{"id":17343,"date":"2020-07-27T23:42:24","date_gmt":"2020-07-27T20:42:24","guid":{"rendered":"http:\/\/www.lassebacklund.fi\/?page_id=17343"},"modified":"2020-08-04T21:31:56","modified_gmt":"2020-08-04T18:31:56","slug":"lappfjards-skyddskars-uppkomst-och-oden-intill-1928","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/?page_id=17343","title":{"rendered":"Lappfj\u00e4rds skyddsk\u00e5rs uppkomst och \u00f6den intill 1928."},"content":{"rendered":"

Nedtecknat av Selim Bj\u00f6rses och renskrivet av Lasse Backlund i juli 2020. Spr\u00e5ket \u00e4r moderniserat men ingenting v\u00e4sentligt \u00e4r bortl\u00e4mnat. Mellanrubrikerna har tillkommit vid renskrivningen.<\/span><\/p>\n

\u201dSvarta korsets\u201d verksamhet.<\/strong><\/h4>\n

M\u00e4nniskorna har sedan urminnes tider slutit sig samman till inb\u00f6rdes hj\u00e4lp, och tanken om ett gemensamt f\u00f6rsvar av hem och fosterland har framkallat v\u00e5ra skyddsk\u00e5rer. Denna f\u00f6rsvarstanke gav \u00e5r 1905 i Lappfj\u00e4rd upphov till en f\u00f6rening, som arbetade mot f\u00f6rryskningen i Finland.<\/p>\n

F\u00f6reningen bar namnet \u201dSvarta korset\u201d och hade ett 10-tal medlemmar. Blad dessa var f\u00f6reningens ordf\u00f6rande, bonden Karl Henrik Nissander, bonden Emil Knus, l\u00e4nsman Arthur Lew\u00e1n och s\u00e5g\u00e4garen John Erickson utsatta f\u00f6r de ryska gendarmernas f\u00f6rf\u00f6ljelser. De h\u00e4r personerna lyckades dock f\u00f6r sin f\u00f6rf\u00f6ljare bakom ljuset och ingen av dem tvingades att l\u00e4mna Lappfj\u00e4rd, sin hemort.<\/p>\n

Tidningen \u201dFria ord\u201d l\u00e4stes flitigt av Svarta korsets medlemmar. F\u00f6reningens verksamhet riktades f\u00f6r \u00f6vrigt mest p\u00e5 att hj\u00e4lpa uppb\u00e5dsynglingar vid deras flykt till Amerika undan den ryska v\u00e4rnplikten. V\u00e4rnpliktslagen motarbetades ocks\u00e5 p\u00e5 m\u00e5nga andra s\u00e4tt. En episod fr\u00e5n denna verksamhet m\u00e5 omn\u00e4mnas. N\u00e4r kung\u00f6relsen med de v\u00e4rnpliktigas namn s\u00e4ndes till pr\u00e4sterna f\u00f6r att de skulle l\u00e4sa upp dem i kyrkan, f\u00f6rs\u00f6kte medlemmarna i Svarta korset f\u00f6rm\u00e5 pr\u00e4sterna att inte kung\u00f6ra dem i kyrkan.<\/p>\n

Detta f\u00f6rs\u00f6k misslyckades dock och d\u00e5 k\u00f6rdes menigheten ut ur kyrkan men en H\u00e4rkmeribo v\u00e4grade att l\u00e4mna kyrkb\u00e4nken. L\u00e4nsmannen p\u00e5minde honom med n\u00e5gra l\u00e4tta k\u00e4pprapp om f\u00f6retagets allvar. Gubben satt dock envist kvar och han anm\u00e4lde sedan h\u00e4ndelsen till de ryska gendarmerna. Men som sagt, medlemmarna i Svarta korset lyckades undg\u00e5 f\u00f6rf\u00f6ljelserna.<\/p>\n

Under denna tid angav ofta en person sina ov\u00e4nner som konspirat\u00f6rer. S\u00e5dana angivelser f\u00f6rekom ocks\u00e5 i Lappfj\u00e4rd, till exempel n\u00e4r kommunalst\u00e4mmans beslut inte riktigt gillades.<\/p>\n

Bonden Emil Knus, som h\u00f6rde till f\u00f6reningen skaffade vapen \u00e5t n\u00e5gra lappfj\u00e4rdsbor. Det var fr\u00e4mst Graftongev\u00e4r men n\u00e5gra milit\u00e4ra skjut\u00f6vningar h\u00f6lls inte. Tanken p\u00e5 en bev\u00e4pnad medborgarh\u00e4r torde dock ha uppst\u00e5tt i Lappfj\u00e4rd men de politiska h\u00e4ndelsernas utveckling satte hinder i v\u00e4gen f\u00f6r dess f\u00f6rverkligande.<\/p>\n

