{"id":18931,"date":"2021-01-02T22:57:34","date_gmt":"2021-01-02T20:57:34","guid":{"rendered":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/?page_id=18931"},"modified":"2025-05-22T20:53:18","modified_gmt":"2025-05-22T17:53:18","slug":"sannsagor-fran-kattpiskargranden","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/?page_id=18931","title":{"rendered":"Sannsagor fr\u00e5n Kattpiskargr\u00e4nden"},"content":{"rendered":"

G\u00f6sta Lindqvists artikel om Kattpiskargr\u00e4nden, publicerad i Syd-\u00d6sterbotten 23.12.1954. Renskrivet av Lasse Backlund i januari 2021:<\/span><\/strong><\/p>\n

D\u00e5 jag bl\u00e4ddrar i mitt minnesalbum dyker historier upp som l\u00e4nge sedan har sopats undan i gl\u00f6mskans vr\u00e5. I mitt album fanns jag n\u00e5gra med \u00f6verskriften: Sannsagor fr\u00e5n Kattpiskargr\u00e4nden. Ja, den gr\u00e4nden \u00e4r mig k\u00e4r, min barndom lever d\u00e4r \u00e4n.<\/p>\n

Kattpiskargr\u00e4nden \u00e4r ju ett konstifikt namn p\u00e5 en gata. Fr\u00e4mlingar stannar upp och l\u00e4ser vad som st\u00e5r p\u00e5 skylten och sedan kan man f\u00e5 se ett brett leende i deras ansikten. \u201dEri kiva nimi\u201d sade en pojke en g\u00e5ng till sin kamrat, efter att h\u00f6gt och tydligt ha stavat Kissanpiiskajankuja. Kameror kn\u00e4pper och smalfilmsapparater surrar, eftersom namnet m\u00e5ste f\u00f6revigas. Men innan fr\u00e4mlingarna g\u00e5r vidare suger den gr\u00f6nskande gr\u00e4nden till sig deras fr\u00e5gande blickar.<\/p>\n

Ja, Kattpiskargr\u00e4nden \u00e4r minsann inte sn\u00e5l av sig. Ur sitt ymnighetshorn \u00f6ser den av sin s\u00e4llsamma mystik och kvarblivna romantik. F\u00f6r ens inre blick kan man se bilden av ett \u00e4lskande par som s\u00f6ker sig hit f\u00f6r en stilla flirt efter en lyckad bal. Hon i sin kr\u00e4mgula kl\u00e4nning med frasande taftkjol. Han kl\u00e4dd i \u201dfaderm\u00f6rdare\u201d, l\u00e5ngrock och h\u00f6g hatt. Och de visste s\u00e5 v\u00e4l att h\u00e4r fanns inga nyfikna tittare bakom gardinerna. Vi vet ocks\u00e5 alla att ocks\u00e5 m\u00e5laren h\u00e4r finner ett efterl\u00e4ngtat, tacksamt motiv f\u00f6r sin tomma duk.<\/p>\n

Gr\u00e4ndens speciella namn.<\/strong><\/h4>\n

Men varifr\u00e5n har gr\u00e4ndens unika namn sitt ursprung? Det har gissats hit och dit men kanske \u00e4r dess g\u00e5ta nu l\u00f6st? En trofast v\u00e4n i v\u00e5r stad, s\u00e4nde mig en g\u00e5ng n\u00e5gra rader d\u00e4rom. Nu \u00e4r hon sj\u00e4lv borta och just d\u00e4rf\u00f6r v\u00e5gar jag p\u00e5 att m\u00e5la en skildring av det brevet.<\/p>\n

En sk\u00f6n, stilla l\u00f6rdagseftermiddag har b\u00f6rjat. Skeppstimmerm\u00e4nnen kommer i klungor fr\u00e5n Varvet med \u201db\u00f6lor\u201d av \u201dkv\u00e4tter\u201d p\u00e5 ryggen. Efter en tung och str\u00e4vsam vecka beh\u00f6vs det ocks\u00e5 lite kv\u00e4llsunderh\u00e5llning. Det var klent st\u00e4llt med de allm\u00e4nna n\u00f6jena p\u00e5 den tiden. N\u00e5gra levande bilder p\u00e5 en biograf fanns inte, s\u00e5 de m\u00e5ste ordna den sj\u00e4lva. Och den lilla gr\u00e4nden i S\u00f6derstan var enkom f\u00f6r det. Ja, den var som gjord f\u00f6r dem, \u00e5tminstone s\u00e5 l\u00e4nge den respektingivande polisen Ananias Sandb\u00e4ck h\u00f6ll sig borta.<\/p>\n

