{"id":18374,"date":"2020-11-14T22:38:40","date_gmt":"2020-11-14T20:38:40","guid":{"rendered":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/?page_id=18374"},"modified":"2020-11-14T22:41:45","modified_gmt":"2020-11-14T20:41:45","slug":"del-17-hem-till-dagsmark-efter-2-ar-i-grays-harbor","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/?page_id=18374","title":{"rendered":"Del 17. Hem till Dagsmark efter 2 \u00e5r i Grays Harbor."},"content":{"rendered":"
Efter ny\u00e5ret gick jag s\u00e5 till Plywoodfabriken och fick jobb d\u00e4r genom en bekant Arnold Kutonen, som var mycket hos Str\u00f6ms. Han var underbas p\u00e5 fabriken och var utav finska f\u00f6r\u00e4ldrar f\u00f6dd i Olympia. Han hade arbetat hela sin tid efter avslutad skoltid i fabriken. En duktig grabb, ogift som kunde hantera sitt dragspel ypperligt. Han brukade spela till dansen i en orkester. Han instruerade mig i mitt nya jobb vid hackmaskinen, d\u00e4r jag stod n\u00e5gra dagar.<\/p>\n
S\u00e5 kom han en dag och fr\u00e5gade om jag ville byta arbete. Han tog mig till en maskin, d\u00e4r jag skulle jobba f\u00f6r mig sj\u00e4lv genom att putsa fan\u00e9r, som hade lappats. Arbetet var bra och jag fick klara mig sj\u00e4lv. Men dammigt var det trots att en stor dammsugare gick i v\u00e4ggen. Arbetet bestod uti att sanda ut oj\u00e4mnheter, som hade uppst\u00e5tt p\u00e5 fan\u00e9rskivorna, d\u00e5 de hade lappats i kvisth\u00e5l och andra oj\u00e4mnheter.<\/p>\n
Arbetet var bra och sj\u00e4lvst\u00e4ndigt men dammet var besv\u00e4rligt, s\u00e5 matlusten var skral. Och s\u00e5 arbetade fabriken i tv\u00e5 skift fr\u00e5n kl. 7 p\u00e5 morgonen till kl. 4 om natten, med 8 timmar i vart skift. Vi hade ungef\u00e4r en kilometers v\u00e4g till fabriken, s\u00e5 vi gick till fots varje g\u00e5ng.<\/p>\n
D\u00e4r arbetade ocks\u00e5 ett 30-tal kvinnor runt limmaskinerna men annars var det mest unga karlar som arbetade d\u00e4r. S\u00e5 d\u00e5 d\u00e4r ocks\u00e5 arbetade yngre och vackra flickor, s\u00e5 togs dessa ut n\u00e5gon g\u00e5ng p\u00e5 dans eller bilresa. En del grabbar hade ju egen bil.<\/p>\n
Jag arbetade p\u00e5 hela vintern tills p\u00e5 v\u00e5ren n\u00e4r solen igen b\u00f6rjade visa sig efter regnet som fallit p\u00e5 vintern varje dag. Folk brukade s\u00e4ga att det regnar 365 dagar i \u00e5ret i Grays Harbor. Jag fick l\u00e4ngtan ut till den friska naturen i skogen.<\/p>\n
S\u00e5 en dag i juni slutade jag p\u00e5 min arbetsplats. Jag skulle nog ha f\u00e5tt st\u00e5 d\u00e4r bakom en sandmaskin, dit jag hade blivit flyttad f\u00f6r en tid sedan. Men arbetet var mera fritt i skogen och mycket friskare.<\/p>\n
Samtidigt som jag gick i tankar att byta plats kom min arbetskamrat Fred i konflikt med arbetsledningen p\u00e5 grund av fusk i sitt arbete. Han f\u00f6rde bok \u00f6ver avs\u00e4nda varor och han s\u00e4nde en vara som inte var best\u00e4lld, f\u00f6r att f\u00e5 antalet fyllt. Best\u00e4llningen g\u00e4llde f\u00f6r en export till Germany. Han blev nu uppsagd och i samma veva gick jag in p\u00e5 kontoret och beg\u00e4rde min l\u00f6n.<\/p>\n