Den \u00e5rliga medlemsavgiften var 40 mark och n\u00e4r de pengarna var f\u00f6rbrukade, s\u00e5 blev det medlemmarnas uppgift att skjuta till mera pengar. P\u00e5 grund av att protokoll och medlemsf\u00f6rteckningar hade br\u00e4nts av de ryska gendarmerna vid husvisitationer, s\u00e5 finns det inga noggranna beskrivningar av denna f\u00f6renings verksamhet. (Dessa uppgifter har getts av Karl Henrik Nissander).<\/p>\n

V\u00e4rldskrigets utbrott \u00e5r 1914.<\/strong><\/h4>\n

\u00c5r 1914 t\u00e4ndes v\u00e4rldskrigets fackla i hela Europa. Krigsh\u00e4ndelserna gav hoppet om ett sj\u00e4lvst\u00e4ndigt Finland ny n\u00e4ring. Under dessa \u00f6desdigra tider, som nu stundade, f\u00f6rverkligades tanken p\u00e5 en medborgarh\u00e4r i Lappfj\u00e4rd. Det f\u00f6rsta initiativet till Lappfj\u00e4rds skyddsk\u00e5r togs vid ett sammantr\u00e4de i Lappfj\u00e4rd den 9 augusti 1916. M\u00f6tet sammankallades av studeranden Emil Ingves, en person vars namn sedan \u00e4r f\u00f6rknippat med skyddsk\u00e5rens \u00f6den under \u00e5ren 1916 \u2013 1923.<\/p>\n

Sammantr\u00e4det h\u00f6lls i en vindskammare hos Emils far, handlanden Henrik Ingves. (Henrik Ingves bodde den tiden i en stor bondg\u00e5rd p\u00e5\u00a0 Kvarnt\u00e5ets h\u00f6gra sida, ungef\u00e4r 60 meter fr\u00e5n Finng\u00e4rdst\u00e5)<\/span> N\u00e4rvarande vid m\u00f6tet var utom Emil Ingves, bankdirekt\u00f6r Frans Teir, bonden Erik Anders \u00c5djers och veterin\u00e4r Lennart Laurell. Dessa personer kunde enkelt meddela sig med varandra, eftersom de alla bodde i centrum.<\/p>\n

Emil Ingves stod i f\u00f6rbindelse med personer, som h\u00f6rde till j\u00e4garr\u00f6relsen och vid det f\u00f6rsta sammantr\u00e4det redogjorde han f\u00f6r ett hemligt meddelande, som han hade f\u00e5tt av magister V\u00e4in\u00f6 Granlund i Vasa. Enligt detta meddelande var en tysk landstigning i Finland att v\u00e4nta i en snar framtid. Det var endast den tyska generalstaben, som k\u00e4nde till platsen var denna skulle ske.<\/p>\n

F\u00f6r att underl\u00e4tta landstigningen och f\u00f6r att hj\u00e4lpa tyskarna att f\u00f6rdriva de ryska soldaterna ur landet, s\u00e5 borde det bildas milit\u00e4ra organisationer i Finland. Organisationer fr\u00e4msta uppgift, var att f\u00f6rhindra att de ryska styrkorna kunde samlas under landstigningen. De skulle ocks\u00e5 hindra ryssarnas eventuella retr\u00e4tt \u00f6sterut och se till att de inte kunde varken plundra eller br\u00e4nna.<\/p>\n

I varje kommun skulle en k\u00e5r bildas, som i ett givet \u00f6gonblick skulle f\u00f6rst\u00f6ra j\u00e4rnv\u00e4gen, telefon- och telegraflinjer och broar och p\u00e5 s\u00e5 vis f\u00f6rhindra ryssarnas flykt. N\u00e4r ryssarna sedan drivits ut ur landet, s\u00e5 skulle en finsk milit\u00e4r st\u00e4llas upp, som p\u00e5 egen hand skulle f\u00f6rsvara landet. F\u00f6r att f\u00e5 reda hur stor en s\u00e5dan finsk arm\u00e9 kunde vara, s\u00e5 \u00f6nskade den tyska generalstaben uppgifter om hur m\u00e5nga vapenf\u00f6ra m\u00e4n i \u00e5ldern 18 \u2013 55, som fanns i varje kommun.<\/p>\n

S\u00e5dant var inneh\u00e5ller i det hemliga meddelandet, som hade kommit fr\u00e5n Vasa.<\/p>\n