Det b\u00f6rjade redan skymma. R\u00f6sterna fr\u00e5n gr\u00e4nden blev bara h\u00f6gre och h\u00f6gre. Man \u201dblusade\u201d varandra och det blev roligare och roligare i kroppen. Kaverandet frodades och det ena ordet gav det andra. Sinnena hade runnit \u00f6ver p\u00e5 de duktiga timmerm\u00e4nnen fr\u00e5n Skaftung och den finska landsbygden, som annars var de b\u00e4sta v\u00e4nner. Man sitoppade varandra och ordet \u201dkatton\u201d h\u00f6rdes l\u00e5ngt omkring. P\u00e5 sitt tungom\u00e5l hade de finskatalande timmerm\u00e4nnen sv\u00e5rt att uttala \u201dskaftungan\u201d.<\/p>\n

Bataljen var i full g\u00e5ng och oljudet hade ocks\u00e5 n\u00e5tt polis Sandb\u00e4cks \u00f6ron, som just gick p\u00e5 rundvandring i staden. Ingen hade f\u00f6rst\u00e5s m\u00e4rkt honom innan han med sin bryska st\u00e4mma ropade \u00e5t dem nere i gr\u00e4nden. Bladet var som v\u00e4nt, ov\u00e4nnerna hade med en g\u00e5ng blivit s\u00e5 sams att de i armkrok lallade iv\u00e4g d\u00e4rifr\u00e5n.<\/p>\n

N\u00e5gon mumlade likv\u00e4l \u00e5t den barske Sandb\u00e4ck s\u00e5 h\u00e4r:<\/p>\n

\u201dI m\u00f6rkret vandrar man ej r\u00e4tt,<\/h6>\n
man st\u00f6ter sig p\u00e5 Sandeb\u00e4ck\u201d.<\/h6>\n

 <\/p>\n

Ja, skeppstimmerm\u00e4nnen hade piskat upp varandra och s\u00e4kert mer \u00e4n en g\u00e5ng. Kanske hade de med sin l\u00f6rdagsfr\u00f6jd gett namnet Kattpiskargr\u00e4nden.<\/p>\n

Bes\u00f6kare i gr\u00e4nden.<\/strong><\/h4>\n

Det \u00e4r m\u00e5nga m\u00e4nniskor, som under decenniernas lopp p\u00e5 ett eller annat s\u00e4tt blivit bekant med \u201dkattornas gr\u00e4nd\u201d. Antingen har de levt eller bott i dess n\u00e4rhet eller sp har de endast gjort korta visiter d\u00e4r. N\u00e5gra av dem \u00e4r v\u00e4rda att ih\u00e5gkommas.<\/p>\n

Omkring 1880-talet g\u00e4stades staden av miss Elvira Madigan. Men vem i all v\u00e4rlden var hon? Hon skildras av en 83-\u00e5rig dam i v\u00e5r stad som den ljuvligaste lilla varelse d\u00e5 hon dansade p\u00e5 en lina inne p\u00e5 strandg\u00e5rden p\u00e5 Kattpiskargr\u00e4nden 2. Kv\u00e4ll efter kv\u00e4ll var den stora g\u00e5rdsplanen full av folk. Ja, man var fullst\u00e4ndigt betagen i hennes sk\u00f6nhet och konst. Och f\u00f6ga anade fr\u00f6ken Elvira d\u00e5, att hon skulle bli en v\u00e4rldsattraktion. Lovorden formligen haglade kring henne, var hon \u00e4n upptr\u00e4dde. Hon dansade p\u00e5 sin lina in i allas hj\u00e4rtan. Men s\u00e5 b\u00f6rjade hennes \u00f6desklocka ticka och den underbart vackra Elvira Madigans k\u00e4rlekssaga skulle f\u00e5 ett sorgligt slut. Vi l\u00e5ter Saxons skillingtrycksvisa vara en minnesbild av fr\u00f6ken Elvira och hennes \u00e4lskares tragiska fr\u00e5nf\u00e4lle.<\/p>\n

Elvira Madigan.<\/strong><\/h5>\n
Sorgerliga saker h\u00e4nda<\/h6>\n
\u00e4n i v\u00e5ra dar minsann.<\/h6>\n
Sorgeligast \u00e4r dock denna \u2013<\/h6>\n
den om fr\u00f6ken Madigan.<\/h6>\n