F\u00f6ljande dag gick jag till arbetsf\u00f6rmedlingen och tog hyra ut till en skogscamp. Bussen avgick f\u00f6ljande morgon p\u00e5 en n\u00e5gra timmars bussresa upp norrut in i de \u00e4ndl\u00f6sa skogarna p\u00e5 Olympia halv\u00f6n, som bestod av h\u00f6ga skogsbekl\u00e4dda bergsmassiv. H\u00e4r fanns \u00e4nnu de st\u00f6rsta or\u00f6rda furuskogarna.<\/p>\n
Jag trivdes bra i mitt gamla yrke, eftersom det var friskt ute i skogen. Nya kamrater fick jag, alla genuina amerikaner, unga pojkar allihop. Tiden gick fort och m\u00e5nader gick. S\u00e5 kom h\u00f6sten med regn och kyla och med den en intensiv ryggv\u00e4rk. Basen satte mig s\u00e5 att sk\u00f6ta den elektriska vinschen.<\/p>\n
Det var bara att ha en vajer ut i skogen, som hade en knipa, som jag hade i handen och kl\u00e4mde till, s\u00e5 lj\u00f6d signalen uppe hos donken. Signalerna skulle avges enligt basens kommando. Ett mycket l\u00e4tt arbete, satt p\u00e5 en stubbe, s\u00e5 att jag kunde f\u00f6lja med arbetsg\u00e4ngets arbete bland allt virrvarr av stockar och br\u00e5te.<\/p>\n
Jag h\u00f6ll ut med detta ett par dagar d\u00e5 slutligen v\u00e4rken blev olidlig, s\u00e5 att jag m\u00e5ste sjukskriva\u00a0 mig och s\u00f6ka l\u00e4kare nere i stan. Han unders\u00f6kte mig och tog mig in p\u00e5 sjukhuset och d\u00e4r fick jag elektrisk massage en g\u00e5ng om dan.<\/p>\n
Ryggont gav med sig s\u00e5 sm\u00e5ningom och jag blev friskskriven. Jag bodde s\u00e5 n\u00e5gra dagar hos Str\u00f6ms p\u00e5 700 Scott Street. Arbete fanns det bara att v\u00e4lja i skogen, s\u00e5 jag gick en dag ut till arbetsf\u00f6rmedlingen och hyrde ut till Donovan Corkery Logging Company. Ett gammalt stabilt bolag med egen s\u00e5g inne i Aberdeen, d\u00e4r ocks\u00e5 Emil Str\u00f6m och flera andra skandinaver arbetade.<\/p>\n
F\u00f6rsta tiden arbetade jag i grading campen, som j\u00e4mnade ut marken f\u00f6r j\u00e4rnv\u00e4gen, som drogs ut till skogsarvverkningsplatsen i skogen. J\u00e4rnv\u00e4gen lades ut av ett skilt g\u00e4ng, som kom efter oss. De byggde broar och trummor. Betalningen var bra och arbetsledningen var OK, s\u00e5 jag var d\u00e4r tills campen lades ned f\u00f6r 4 juli och vi for alla ned till Aberdeen och festade om som brukligt var vid denna h\u00f6gtid i U.S.A. Camperna startade igen efter en veckas ledighet.<\/p>\n
Jag hyrde nu ut till camp 2 f\u00f6r samma bolag, fast nu som chokerman, p\u00e5 ryggen som det kallades. Betalningen var n\u00e5got h\u00f6gre i detta arbete men det fordrades att kunna det och det gjorde jag nog efter s\u00e5 l\u00e5ng tid i detta sorts arbete. Camp 2 l\u00e5g l\u00e4ngre in i skogen \u00e4n grading campen, d\u00e4r jag jobbade f\u00f6rut. Vi drog ut timret till j\u00e4rnv\u00e4gen, d\u00e4r det lastades p\u00e5 j\u00e4rnv\u00e4gsvagnarna, som tog det ned till s\u00e5gen i Aberdeen.<\/p>\n
Camp 2 hade kvinnlig betj\u00e4ning i kokhuset och det var enda campen i Grays Harbor som hade kvinnor i kokhuset. De fick vara i fred f\u00f6r de m\u00e5nga karlarna. Det var ju \u00f6ver 200 m\u00e4n i campen. Men det var ju inte l\u00e5ngt ned till stan dit buss gick varje l\u00f6rdag kv\u00e4ll.<\/p>\n
Kvinnorna som arbetade d\u00e4r var alla medel\u00e5lders. Det kom en dag en ung flicka, som var f\u00f6dd i Munsalatrakten i \u00d6sterbotten. Men hon var inte l\u00e5ng tid innan hon b\u00f6rjade g\u00e5t ut p\u00e5 kv\u00e4llarna med campbasens son, som ocks\u00e5 arbetade d\u00e4r med att k\u00f6ra en speedervagn, som gick p\u00e5 j\u00e4rnv\u00e4gen.<\/p>\n
