{"id":17734,"date":"2020-09-21T23:54:56","date_gmt":"2020-09-21T20:54:56","guid":{"rendered":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/?page_id=17734"},"modified":"2020-09-22T00:07:54","modified_gmt":"2020-09-21T21:07:54","slug":"grymt-ode-vid-1600-talets-slut","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/?page_id=17734","title":{"rendered":"Grymt \u00f6de vid 1600-talets slut."},"content":{"rendered":"

Artikel i Syd-\u00d6sterbotten 18.7.1903. Texten har moderniserats men ingenting av v\u00e4rde \u00e4r bortl\u00e4mnat.<\/span><\/p>\n

De sista \u00e5ren av elfte Karls regering karakteriseras av n\u00f6d och el\u00e4nde \u00f6verallt i Sveriges rike. V\u00e5rt folk genomlevde d\u00e5 en av de sv\u00e5rare perioderna i sin historia. M\u00e5h\u00e4nda var det f\u00f6rsynens mening att f\u00f6rbereda detsamma till de \u00e4nnu hemskare pr\u00f6vningar, som b\u00f6rjan av 1700-talet skulle b\u00e4ra i sitt sk\u00f6te. \u00c5ren 1695- 97 drabbades Sverige och Finland av s\u00e5 sv\u00e5r missv\u00e4xt, att v\u00e5r historia varken f\u00f6rr eller senare har att uppvisa ett motstycke h\u00e4rtill.<\/p>\n

Man har ber\u00e4knat att en tredjedel av Finlands hela befolkning d\u00e5 str\u00f6k med f\u00f6r hungern och de i dess sp\u00e5r sig smygande farsoterna. F\u00f6r v\u00e5rt lilla samh\u00e4lle \u00e4r de nyssn\u00e4mnda \u00e5ren i mer \u00e4n ett avseende dystra. Knappt hade den unga staden efter mycken m\u00f6da och stora, tryckande pekuni\u00e4ra uppoffringar hunnit se sitt f\u00f6rsta tempel f\u00e4rdigt, f\u00f6rr\u00e4n under ett h\u00e4ftigt \u00e5skv\u00e4der den 16 juni 1697 blixten slog ned och ant\u00e4nde detsamma. Kyrkan nedbrann till grunden. Samtidigt hade stadens s\u00e5 gott som hela handelsflotta av stormar f\u00f6rst\u00f6rts. D\u00e4rtill kom total missv\u00e4xt h\u00e4r liksom annorst\u00e4des.<\/p>\n

Domb\u00f6ckerna f\u00f6rt\u00e4ljer om tall\u00f6sa tiggarskaror, som drog fram genom staden och beskattade borgerskapet p\u00e5 det lilla som fanns. B\u00f6ckerna ber\u00e4ttar ocks\u00e5 hur den bleka d\u00f6den med sitt grinande ansikte f\u00f6ljde skarorna \u00e5t, hurusom m\u00e4nniskorna nedf\u00f6ll d\u00f6da p\u00e5 gator och torg eller i husen eller till och med i kyrkan. D\u00f6dlighetssiffrorna har man i beh\u00e5ll, vad stadens egen befolkning betr\u00e4ffar. P\u00e5 tv\u00e5 \u00e5r 1696 \u2014 1698 nedgick de mantalsskrivnas antal i Kristinestad fr\u00e5n 291 till 208 personer. Hur m\u00e5nga gravar h\u00e4r under den tiden gr\u00e4vdes f\u00f6r heml\u00f6sa och namnl\u00f6sa fr\u00e4mlingar, vet man inte. Men att dessa gravar var fruktansv\u00e4rt m\u00e5nga, \u00e4r klart.\u00a0I stilla undergivenhet och med fast tillf\u00f6rsikt till Gud bars dock den onda dagens sv\u00e5ra tunga. Man delade med sig av sitt lilla, s\u00e5 l\u00e5ngt detta r\u00e4ckte. Sedan gick man hungern och d\u00f6den modigt till m\u00f6tes.<\/p>\n