 <\/p>\n

Vacker var hon som en \u00e4ngel,<\/h6>\n
\u00f6gon bl\u00e5 och kind s\u00e5 r\u00f6d.<\/h6>\n
Sm\u00e4rt om livet som en st\u00e4ngel,<\/h6>\n
men hon fick en grymmer d\u00f6d.<\/h6>\n

 <\/p>\n

N\u00e4r hon dansade p\u00e5 lina<\/h6>\n
lik en liten l\u00e4rka glad,<\/h6>\n
h\u00f6rdes bifallsropen vina<\/h6>\n
ifr\u00e5n fyllda b\u00e4nkars rad.<\/h6>\n

 <\/p>\n

S\u00e5 kom greve, l\u00f6jtnant Sparre<\/h6>\n
vacker var han, utan b\u00f6rd,<\/h6>\n
\u00f6gon lyste, hj\u00e4rtan darre,<\/h6>\n
och hans k\u00e4rleks b\u00f6n blev h\u00f6rd.<\/h6>\n
<\/h6>\n
<\/h6>\n
Greve Sparre, han var gifter,<\/h6>\n
barn och maka hade han,<\/h6>\n
men fr\u00e5n dessa han nu rymde,<\/h6>\n
med Elvira Madigan.<\/h6>\n

 <\/p>\n

S\u00e5 till Danmark styrdes f\u00e4rden,<\/h6>\n
men det tog ett sorgligt slut.<\/h6>\n
Ty l\u00e5ngt uti vida v\u00e4rlden<\/h6>\n
t\u00e4nkte de att sl\u00e5 sig ut.<\/h6>\n

 <\/p>\n

Men se slut var deras pengar,<\/h6>\n
ingenting att leva av!<\/h6>\n
F\u00f6r att undg\u00e5 \u00f6dets str\u00e4nga<\/h6>\n
bygga de sitt bo i grav.<\/h6>\n
<\/h6>\n
<\/h6>\n
Och pistolen, full av sm\u00e4rta<\/h6>\n
greven tar och sikte tog,<\/h6>\n
mot Elviras unga hj\u00e4rta<\/h6>\n
knappt hon andas, f\u00f6rr\u00b4n hon dog.<\/h6>\n
<\/h6>\n
<\/h6>\n
Ack mig h\u00f6r, ni ungdomsglada,<\/h6>\n
t\u00e4nk p\u00e5 dem och se er f\u00f6r,<\/h6>\n
att ni ej i blod f\u00e5 bada,<\/h6>\n
ni ock en g\u00e5ng, f\u00f6rr\u00b4n ni d\u00f6r!<\/h6>\n

<\/h4>\n

Gubben Filpus.<\/strong><\/h4>\n

\u00c5r har samlats till \u00e5r sedan gubben Filpus alldeles i b\u00f6rjan av 1900-talet levde h\u00e4r. Han levde p\u00e5 Kattpiskargr\u00e4nden med den avl\u00e5nga tomten mot \u00d6stra L\u00e5nggatan d\u00e4r nu \u201dTant Hanna\u201d bor.(nuvarande nr 65 p\u00e5 Strandgatan. P\u00e5 Filpus tid var tomten 60 meter l\u00e5ng men bara 13 meter bred).<\/span><\/p>\n

N\u00e4r man \u00e4r bara sju \u00e5r \u00e4r man vanligtvis f\u00f6rf\u00e4rligt fr\u00e5gvis och det var jag ocks\u00e5. Ofta h\u00f6ll jag till d\u00e4r och d\u00e4rf\u00f6r han kanske finns s\u00e5 v\u00e4l bevarad i mitt minne. En m\u00e5ngsysslare var han, Filpus, huvudsakligast timmerman. Men han var ocks\u00e5 den enda \u201db\u00e5tdoktorn\u201d vi hade i staden med en omfattande praktik. En egen \u201dklinik\u201d hade han p\u00e5 sin avl\u00e5nga tomt.<\/p>\n

D\u00e5 h\u00f6sten var kommen l\u00e4mnade m\u00e5nga sin b\u00e5t \u00e5t honom till eftersyn och ompl\u00e5string f\u00f6r att n\u00e4sta v\u00e5r kunna s\u00e4tta den i vattnet igen. Det var mer \u00e4n ett hoppl\u00f6st fall som Filpus lyckades med. Han gjorde ocks\u00e5 hembes\u00f6k och blev ofta anlitad av b\u00e5t\u00e4gare som beh\u00f6vde hj\u00e4lp. Men gubben Filpus hade sin egen arbetsordning d\u00e5 han b\u00f6rjade med sitt arbete. N\u00e4r de f\u00f6rsta m\u00e5sarna anl\u00e4nde och skrattande kretsade \u00f6ver staden, ja d\u00e5 var det b\u00e5tarnas tur, ty \u00f6ppet vatten var att v\u00e4nta n\u00e4r som helst.<\/p>\n

Fr\u00e5n arla till s\u00e4rla h\u00f6ll han p\u00e5 och hans enda s\u00e4llskap var den fr\u00e4sande slangpipan som dagen i \u00e4nda h\u00e4ngde i ena mungipan. men d\u00e5 och d\u00e5 s\u00e5 tr\u00f6ttnade han p\u00e5 den och ur v\u00e4stfickan tog han upp en ihoprullad svart mask, som han bet av. Med mina sju \u00e5r s\u00e5 k\u00e4nde jag bara till en mask och det var metmasken, men den brukade man ju inte stoppa i munnen. Farbror Filpus var aldrig dum mot mig och d\u00e4rf\u00f6r v\u00e5gade jag fr\u00e5ga vad det var som han s\u00e5 ivrigt tuggade p\u00e5. \u201dHe m\u00e5 nu va pikanell\u201d, svarade han. D\u00e4rmed var den fr\u00e5gan avklarad och avf\u00f6rd fr\u00e5n dagordningen, Att gubben likv\u00e4l nj\u00f6t av \u201dmaskbiten\u201d kunde jag tydligt se, eftersom hans pr\u00e4ktiga skepparkrans r\u00f6rde sig upp och ned i takt med hans tuggande, s\u00e5 det m\u00e5ste ha smakat gott.<\/p>\n

En flitig och sk\u00f6tsam man var han, timmermannen Filpus men d\u00e5 l\u00f6rdagen var inne tog han tidigt helg. Genom de \u00f6ppna f\u00f6nstren i hans lilla sal h\u00f6rdes d\u00e5 i sommartid andliga s\u00e5nger ljuda. Han och hans gumma hade samplats kring Ordet och d\u00e5 fick allt annat bero. Farbror Filpus slutade sina dagar i grannstaden Kask\u00f6.<\/p>\n

\u201dGlasas Richard\u201d Eklund.<\/strong><\/h4>\n

Alla genuina stadsbor som n\u00e5tt livets medelh\u00f6jd eller \u00f6ver k\u00e4nde \u201dGlasas Richard\u201d. Att han ocks\u00e5 \u00e4gde g\u00e5rden uppe i Kattpiskargr\u00e4nden med sitt r\u00f6da kakeltak \u00e4r oss bekant (p\u00e5 senare h\u00e4lften av 1900-talet kallades g\u00e5rden ”Henttonenas”)<\/span>. \u00c4nnu i dag pratar vi bara om \u201dGlasas Richards\u201d g\u00e5rd, ty det skulle v\u00e4l ej annat fattas. Men m\u00e5nga vet inte att han s\u00e5g dagens ljus i Norrstan. Hela livet fick han b\u00e4ra det folkgivna namnet, eftersom hans far var glasm\u00e4stare till yrket. Naturligast var det s\u00e5 att hans mor kallades \u201dGlason\u201d.<\/p>\n

Sonen Richard gav emellertid sin mor ett stort bekymmer, f\u00f6r han hade f\u00f6tts med en stor aptit. Ofta \u201dvisste hon ingen levandes ro\u201d hur hon skulle m\u00e4tta sin son. En g\u00e5ng hade Richard just stigit upp fr\u00e5n matbordet och f\u00f6rsvann utan att s\u00e4ga ett ord. Men genast d\u00e4rp\u00e5 d\u00e5 hans mor skulle in i sitt farstuskafferi, s\u00e5 vem stod d\u00e4r om inte stor\u00e4taren, som slevade i sig en stor bunke fil. \u201dB\u00e4ttre fly \u00e4n illa f\u00e4kta\u201d t\u00e4nkte Richard, nappade till sig bunken, sprang ned till stranden och ut i sj\u00f6n. Till midjan i vattnet fortsatte sin s\u00e5 pl\u00f6tsligt avbrutna m\u00e5ltid, f\u00f6r nu var han \u00e5tminstone p\u00e5 \u201ddet torra\u201d med sin matro.<\/p>\n