De for ner till en farm i n\u00e4rheten d\u00e4r de s\u00e5lde beer och starkt hemlagat br\u00e4nnvin. Flickan fick inte stanna l\u00e4nge utan fick g\u00e5. Det var de andra damerna som blev avundsjuka p\u00e5 stackarn. Det sades att det var hennes sl\u00e4ktingar, som bort henne fr\u00e5n campen.<\/p>\n
Jag trivdes bra i denna camp och arbetade d\u00e4r i tv\u00e5 \u00e5r. Men s\u00e5 kom depressionen och m\u00e5nga arbeten lades ned.<\/p>\n
Efter 4 juli 1930 minskades v\u00e5r l\u00f6n med 40 %. Nu k\u00e4ndes det olustigt att jobba med samma arbete f\u00f6r n\u00e4stan h\u00e4lften mindre l\u00f6n. Tidningarna var fulla med nyheter om nedlagda arbeten och de arbetsl\u00f6sas skara som v\u00e4xte f\u00f6r var dag. I v\u00e5r camp pratades det om att den komma att vara i g\u00e5ng till ny\u00e5r, d\u00e5 den skulle l\u00e4ggas ned p\u00e5 obest\u00e4md tid.<\/p>\n
Nu b\u00f6rjade jag fundera p\u00e5 att fara hem till Finland och h\u00e4lsa p\u00e5 mina f\u00f6r\u00e4ldrar och syskon d\u00e4r. Jag skrev brev till min bror Johannes, som arbetade i Vancouver om saken. Jag fick svar att det var likadant d\u00e4r. Camperna lades ned den ena efter den andra. Han t\u00e4nkte ocks\u00e5 p\u00e5 hemlandet.<\/p>\n
Jag diskuterade saken med min kompis Hans \u00d6ling, som ocks\u00e5 arbetade i samma camp. Han tyckte att jag som hade pengar borde fara till hemlandet, d\u00e5 jag hade ett hem d\u00e4r. Han sj\u00e4lv hade f\u00f6r lite pengar f\u00f6r att t\u00e4nka p\u00e5 resa. Jag hade ocks\u00e5 en tysk fr\u00e5n M\u00fcnchen som jag arbetat med en l\u00e4ngre tid. Han var lite d\u00f6v efter sviterna fr\u00e5n f\u00f6rsta v\u00e4rldskriget. Han f\u00f6reslog nog detsamma som \u00d6ling. Depressionen skulle bli l\u00e5ng enligt tidningarna.<\/p>\n
Jag besl\u00f6t s\u00e5 efter l\u00e5ngt \u00f6verv\u00e4gande att h\u00f6ra mig f\u00f6r om en utlandsresa hos en agent f\u00f6r Swedish American Line i Seattle. Jag fick snabbt svar att allt gick att ordna genom honom. Det var bara att best\u00e4mma mig n\u00e4r jag skulle resa.<\/p>\n
Nu besl\u00f6t jag mig f\u00f6r att resa medan det sommar och vackert v\u00e4der.<\/p>\n
Tv\u00e5 \u00e5r som g\u00e5tt fort hade jag tillbringat i Grays Harbor och hunnit f\u00e5 m\u00e5nga v\u00e4nner bland mina arbetskamrater och landsm\u00e4n i Aberdeen. Nog blev de \u00f6verraskade hos Str\u00f6ms n\u00e4r jag en dag kom med min ryggs\u00e4ck i taxin och mitt p\u00e5 arbetsdagen stannade utanf\u00f6r deras hus. Jag sade till Mrs. n\u00e4r jag kom in i k\u00f6ket, d\u00e4r hon sysslade p\u00e5, att jag har slutat jobba nu i campen och skall fara och h\u00e4lsa p\u00e5 mina f\u00f6r\u00e4ldrar i Dagsmark.<\/p>\n
Fred gick redan arbetsl\u00f6s, s\u00e5 ocks\u00e5 Einar. Fred sade, att den som kunde f\u00f6lja med men han hade inga pengar. Han fick nog st\u00e5 l\u00e4nge \u00e4nnu, kanske n\u00e5got jobb skulle uppst\u00e5 n\u00e5gon g\u00e5ng.<\/p>\n
Jag gav honom n\u00e5gra dollar att k\u00f6pa mat f\u00f6r. Han var nog mycket missmodig, n\u00e4r jag nu hans rumskamrat skulle fara till hemlandet. Allt han kunde g\u00f6ra var att skicka h\u00e4lsningar till sina f\u00f6r\u00e4ldrar i Lappfj\u00e4rd, handlanden Henrik Ingves med fru.<\/p>\n
Jag gick s\u00e5 en dag ut i stan till ett st\u00f6rre varuhus och k\u00f6pte kl\u00e4der, trunk och kapps\u00e4ck som sedan s\u00e4ndes i v\u00e4g till j\u00e4rnv\u00e4gsstationen. Sedan vek jag in p\u00e5 Bank of America d\u00e4r jag hade mina besparingar i f\u00f6rvar.<\/p>\n
S\u00e5 g\u00e4llde det att ta farv\u00e4l av Fred, Einar och en omfamning av Mrs. Str\u00f6m, som b\u00e4ddat min s\u00e4ng och sk\u00f6tt om oss s\u00e5 bra. Fred fick nog t\u00e5rar i \u00f6gonen, n\u00e4r vi satte oss i bilen och vinkade good baj. Bilen for s\u00e5 p\u00e5 den k\u00e4nda v\u00e4gen \u00f6ver bron och in i stan till j\u00e4rnv\u00e4gsstationen.<\/p>\n
Jag bar s\u00e5 in trunken, som jag checkade in p\u00e5 min biljett, som jag k\u00f6pte i Seattle. Good bay till Hugo och ett stort tack f\u00f6r allt han hj\u00e4lpt med mig.<\/p>\n
(h\u00e4r slutar Arthur Gr\u00f6ndahl sin ber\u00e4ttelse om \u00e5ren i Canada och i Amerika)<\/span><\/strong><\/p>\n
Dokument och foton.<\/strong><\/h4>\nInf\u00f6r hemresan i augusti 1930, s\u00e5 skaffade Arthur sig detta identitetspapper, d\u00e4r han lite narrades att han hade kommit till USA i januari 1924. Det var ju till Canada han kom men det var inte v\u00e4rt att avsl\u00f6ja. Han \u00e5kte allts\u00e5 med Swedish American Line fr\u00e5n New York till G\u00f6teborg med fartyget ”Gripsholm” i tredje klass. Enligt dokumentet skulle han bara hem till Finland f\u00f6r att tr\u00e4ffa sina f\u00f6r\u00e4ldrar och inom 12 m\u00e5nader skulle han \u00e5terv\u00e4nda till USA.<\/figcaption><\/figure>\nArthurs biljett med ”M\/S Gripsholm” , b\u00e5de framsida och baksida<\/figcaption><\/figure>\nF\u00f6re avf\u00e4rden s\u00e5 f\u00f6rs\u00e4krade Arthur sin amerikatrunk till ett v\u00e4rde av 100 dollar.<\/figcaption><\/figure>\nT\u00e5get p\u00e5 v\u00e4g in den 4 km l\u00e5nga Cascade tunneln<\/figcaption><\/figure>\nT\u00e5g nedanf\u00f6r de h\u00f6ga Cascade bergen, som ligger \u00f6ster om Seattle i nordv\u00e4stra USA.<\/figcaption><\/figure>\nVykort med en high way i \u00f6dsligt landskap.<\/figcaption><\/figure>\nVykort med j\u00e4rnv\u00e4gsbro \u00f6ver en flod.<\/figcaption><\/figure>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
![\"\"](\"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/wp-content\/uploads\/2020\/11\/2-identitetspapper-for-hemfard.jpg\")
![\"\"](\"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/wp-content\/uploads\/2020\/11\/2-biljett.jpg\")
![\"\"](\"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/wp-content\/uploads\/2020\/11\/2-forsakring.jpg\")
![\"\"](\"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/wp-content\/uploads\/2020\/11\/2-jarnvagstunnel.jpg\")
![\"\"](\"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/wp-content\/uploads\/2020\/11\/2-vykort-fran-Cascade-bergen.jpg\")
![\"\"](\"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/wp-content\/uploads\/2020\/11\/2-vykort-fran-high-way.jpg\")
![\"\"](\"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/wp-content\/uploads\/2020\/11\/2-vykort-med-jarnvagsbro.jpg\")