Domboken omtalar fr\u00e5n dessa el\u00e4ndets tider utf\u00f6rligt en liten tragisk episod, som i sin r\u00f6rande enkelhet \u00e4r \u00e4gnad att sprida ett visst f\u00f6rsonande skimmer \u00f6ver tidens bistra allvar.\u00a0Vi skall d\u00e4rf\u00f6r avsluta v\u00e5ra kulturbilder fr\u00e5n 1600-talets Kristinestad med anf\u00f6randet av denna.<\/p>\n

Ett grymt \u00f6de i f\u00e4rjkarlens badstuga i april 1697.<\/strong><\/h4>\n

Den 29 Mars 1697 heter det, ankom hit till staden Hindrik Persson med sin hustru Margareta Hindersdotter och uppvisade hos borgm\u00e4staren ett brev, daterat Paldamo den 2 Aug. 1692, skrivet av Hr Johannes Cajanus, Pastor i Cajana, till kyrkoherden i Lapponica Hr Samuel Julenius, ang\u00e5ende hurusom bem\u00e4lte Hindrik efter sina f\u00f6r\u00e4ldrars concensus (= medgivande) har \u00e4mnat bo uti Lappmarken; med intygande det de uti Cajana sig kristligt och \u00e4rligt st\u00e4llt har. Han har i tio \u00e5rs tid i Cajana varit soldat, men hans yngre broder Pehr, ers\u00e4tter uti hans st\u00e4lle; ty varda de p\u00e5 det flitigaste rekommenderade.<\/p>\n

Detta brev \u00e4r den 26 februari 1694 presenterat vid h\u00e4radsr\u00e4tten i Kuusamo. Denna Hindrik Persson med sin hustru Margareta Hindersdotter har h\u00e4r i staden ifr\u00e5n ber\u00f6rde 29 Mars till den 2 April uppeh\u00e5llit sig med tiggande hos gott tolk. Sedan har de l\u00e5ngfredagsaftonen begett sig till f\u00e4rjekarlen, som staden h\u00e5ller p\u00e5 andra sidan fj\u00e4rden mitt emot staden, beg\u00e4randes, det han ville h\u00e4rbergera dem. Detta blev dem i f\u00f6rstone f\u00f6rv\u00e4grat, varp\u00e5 Hindrik g\u00e5tt och lagt sig neder uti lidret och hans hustru satt sig utmed honom till att sy.<\/p>\n

Men emot aftonen har de \u00e5terigen fr\u00e5gat av f\u00e4rjekarlen och hans hustru, om de ville efterl\u00e5ta dem sin badstuga till att g\u00e5 och l\u00e4gga sig uti, vilket de dem omsider tillstadde. \u00a0Sedan har Hindrik Persson med sin hustru gjort upp elden i badstuguugnen. Och emellertid som badstugan var med r\u00f6k uppfylld, har denna Persson lagt sig p\u00e5 b\u00e4nken i f\u00e4rjekarlens badstuga, d\u00e4r han har bett Gud och sagt: O, h\u00f6gsta konung \u00f6ver alla konungar, Herre Jesu Kriste, kom och g\u00f6r p\u00e5 mitt el\u00e4nde en god \u00e4nde! \u2014 D\u00e5 har hans hustru stigit till honom och sagt: Jag \u00e4r r\u00e4dd, att du blir d\u00f6d, min gubbe. \u2014 Varp\u00e5 han svarat: Icke d\u00f6r jag \u00e4nnu, f\u00f6rty jag \u00e4r b\u00e4ttre i dag, \u00e4n jag var i g\u00e5r.<\/p>\n