M\u00f6tesdeltagarna k\u00e4nde sig i allra h\u00f6gsta grad intresserade av saken och de besl\u00f6t att genast vidta n\u00f6dv\u00e4ndiga \u00e5tg\u00e4rder. F\u00f6rsiktighet m\u00e5ste dock iakttas, s\u00e5 att inte den ryska gr\u00e4nsvakten, som var stationerad i Lappfj\u00e4rd och i dess omgivning, skulle f\u00e5 h\u00f6ra om planerna. Mantalsf\u00f6rteckningar anskaffades i tysthet fr\u00e5n kommunaln\u00e4mndsordf\u00f6randen och \u00c5djers, Ingves och Laurell b\u00f6rjade om kv\u00e4llarna f\u00f6ra anteckningar \u00f6ver alla vapenf\u00f6ra m\u00e4n i kommunen. Vid den m\u00f6rka \u00e5rstidens inbrott vidtog den egentliga organisationen av k\u00e5ren i Lappfj\u00e4rd by. F\u00f6r att vilseleda ryssarna skulle k\u00e5ren kallas byvakt och uppr\u00e4tth\u00e5lla vakth\u00e5llningen i byn f\u00f6r skyddande av inv\u00e5narnas liv och egendom. Ledarna f\u00f6r organisationen v\u00e4ntade med sp\u00e4nning p\u00e5 det \u00f6gonblick, n\u00e4r tyskarna skulle landstiga.<\/p>\n

Det blev h\u00f6st och det blev vinter men inga tyskar h\u00f6rdes av. Varje natt gick vakterna troget fr\u00e5n g\u00e5rd till g\u00e5rd och s\u00e5g till att intet ont fick h\u00e4nda det sovande folket. Vakterna var vanligtvis bev\u00e4pnade med n\u00e5gon gammalmodig revolver eller ett hagelgev\u00e4r. S\u00e4llan fick de tillf\u00e4lle att ingripa men plikttroget fullgjorde de sina \u00e5ligganden.<\/p>\n

Vakterna gick sina ronder ost\u00f6rt i Lappfj\u00e4rd kyrkoby vintern 1917, till de vid den ljusa \u00e5rstidens inbrott upph\u00f6rde. Om k\u00e5rens egentliga uppgift hade endast initiativtagarna s\u00e4ker k\u00e4nnedom, men n\u00e4r m\u00e4nnen under l\u00e5ng, tysta n\u00e4tter vandrade fr\u00e5n g\u00e5rd till g\u00e5rd, viskades det om allehanda rykten och en aning om kommande h\u00e4ndelser fick de.<\/p>\n

Ryska revolutionen.<\/strong><\/h4>\n

Under v\u00e5rvintern 1917 intr\u00e4ffade i Ryssland h\u00e4ndelser, som f\u00f6r en tid kom att helt tilldra sig de finl\u00e4ndska sj\u00e4lvst\u00e4ndighetsm\u00e4nnens intresse. Kejsaren st\u00f6rtades och tsarv\u00e4ldet knakade i fogarna. Det fanns tecken, som tydde p\u00e5 att det ryska riket skulle komma att st\u00f6rta samman. Hos det finl\u00e4ndska folket b\u00f6rjade nu tanken mogna, att kanske det \u00f6gonblick nu var kommet, d\u00e5 v\u00e5rt folk med egen kraft skulle f\u00f6rm\u00e5 at frig\u00f6ra sig fr\u00e5n det \u00f6sterl\u00e4ndska herrav\u00e4ldet.<\/p>\n

Det var denna tanke, som sedan gav upphov \u00e5t bildande av en medborgarh\u00e4r f\u00f6r utf\u00f6rande av befrielseverket. Sj\u00e4lvf\u00f6rtroendet vaknade hos det finska folket. Tidigare hade man litat p\u00e5 tyskarnas hj\u00e4lp, nu hade man med \u00f6dets skickelse kommit till en tidpunkt, d\u00e5 man med egna krafter kunde skrida till verket.<\/p>\n

Skyddsk\u00e5ren i Lappfj\u00e4rd bildas.<\/strong><\/h4>\n

P\u00e5 v\u00e5ren 1917 bildades de f\u00f6rsta skyddsk\u00e5rerna. I Lappfj\u00e4rd hade redan v\u00e5ren 1916 tagits initiativ till en skyddsk\u00e5rsliknande organisation. Den 25 maj 1917 sammankallade den sedan f\u00f6reg\u00e5ende sommar p\u00e5 orten befintliga kommitt\u00e9n ett medborgarm\u00f6te p\u00e5 ungdomsf\u00f6reningens lokal i Lappfj\u00e4rd, f\u00f6r behandlande av flera viktiga fr\u00e5gor, bland annat bildandet av en brandk\u00e5r i Lappfj\u00e4rd.<\/p>\n

Till m\u00f6tet hade sammankommit flera hundra personer. F\u00f6rhandlingarna leddes av bonden Viktor Rosenstedt och som sekreterare fungerade studeranden Emil Ingves. N\u00e4r fr\u00e5gan om bildande av en skyddsmilis i form av en brandk\u00e5r upptogs till behandling, f\u00f6rstod samtliga m\u00f6tesdeltagare vad det handlade om. F\u00f6rslaget om namnet brandk\u00e5r f\u00f6rkastades och man besl\u00f6t att ge organisationen namnet \u201dskyddsk\u00e5r\u201d.<\/p>\n