\u201dGlasas Richard\u201d hade f\u00e5tt ett ytterst h\u00e4ftigt temperament som l\u00e4tt bornerade \u00f6ver. Om han ocks\u00e5 n\u00e5gon g\u00e5ng med sina lungors fulla kraft slog ett h\u00e5l i den djupa stillheten ute i gr\u00e4nden, var han omtyckt av sina grannar. Man visste att i hans urstarka gestalt klappade ett gott hj\u00e4rta. Och \u00f6ver allt annat s\u00e5 \u00e4lskade han sin son Ernst, som gick bort f\u00f6re honom.<\/p>\n

En fredag morgon var jag och h\u00e4lsade p\u00e5 hos Richard. Det var putsat och fejat i hans stuga och sj\u00e4lv satt han helgdagskl\u00e4dd i soffan med psalmboken i handen. \u201dSiti ner p\u00e5 stolin d\u00e4r, jag sk just l\u00e4s fredagens morronb\u00f6n. Ja ja, he va just p\u00e5 fredan\u201d.<\/p>\n

Den veckodagen hade hans son Otto \u00e5r 1918 fallit f\u00f6r sin \u00f6vertygelse. Efter detta var fadern Richard en bruten man, hans omv\u00e4rld blev mindre och mindre, och sorgen hade t\u00e4mjt det b\u00e5ngstyriga lynnet.<\/p>\n

Mannerheim i Kattpiskargr\u00e4nden.<\/strong><\/h4>\n

Den 21 november 1920 bes\u00f6kte general Gustaf Mannerheim v\u00e5r stad. Med hans ciceroner gjordes en rundvandring kring staden. Det l\u00e4r ha varit stadens pittoreska utseende som slog an p\u00e5 honom. Kommen till Kattpiskargr\u00e4nden, vid Glasas Richards g\u00e5rd blev det paus. Generalen hade s\u00e4kert sett n\u00e5gon vackert i det gamla huset men han s\u00e5g ocks\u00e5 n\u00e5gonting annat.<\/p>\n

I ett av f\u00f6nstren fladdrade en fastspikad tyglapp. Mannerheim fr\u00e5gade av sitt f\u00f6lje vem som bodde d\u00e4r. Efter erh\u00e5llen upplysning l\u00e4r Mannerheim ha sagt att \u201dgubben skall ha ett helt f\u00f6nster\u201d varp\u00e5 han visades in till Richard. Han tryckte hans hand och samtidigt bytte en st\u00f6rre sedel \u00e4gare. De v\u00e4xlade n\u00e5gra ord och Richard blev som i extas, han bara stammade fram \u201dtackar \u00f6dmjukast\u201d! Det var en fransk visit men episoden blev en historisk h\u00e4ndelse f\u00f6r de som var med. Knappast kommer en s\u00e5 markant personlighet mera att r\u00f6ra sig just h\u00e4r.<\/p>\n

Slutord.<\/strong><\/h4>\n

Uppf\u00f6r gr\u00e4nden vandrar jag med dr\u00f6jande steg. H\u00f6gt \u00f6ver mig kommer en flottilj av molnskepp seglande. Varifr\u00e5n och varth\u00e4n? Honom som \u00e4r given all makt i himmelen och p\u00e5 jorden har best\u00e4mt deras kurs och h\u00e4r nere st\u00e5r tiden stilla med sin rofyllda st\u00e4mning. Ur h\u00e5gkomsternas mark stiger styrkan av det som en g\u00e5ng var.<\/p>\n

Kattpiskargr\u00e4nden \u2013 du \u00e4r ett s\u00e4reget smycke infattat i sagor och s\u00e4gner \u2013 i mitt hj\u00e4rtas stad.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

G\u00f6sta Lindqvists artikel om Kattpiskargr\u00e4nden, publicerad i Syd-\u00d6sterbotten 23.12.1954. Renskrivet av Lasse Backlund i januari 2021: D\u00e5 jag bl\u00e4ddrar i mitt minnesalbum dyker historier upp som l\u00e4nge sedan har sopats undan i gl\u00f6mskans vr\u00e5. I mitt album fanns jag n\u00e5gra Forts\u00e4tt l\u00e4sa Sannsagor fr\u00e5n Kattpiskargr\u00e4nden<\/span>→<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"parent":22496,"menu_order":2,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"","meta":{"footnotes":""},"class_list":["post-18931","page","type-page","status-publish","hentry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/18931","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=18931"}],"version-history":[{"count":8,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/18931\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":29801,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/18931\/revisions\/29801"}],"up":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/22496"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=18931"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}