Detta allt intygar f\u00e4rjekarlen Hindrik Zachrisson med sin hustru Anna Andersdotter, sv\u00e5grar Jakob och Anders Anderss\u00f6ner, och sv\u00e4gerska, Carin Andersdotter. Sedan de var utg\u00e5ngna i badstugan, har samme Hindrik Persson kommit \u00e5ter in i stugan igen och beg\u00e4rt av f\u00e4rjekarlens hustru n\u00e5got s\u00f6t mj\u00f6lk till att v\u00e4rma \u00e5t sig, emedan han klagade sig vara kall kringom hj\u00e4rtat. Yttermera ber\u00e4ttar f\u00e4rjekarlen, det bem\u00e4lde Hindrik Persson skulle ha tackat, f\u00f6r det han h\u00e4r i staden har njutit s\u00e5 god hj\u00e4lp, som han i m\u00e5nga andra st\u00e4der icke har funnit. Detsamma bejakade nu n\u00e4rvarande borgaren Jakob Hindersson, att f\u00f6r honom av ber\u00f6rde Hindrik h\u00e4r i staden ofta var sagt och bek\u00e4nt.<\/p>\n

Vidare ber\u00e4ttar f\u00e4rjekarlsfolket, det b\u00e5de man och hustru, sedan de hade kokat \u00e5t sig mj\u00f6lkv\u00e4lling och \u00e4tit, hade bett god natt och sedan g\u00e5tt i badstugan att l\u00e4gga sig neder. En Hindrik Hindersson h\u00e4r i staden tillfr\u00e5gades, hur n\u00e4mnda Hindrik Persson med sin hustru har sig h\u00e4r i staden f\u00f6rh\u00e5llit, medan de hos honom vistades. D\u00e4rtill han svarade, att de var inkomna uti hans fr\u00e5nvaro med en h\u00e4st och sl\u00e4de p\u00e5 g\u00e5rden, vilken h\u00e4st om natten av brist p\u00e5 foder \u201dstulpit i kull och legat till andra morgonen, d\u00e5 han utaf hunger och k\u00f6ld st\u00f6rte\u201d. Men de sj\u00e4lva hade varit hos honom allenast en natt, d\u00e5 de sig saktmodigt och stilla f\u00f6rh\u00e5llit haft.<\/p>\n

Yttermera blev f\u00e4rjekarlen tillfr\u00e5gad, hur den dr\u00e4ngen, som med n\u00e4mnda Hindrik Persson har legat om natten i badstugan, \u00e4r kommen d\u00e4rin, vilken ber\u00e4ttar, det p\u00e5 l\u00e5ngfredagsafton, medan denne ofta n\u00e4mnde Hindrik med sin hustru \u00e5t, hade en dr\u00e4ng, som hette Pelle, inkommit och sagt, hur han hade sluppit Mattsm\u00e4sstiden sin tj\u00e4nst uti Ilmola socken, beg\u00e4randes hus \u00f6ver natten, d\u00e5 honom vart lovat att g\u00e5 i badstugan f\u00f6r att ligga. D\u00e4rp\u00e5 har han utg\u00e5tt och bedit god natt. Men mera vet f\u00e4rjekarlen sj\u00e4lv intet om denna sak att ber\u00e4tta eftersom han till Ti\u00f6k\u00f6 avreste.<\/p>\n

D\u00e4refter tillfr\u00e5gades f\u00e4rjekarlens hustru Anna, hur hon om morgonen d\u00e4refter fick veta det Hindrik Persson var i badstugan d\u00f6d bliven, vartill hennes syster, Carin Andersdotter, svarade, att hon om p\u00e5skl\u00f6gerdag morgon \u00e4rnade tv\u00e4tta stugan, d\u00e5 hade hon om frukosttid g\u00e5tt i badstugan att taga sig d\u00e4r en kvast. Och n\u00e4r hon d\u00e4r ing\u00e5ngen var, hade hon skjutit upp gluggen, eftersom det var m\u00f6rkt d\u00e4rinne. D\u00e5 blev hon varse det denna Hindriks hustru var upph\u00e4ngd, varp\u00e5 hon i h\u00e4penheten sprungit tillbaka i stugan att ge det tillk\u00e4nna. Sedan f\u00f6ljde hennes syster, f\u00e4rjekarlens hustru, och broder Anders med henne till badstugan igen och begynte att ropa och fr\u00e5ga: Hur st\u00e5r h\u00e4r till i badstugan, att vad h\u00e4nger h\u00e4r?<\/p>\n

Dr\u00e4ngen, som d\u00e4r inne l\u00e5g och sov p\u00e5 laven, vaknade, sprang upp samt blev \u00e5ter av Anders Andersson tillfr\u00e5gad: Hur st\u00e5r det till h\u00e4r i badstugan? D\u00e4rtill dr\u00e4ngen svarade: Gubben \u00e4r l\u00e4ngesedan d\u00f6d; varp\u00e5 Anders fr\u00e5gade: Vad h\u00e4nger h\u00e4r upp under taket? D\u00e5 s\u00e5g Pelle ut p\u00e5 golvet och blev f\u00f6rskr\u00e4ckt, n\u00e4r han m\u00e4rkte hustrun h\u00e4nga, s\u00e4gande: \u201dO, hvad har satan nu gjort\u201d. \u2014 D\u00e4rp\u00e5 steg han upp och gav sig f\u00f6r r\u00e4ddh\u00e5gas skull intet tid att kl\u00e4da p\u00e5 sig d\u00e4rinne, utan tog kl\u00e4derna med sig och gick i stugan, gruvande sig mycket d\u00e4r\u00f6ver, att denna hustru tagit sig s\u00e5dant or\u00e5d f\u00f6re.<\/p>\n

D\u00e4refter blev Anders skickad av hustru Anna till herr borgm\u00e4staren att tills\u00e4ga, hur s\u00e5som skett var uti badstugan om natten. Men borgm\u00e4staren hade befallt Hindrik, f\u00e4rjekarl, som hemkommen var, och borgaren Hans Jakobsson, klockare, att granneligen efterse och rannsaka om Hindrik Perssons lik var n\u00e5got v\u00e5ldsamt vederfaret. Emellertid l\u00e4t han \u00e4ven efterspana, var den dr\u00e4ngen, Pelle, som om natten h\u00e4r legat i badstugan, var till finnandes, vilken ocks\u00e5 snart tillst\u00e4des kom. De utskickade ber\u00f6rde synem\u00e4n ber\u00e4ttade, det de intet kunde finna p\u00e5 hans kropp, vilken de v\u00e4l rannsakat och besk\u00e5dat hade, tecken till n\u00e5gon v\u00e5ldsam g\u00e4rning, utan menade, att han m\u00e5tte blivit sotd\u00f6d. S\u00e5 ber\u00e4ttade de ocks\u00e5 om henne, som upph\u00e4ngd var, och pr\u00f6vade det hon har m\u00e5st sj\u00e4lv stigit p\u00e5 badstugutrappan och fastgjort ett rep uti en \u00e5s, som l\u00e5g under taket, och sprungit sedan av trappan.<\/p>\n

Borgaren Jakob Hindersson intygar, det den avlidne Hindrik Persson, f\u00f6rr\u00e4n han gick h\u00e4rifr\u00e5n staden, ofta hade beklagat sig \u201dmycket ondt haft i brystet\u201d. Dr\u00e4ngen Pelle ber\u00e4ttade, det om natten, d\u00e5 han l\u00e5g i bastun och sov, blev han av Hindrik Perssons hustru uppv\u00e4ckt, som till honom sagt hade: Stig upp pojke; r\u00e4tt nu d\u00f6r gubben. D\u00e4refter hade han sig uppsatt p\u00e5 den ena sidan och hustrun p\u00e5 den andra sidan om gubben. S\u00e5 hade samma hustru ropat \u00e5tskilliga g\u00e5nger \u00e5t sin man: \u201dD\u00f6r du, gubbe?\u201d \u00a0H\u00e4rtill hade dr\u00e4ngen Pelle sagt: L\u00e5t honom bli i fred, och d\u00e4r hos f\u00f6rmanat den sjuka befalla sig uti Guds h\u00e4nder och be om sina synders f\u00f6rl\u00e5telse. D\u00e5 har Hindrik sagt: \u201dJesus anamma min sj\u00e4l och anda\u201d. Och s\u00e5 var han strax d\u00e4refter d\u00f6d bliven.<\/p>\n