Detta \u00e4r ett gott bevis p\u00e5 med vilken h\u00e4nf\u00f6relse folkets flertal genast fr\u00e5n b\u00f6rjan omfattade sj\u00e4lvst\u00e4ndighetsid\u00e9n och den d\u00e4rur framsprungna skyddsk\u00e5rsr\u00f6relsen. Vid m\u00f6tet besl\u00f6ts att m\u00e4n i \u00e5ldern 18 \u2013 55 \u00e5r skulle intas i skyddsk\u00e5ren och \u00e5tminstone en man fr\u00e5n varje hush\u00e5ll var f\u00f6rpliktad att delta. De hush\u00e5ll d\u00e4r inga passliga m\u00e4n fanns, skulle betala 5 mark till k\u00e5rens kassa.<\/p>\n

En kommitt\u00e9 best\u00e5ende av agronomen Johan Starcke, studeranden Emil Ingves, bonden Emil Knus och ingenj\u00f6ren Nils Molander tillsattes f\u00f6r att utarbeta f\u00f6rslag till k\u00e5rens organisation, som skulle behandlas p\u00e5 f\u00f6ljande m\u00f6te. Det m\u00f6tet h\u00f6lls den 3 juni p\u00e5 samma st\u00e4lle och d\u00e4r uttalade m\u00f6tet som sin \u00e5sikt att \u201dFinland b\u00f6r bliva en sj\u00e4lvst\u00e4ndig stat med internationella garantier\u201d och besl\u00f6t man \u201datt icke vidare \u00e5tlyda order om tv\u00e5ngsrekvisitationer\u201d. Vid ett f\u00f6ljande m\u00f6te som h\u00f6lls den 11 juni blev bonden Erik Anders \u00c5djers, studeranden Emil Ingves och veterin\u00e4r Lennart Laurell officiellt valda att handha den h\u00f6gsta ledningen av skyddsk\u00e5ren. Denna befattning hade de ju redan haft i hemlighet sedan h\u00f6sten 1916.<\/p>\n

Man vidtog genast med organiserandet av k\u00e5ren. Medlemmarna uppf\u00f6rdes p\u00e5 f\u00f6rteckningar och indelades i avdelningar, men n\u00e5gra egentliga milit\u00e4ra \u00f6vningar kunde man inte ha, eftersom en rysk kavalleriavdelning var f\u00f6rlagd i Lappfj\u00e4rd kyrkoby och denna upptr\u00e4dde synnerligen sj\u00e4lvsv\u00e5ldigt.<\/p>\n

Skyddsk\u00e5r utan vapen.<\/strong><\/h4>\n

Hittills hade allt g\u00e5tt v\u00e4l, men ett sv\u00e5rt hinder uppst\u00e4llde sig och det var fr\u00e5gan att varifr\u00e5n kunde man f\u00e5 vapen? Visserligen viskades det om vapen fr\u00e5n Tyskland, som skulle delas mellan de olika k\u00e5rerna, allt var bara rykten. F\u00f6r att skaffa vapen \u00e5t skyddsk\u00e5ren st\u00e4llde sig dess ledare i f\u00f6rbindelse med personer, som hade tillh\u00f6rt det forna Voima-f\u00f6rbundet. Man erh\u00f6ll dock underr\u00e4ttelser om att det inte fanns n\u00e5gra Graftongev\u00e4r att f\u00e5.<\/p>\n

Trots att man inte lyckades l\u00f6sa fr\u00e5gan om vapen, s\u00e5 fortsattes arbetet med k\u00e5rens organisation. Personer valdes som gick fr\u00e5n g\u00e5rd till g\u00e5rd och v\u00e4rvade medlemmar till k\u00e5ren. I kyrkobyn h\u00f6lls \u00f6vningar i b\u00f6rjan p\u00e5 ungdomshemmet men d\u00e5 ryssarna oroade skyddsk\u00e5risterna, s\u00e5 hyrdes Unionbankens g\u00e5rd till \u00f6vningssal.<\/p>\n

Under h\u00f6stens lopp blev bev\u00e4pningsfr\u00e5gan alltmera br\u00e4nnande. Man v\u00e4nde sig \u00e5t olika h\u00e5ll f\u00f6r att skaffa gev\u00e4r men alla anstr\u00e4ngningar var resultatl\u00f6sa. F\u00f6r ordningens uppr\u00e4tth\u00e5llande beviljade i september ett kommunalt st\u00f6d p\u00e5 5\u00a0000 mark och f\u00f6r dessa pengar kunde endast 7 Graftongev\u00e4r och n\u00e5gra hundra patroner ink\u00f6pas av privatpersoner. L\u00e5rens ledare stod dock i f\u00f6rbindelse med ledarna f\u00f6r vapenimporten i Vasa, bland annat magister V\u00e4in\u00f6 Granlund.<\/p>\n

Ju l\u00e4ngre tiden led, desto mer uppretad blev befolkningen p\u00e5 ryssarna, som upptr\u00e4dde allt fr\u00e4ckare och sj\u00e4lvsv\u00e5dligare. Till deras k\u00e4nnedom hade kommit, att n\u00e5gon vid medborgarm\u00f6tet den 25 maj gjort antydningar om \u201ddynamit och spr\u00e4ngning i luften\u201d. Detta f\u00f6ranledde dem att vid ett p\u00e5g\u00e5ende ungdomsm\u00f6te f\u00f6reta kroppsvisitering av samtliga n\u00e4rvarande. Men skyddsk\u00e5rsr\u00f6relsen st\u00e4rktes endast h\u00e4rigenom. Ryssarna blev efter detta f\u00f6rsiktigare och r\u00e4dda.<\/p>\n

Ocks\u00e5 i Lappfj\u00e4rd hade det vid revolutionens utbrott bildats en socialistf\u00f6rening p\u00e5 initiativ av en viss Junnila och sadelmakaren Otto \u00d6str\u00f6m, som fr\u00e5n St. Petersburg inh\u00e4mtat v\u00e4rldsf\u00f6rb\u00e4ttrande l\u00e4ror. Ett 40-tal av de s\u00e4msta elementen i byn ansl\u00f6t sig till denna f\u00f6rening, vars medlemmar gjorde gemensam sak med ryssarna. H\u00e4rigenom blev st\u00f6rre f\u00f6rsiktigheten av n\u00f6den i skyddsk\u00e5rsarbetet.<\/p>\n

Inb\u00f6rdeskrig p\u00e5 kommande.<\/strong><\/h4>\n

Under h\u00f6sten 1917 klarnade det f\u00f6r var och en att det f\u00f6rr eller senare skulle komma till \u00f6ppen brytning mellan den f\u00f6rvildade ryska milit\u00e4ren och landets frihets\u00e4lskande och laglydiga befolkning. Ryssarna betraktades vid denna tid i \u00d6sterbotten som orsaken till oredan och lagl\u00f6sheten.<\/p>\n

D\u00e5 den ryska storstrejken br\u00f6t ut, s\u00e5 tillsattes en hemlig stab i Finland och f\u00f6r att ge skyddsk\u00e5ren sken av laglig institution, besl\u00f6t staben att ortens kronol\u00e4nsman skulle vara chef f\u00f6r k\u00e5ren. P\u00e5 ett skyddsk\u00e5rsm\u00f6te den 6 november valdes denna d\u00e4rf\u00f6r till ledare. Av de r\u00f6da i byn fick ryssarna h\u00f6ra om detta m\u00f6te men eftersom de var r\u00e4dda f\u00f6r motst\u00e5nd v\u00e5gade de inte infinna sig d\u00e4r. Emellertid f\u00e4ngslades l\u00e4nsman Nordlund samma kv\u00e4ll och lite senare under natten poliskonstapel \u00c5djers. Som f\u00e4ngelse anv\u00e4ndes socialisthuset p\u00e5 Kladdbackan. Samma natt besattes telefoncentralen av de r\u00f6da och n\u00e5gra privata samtala till\u00e4ts inte.<\/p>\n

Skyddsk\u00e5rens ledare var inte heller overksamma denna natt. Man besl\u00f6t att f\u00f6ljande morgon uppb\u00e5da allt manskap i trakten f\u00f6r att befria l\u00e4nsmannen och polisen, samt \u00e5terst\u00e4lla ordningen. Det r\u00e4ckte inte l\u00e4nge f\u00f6rr\u00e4n skyddsk\u00e5ren hade samlat 200 man p\u00e5 ungdomshemmet. H\u00e4r fanns d\u00e5 en brokig skara, best\u00e5ende av gamla gubbar och unga gossar. Vapen, s\u00e5dana som kn\u00f6lp\u00e5kar, knivar och n\u00e5gra revolvrar skulle anv\u00e4ndas mot ryssarna och mot de r\u00f6da.<\/p>\n

En fyramannadeputation, best\u00e5ende av Nils Molander, Eilert Rasmussen, Karl Henrik H\u00e5x och poliskonstapel K. H. Nyqvist s\u00e4ndes till Kladdbackan f\u00f6r att meddela de r\u00f6da, att de f\u00f6rsamlade p\u00e5 ungdomshemmet inte svarade f\u00f6r f\u00f6ljderna, ifall f\u00e5ngarna kvarh\u00f6lls. Motst\u00e5ndarna f\u00f6ll till f\u00f6ga och frigav f\u00e5ngarna. Ganska r\u00e4dda och snopna drog sig de r\u00f6da \u00e4ven fr\u00e5n telefoncentralen.<\/p>\n

Ryssarna och de r\u00f6da beh\u00f6ll dock vapnen, som de hade beslagtagit. Skyddsk\u00e5risterna kr\u00e4vde att f\u00e5 dem tillbaka och en kommitt\u00e9 best\u00e5ende av tv\u00e5 r\u00f6da, allts\u00e5 Junnila och \u00d6str\u00f6m, en rysk officer och tre vita, n\u00e4mligen Laurell, E. J. Bj\u00f6rses och Erland Klockars f\u00f6rde underhandlingar om dessa saker.<\/p>\n

De r\u00f6da och ryssarna ville tills\u00e4tta en milis i byn, f\u00f6r att kunna f\u00f6reta husunders\u00f6kningar i lugn och ro. Skyddsk\u00e5risterna godk\u00e4nde f\u00f6rslaget, men valde till medlemmar byns b\u00e5da poliser. De r\u00f6da valde \u00e5 sin sida \u00d6str\u00f6m och Matti Vainionp\u00e4\u00e4 i milisen. De b\u00e5da kamraterna vandrade sedan n\u00e5gra veckor i bygden men de fick ingen l\u00f6n f\u00f6r arbetet. De svalt och tiggde mat h\u00e4r och d\u00e4r, men p\u00e5 grund av livsmedelsbrist, s\u00e5 slutade de med sitt yrke.<\/p>\n

Emil Ingves tar \u00f6ver.<\/strong><\/h4>\n

Vid ett stabsm\u00f6te dem 8 november avsade sig kronol\u00e4nsman Nordlund chefskapet. Det blev d\u00e5 studeranden Emil Ingves som fick detta sv\u00e5ra uppdrag under den kritiska tiden som var och som var p\u00e5 kommande. Att organisera skyddsk\u00e5rsavdelningarna i utbyarna gavs i uppdrag \u00e5t intresserade personer i saken, i Dagsmark \u00e5t studeranden Torsten Wadstr\u00f6m, i H\u00e4rkmeri \u00e5t bonden Axel Grannas och i M\u00f6rtmark \u00e5t handlanden Henrik Nurmela. Dessa personer b\u00f6rjade med iver organisationsarbetet i utbyarna och i mitten p\u00e5 november m\u00e5nad var Lappfj\u00e4rds skyddsk\u00e5r helt organiserad.<\/p>\n

Dess numer\u00e4r uppgick d\u00e5 till 225 man. D\u00e5 man trots k\u00e5rchefens ivriga bem\u00f6danden inte lyckades f\u00e5 n\u00e5gra vapen fr\u00e5n Vasa, besl\u00f6t man att skaffa s\u00e5dana p\u00e5 n\u00e4rmare h\u00e5ll. Detta skedde hos en snickare en snickare i Lappfj\u00e4rds by, F\u00f6r k\u00e5rens r\u00e4kning gjorde denne ett st\u00f6rre parti tr\u00e4gev\u00e4r. (enligt Bo-G\u00f6ran Ingves skulle snickaren ha varit hans morfar, som hette Karl Henrik Norrg\u00e5rd (f. Juth \u00e5r 1880,d.1967))<\/span>. K\u00e5ren indelades nu i fem avdelningar med var sin chef. P\u00e5 norra sidan folkskoll\u00e4raren Selim Knus och mj\u00f6lnaren Aron Engelholm. P\u00e5 s\u00f6dra sidan bondesonen Erland Ingves, bonden Emil Knus och byggm\u00e4staren Otto Ivars.<\/p>\n

S\u00e5som instrukt\u00f6rer tj\u00e4nstgjorde personer, som hade varit med i den forna finl\u00e4ndska milit\u00e4ren f\u00f6re och runt sekelskiftet. Nu exercerades bakom t\u00e4ckta f\u00f6nster, s\u00e5 att framstugogolven sviktade, n\u00e4r kommandoorden lj\u00f6d, ibland p\u00e5 ryska. Ibland kunde ocks\u00e5 ryssarna f\u00e5 se n\u00e5got av tr\u00e4bajonetterna. De tyckte antagligen att det osade br\u00e4nt och flyttade mot julen bort fr\u00e5n Lappfj\u00e4rd till Kristinestad. Skyddsk\u00e5risterna som ville komma \u00f6ver deras vapen var f\u00f6rargade \u00f6ver uppbrottet.<\/p>\n

Paavo Talvela kommer till Lappfj\u00e4rd.<\/strong><\/h4>\n

Under julen kom j\u00e4garen Paavo Talvela eller Str\u00f6msten till Lappfj\u00e4rd. Han \u00f6vertog den milit\u00e4ra ledningen och entusiasmen tilltog. Under hans ledning f\u00f6ranstaltades \u00e4ven \u00f6vningar ute i det fria. F\u00f6r att skaffa k\u00e5ren dugliga ledare, s\u00e4ndes till V\u00f6r\u00e5 krigsskola f\u00f6ljande personer: k\u00e5rchefen Emil Ingves, bonden Emil Knus, bondesonen Emil Mattfolk, bondesonen Johan Ojala, bonden Erik Anders Sundholm, bondesonen Evert Grannas och studeranden Gustav Appel. Dessa personer deltog med V\u00f6r\u00e5gardet i dess strider vid Ylistaro och Ule\u00e5borg. I sistn\u00e4mnda strid stupade Knus, Sundholm och Ojala, samt s\u00e5g\u00e4garen John Erickson som deltog med skyddsk\u00e5ren i Vasa. Studeranden Ingves var med om striderna vid Laihela, Kristinestad samt avv\u00e4pningen av ryssarna i Lillkyro.<\/p>\n

Avv\u00e4pningen av ryssarna.<\/strong><\/h4>\n

N\u00e4r kriget br\u00f6t ut var skyddsk\u00e5rerna i sydligaste \u00d6sterbotten obev\u00e4pnade. S\u00e5 gott som utan vapen betvingades ryssarna i Kask\u00f6 och N\u00e4rpes. En sv\u00e5rare n\u00f6t att kn\u00e4cka var Kristinestad. D\u00e4r fanns en kavalleriavdelning p\u00e5 200 man, samt 80 r\u00f6dgardister som ryssarna hade bev\u00e4pnat.<\/p>\n

Den 29 januari reste 19 man p\u00e5 order av j\u00e4garen Talvela ner till Sideby, f\u00f6r att hj\u00e4lpa skyddsk\u00e5ren d\u00e4r. N\u00e4r truppen kom fram till Sideby, hade ryssarna redan avv\u00e4pnats och lappfj\u00e4rdsk\u00e5ren fick d\u00e4rifr\u00e5n de f\u00f6rsta vapnen, 19 till antalet.<\/p>\n

Samtidigt som order gavs om ryssarnas avv\u00e4pning i Sideby, satte sig Lappfj\u00e4rds skyddsk\u00e5r i f\u00f6rsvarsst\u00e4llning och f\u00f6rs\u00f6kte isolera ryssarna i Kristinestad. Den 28 januari besattes telefoncentralen i staden av ryssarna och telefon- och telegraflinjerna mellan Kristinestad och Bj\u00f6rneborg klipptes av. En vaktstyrka om 40 man f\u00f6rlades till v\u00e4gsk\u00e4let vid H\u00e5xells i Lappfj\u00e4rd och patruller s\u00e4ndes l\u00e4ngs landsv\u00e4gen till \u201dSandan\u201d. I L\u00e5lby organiserade polisen Karl Johan Nyqvist en hemlig postering, som stod i f\u00f6rbindelse med ungdomshemmet i Lappfj\u00e4rd.<\/p>\n

Bevakningsmanskapets bev\u00e4pning bestod av hagelgev\u00e4r och n\u00e5gra Graftongev\u00e4r. Den 29 k\u00b4januari p\u00e5 f\u00f6rmiddagen kom en rysk ridande spaningspatrull fr\u00e5n Kristinestad. N\u00e4r de m\u00e4rkte skyddsk\u00e5risterna p\u00e5 landsv\u00e4gen gjorde de halt och tv\u00e5 man s\u00e4ndes in i en g\u00e5rd f\u00f6r att f\u00e5 uppgifter om de bev\u00e4pnade m\u00e4nnen. V\u00e4rdinnan svarade ungef\u00e4r att nog skulle ryssarna f\u00e5 l\u00e4ra k\u00e4nna dem om de v\u00e5gade sig \u00e4nda in till Lappfj\u00e4rd. Ryssarna kastade sig s\u00e5 p\u00e5 h\u00e4starna och red i full fart tillbaka till staden.<\/p>\n

Samma dag kom underr\u00e4ttelse fr\u00e5n Kristinestad att ryssarna hade ryckt ut d\u00e4rifr\u00e5n, f\u00f6r att anfalla Lappfj\u00e4rd. F\u00e4ltvakten intog f\u00f6rsvarsst\u00e4llning vid Nybron och gamla kyrkog\u00e5rden och det \u00f6vriga manskapet samlades vid folkh\u00f6gskolan. Det anh\u00f6lls ocks\u00e5 om hj\u00e4lp och f\u00f6rst\u00e4rkning fr\u00e5n skyddsk\u00e5rerna i B\u00f6tom och Stor\u00e5 och fr\u00e5n dessa kom p\u00e5 kv\u00e4llen en trupp best\u00e5ende va 50 man.<\/p>\n

Emellertid visade det sig att budet om ryssarnas ankomst fr\u00e5n staden var falskt. Lappfj\u00e4rds skyddsk\u00e5r l\u00e5g dock samlad p\u00e5 ungdomshemmet och vaktposterna h\u00f6ll troget vakt p\u00e5 Sandan och vid H\u00e5xells.<\/p>\n

Ultimatum \u00e5t ryssarna i Kristinestad.<\/strong><\/h4>\n

F\u00f6ljande dag s\u00e4ndes per telefon ett ultimatum \u00e5t ryssarna, d\u00e4r de uppmanades att ge sig. Ryssarna beg\u00e4rde v\u00e4ntetid och ville avg\u00f6ra fr\u00e5gan vid ett allm\u00e4nt m\u00f6te. Ryssarna besl\u00f6t att inte str\u00e4cka vapen och svarade sj\u00e4lva med hotelser. Skyddsk\u00e5ren s\u00e4nde ett nytt ultimatum till ryssarna, men n\u00e5got best\u00e4mt svar gav de inte.<\/p>\n

Onsdagen den 30 januari l\u00e5g Tj\u00f6ck skyddsk\u00e5r f\u00f6rsamlad i Tj\u00f6ck och Lappfj\u00e4rds skyddsk\u00e5r, f\u00f6rst\u00e4rkt med 70-tal Sideby, Stor\u00e5 och B\u00f6tombor l\u00e5g i Lappfj\u00e4rd. Det var meningen att nu g\u00e5 till anfall. D\u00e5 erh\u00f6lls meddelande fr\u00e5n j\u00e4garkapten Heiskanen i Sein\u00e4joki, att skyddsk\u00e5rerna skall inv\u00e4nta en avdelning av V\u00f6r\u00e5gardet, som \u00e4r p\u00e5 v\u00e4g till unds\u00e4ttning.<\/p>\n

Samma kv\u00e4ll vid 10-tiden sammankallade Lappfj\u00e4rds skyddsk\u00e5r i sin helhet till ungdomshemmet genom ringning i kyrkklockorna. Klockan 4 p\u00e5 morgonen marscherade k\u00e5ren 200 man stark med en stor lejonfana i spetsen till L\u00e5lby. Med k\u00e5ren f\u00f6ljde \u00e4ven avdelningarna fr\u00e5n Sideby, B\u00f6tom och Stor\u00e5. I L\u00e5lby ansl\u00f6t sig till k\u00e5ren dessutom en pluton fr\u00e5n N\u00e4rpes. Hela styrkan uppgick till 325 man och den stod under Talvelas bef\u00e4l.<\/p>\n

125 av m\u00e4nnen var bev\u00e4pnade med milit\u00e4rgev\u00e4r, 50 man med hagelgev\u00e4r eller revolvrar medan resten var obev\u00e4pnade. De b\u00e4sta skyttarna fick milit\u00e4rgev\u00e4r medan de obev\u00e4pnades uppgift var att \u00e5tf\u00f6lja skyttekedjan och ingripa i striden med de s\u00e5rades eller stupades gev\u00e4r. Klockan 6 p\u00e5 morgonen anl\u00e4nde V\u00f6r\u00e5gardet till Tj\u00f6ck. Sedan ledarna h\u00e5llit en kort r\u00e5dpl\u00e4gning i Tj\u00f6ck, t\u00e5gade styrkorna fr\u00e5n Tj\u00f6ck och Lappfj\u00e4rd mot staden klockan 7 p\u00e5 morgonen.<\/p>\n

P\u00e5 v\u00e4g mot Kristinestad.<\/strong><\/h4>\n

Huvudstyrkan under Talvelas bef\u00e4l, f\u00f6rst\u00e4rkt med ett maskingev\u00e4r fr\u00e5n V\u00f6r\u00e5gardet, t\u00e5gade l\u00e4ngs stora v\u00e4gen till Kristinestad. En avdelning p\u00e5 50 man s\u00e4ndes s\u00f6derut till Pantplins under bef\u00e4l av poliskonstapel Gustav \u00c5djers. L\u00e4ngs Batteriv\u00e4gen, som i H\u00f6g\u00e5sbacken l\u00f6per till v\u00e4ster ungef\u00e4r 1\u00a0000 meter fr\u00e5n havsstranden, bildade Lappfj\u00e4rds skyddsk\u00e5r skytteled. Str\u00f6msten sj\u00e4lv tog ledningen \u00f6ver h\u00f6gra flygeln och studerande Emil Ingves \u00f6ver v\u00e4nstra.<\/p>\n

Ryssarna \u00f6ppnade eld mot de styrkor, som kom fr\u00e5n Tj\u00f6ck \u00f6ver Norrfj\u00e4rden och en halv timme senare b\u00f6rjade kanonerna skjuta mot h\u00f6gra flygeln av Lappfj\u00e4rdsk\u00e5ren. V\u00e4nstra flygeln ungef\u00e4r 50 man stark intog eldst\u00e4llning bakom en g\u00e4rdesg\u00e5rd i flanken av batteriet. Efter en tre timmars blodig strid hissade ryssarna vit flagg. Ungef\u00e4r h\u00e4lften av den trupp, som deltog i striderna var Lappfj\u00e4rdsbor. I striden s\u00e5rades bland annat lappfj\u00e4rdsborna bonden Viktor Ingves och bondesonen Artur Mattfolk.<\/p>\n

Tiden efter intagningen.<\/strong><\/h4>\n

De n\u00e4rmaste dagarna efter Kristinestads intagning var Lappfj\u00e4rds skyddsk\u00e5r sysselsatt med vakttj\u00e4nst i staden och i hembyn. