5 3,684 l\u00e4ster, Jakobstad 24 skepp \u00e5 3,924 l\u00e4ster, Nykarleby 14 skepp \u00e5 2,043 l\u00e4ster, Kristinestad 31 skepp \u00e5 3,542 l\u00e4ster, Kask\u00f6 6 skepp \u00e5 732 l\u00e4ster. Med varje \u00e5r steg fartygens antal \u00e4nda till \u00e5r 1854, d\u00e5 genom den engelska blockaden fartyg i alla st\u00e4der f\u00f6rst\u00f6rdes och sj\u00f6farten led ett stort avbr\u00e4ck.<\/p>\n

\u00c5r 1864 \u00e4gde Vasa 35 fartyg om 8,303 l\u00e4ster, Gamlakarleby 16 om 2,339, Jakobstad 19 om 1,360 l\u00e4ster, Kristinestad 16 om 3,666 och Kask\u00f6 1 fartyg p\u00e5 363 l\u00e4ster. Under dessa decennier upptas intresset hos st\u00e4dernas borgare i h\u00f6g grad av sj\u00f6farten, byggandet av nya fartyg, som med stor h\u00f6gtidlighet skjutas av stapeln, av utg\u00e5ende skepp som rustas f\u00f6r l\u00e5ngf\u00e4rder, av hemkommande fartyg som f\u00f6r med sig n\u00e5got av den stora v\u00e4rlden d\u00e4rute. Och under dessa \u00e5r \u00e4r det de stora rederierna och handelshusen som \u00e4r de makt\u00e4gande i st\u00e4derna, s\u00e5 i Vasa Wolffska rederifirman och i Jakobstad den Malmska.<\/p>\n

N\u00e4r efter mitten av \u00e5rhundradet \u00e5ngfartygen \u00f6verallt p\u00e5 de utl\u00e4ndska vattnen tog segelfartygens plats, blev den \u00f6sterbottniska fraktfarten inte mera beh\u00f6vlig, skeppsfarten tynar s\u00e5 sm\u00e5ningom bort i alla st\u00e4der. Man v\u00e4nder sig d\u00e5 mot land f\u00f6r att finna nya existensmedel. Industrin blir den b\u00e4rande kraften, och p\u00e5 dess bas bygger man upp nya m\u00f6jligheter och nya v\u00e4rden. Av Syd\u00f6sterbottens st\u00e4der \u00e4r det tv\u00e5 som p\u00e5 denna v\u00e4g n\u00e5tt l\u00e5ngt, Vasa och Jakobstad, den senare staden fr\u00e4mst genom sin tobaksfabrik, som daterar sin tillvaro \u00e4nda fr\u00e5n 1761. Det \u00e4r kamp och strid som pr\u00e4glar \u00d6sterbottens historia. Men samtidigt \u00e4r det styrka och kraft, seghet och ih\u00e4rdighet hos detta folk, ur vars mitt inte endast v\u00e5ra st\u00f6rsta skalder utg\u00e5tt, utan s\u00e5 m\u00e5nga goda arbetare och frisinnade t\u00e4nkare.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Artikel skriven av Alma S\u00f6derhjelm i Nya Pressens specialnummer den 27 juni 1912, p\u00e5 grund av s\u00e5ngfesten i Vasa. Renskrivet och moderniserat av Lasse Backlund i maj 2021:\u00a0 \u00d6ster-Norrland kallades f\u00f6rut det svenska landskap, som nu bildar \u00d6sterbotten, till \u00e5tskillnad Forts\u00e4tt l\u00e4sa Allm\u00e4nna drag i \u00d6sterbottens historia.\u00a0<\/span>→<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"parent":21456,"menu_order":12,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"","meta":{"footnotes":""},"class_list":["post-20872","page","type-page","status-publish","hentry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/20872","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=20872"}],"version-history":[{"count":3,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/20872\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":20875,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/20872\/revisions\/20875"}],"up":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/21456"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=20872"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}