Sedan hade denna hans hustru mycket gr\u00e5tit och ynkat sig, s\u00e4gandes: Gud vet, vart jag nu kommer. D\u00e4rtill har Pelle svarat: Nog har Gud omsorg f\u00f6r dig; du \u00e4r ensammen, nog hj\u00e4lper han dig. Men hustrun har sagt: Jag vill nu g\u00e5 in till g\u00e5rdsfolket och be dem komma ut att se, varefter hon gick ut och kom efter en stund in igen i badstugan och sade: \u201dDet goda folket ligger och sofven jag vill intet v\u00e4cka dem uppe\u201d.<\/p>\n

Sedan hade de b\u00e4gge makat liket undan sig och lagt sig ned till att sova; hustrun litet fr\u00e5n sin d\u00f6da man somnat strax in och begynt snarka, f\u00f6rr\u00e4n dr\u00e4ngen Pelle, som har legat p\u00e5 andra \u00e4ndan av laven, insomnat. Men Pelle skall intet ha uppvaknat, f\u00f6rr\u00e4n g\u00e5rdsfolket honom f\u00f6ljande morgon med ett rop v\u00e4ckt, d\u00e5 han har blivit mycket f\u00f6rskr\u00e4ckt och sagt: Om d\u00e4r varit st\u00f6rre h\u00e5l p\u00e5 v\u00e4ggen, hade han d\u00e4rigenom utkrupit.<\/p>\n

F\u00e4rjekarlens s\u00e4llskap besanna ocks\u00e5, det dr\u00e4ngen Pelle icke g\u00e5tt sedan ensammen in i badstugun. Vad Hindrik Perssons lik vidkommer f\u00f6rklarar r\u00e4tten, att emedan han kristeligen sig h\u00e4r f\u00f6rh\u00e5llit och l\u00e5tit sin yttersta and\u00e4ktighet med gudeliga b\u00f6ner f\u00f6rnimma; s\u00e5som ock \u00e4r intygat honom har varit f\u00f6rut sjukliger: ty \u00e4r honom efterl\u00e5tit en kristlig begravning.<\/p>\n

D\u00e4remot h\u00f6rde man sig f\u00f6r i hovr\u00e4tten, hur med hustruns lik skall f\u00f6rfaras. Den 10 maj uppl\u00e4ses \u00e4ven p\u00e5 r\u00e5dstugan ett brev fr\u00e5n hovr\u00e4tten, r\u00f6rande denna sak. Brevet, daterat den 22 april, \u00e4r i sin j\u00e4rnh\u00e5rda str\u00e4nghet karakteristiskt f\u00f6r tiden: \u201dOch s\u00e5som av rannsakningen pr\u00f6vas, det Margareta Hindersdotter ifr\u00e5n Paldamo socken intet varit huvudsvag, men av f\u00f6rtvivlan blivit sin egen m\u00f6rderska, ty kan hon efter 1571 \u00e5rs utg\u00e5ngna kyrko-ordningen paragraf 61 icke komma att njuta kyrkog\u00e5rden, utan efter det 4 Cap. H\u00f6gm. Balken d\u00f6mes till skogs att f\u00f6ras och p\u00e5 b\u00e5l br\u00e4nnas\u201d.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Artikel i Syd-\u00d6sterbotten 18.7.1903. Texten har moderniserats men ingenting av v\u00e4rde \u00e4r bortl\u00e4mnat. De sista \u00e5ren av elfte Karls regering karakteriseras av n\u00f6d och el\u00e4nde \u00f6verallt i Sveriges rike. V\u00e5rt folk genomlevde d\u00e5 en av de sv\u00e5rare perioderna i sin Forts\u00e4tt l\u00e4sa Grymt \u00f6de vid 1600-talets slut.<\/span>→<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"parent":17724,"menu_order":2,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"","meta":{"footnotes":""},"class_list":["post-17734","page","type-page","status-publish","hentry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/17734","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=17734"}],"version-history":[{"count":5,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/17734\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":17741,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/17734\/revisions\/17741"}],"up":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/17724"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=17734"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}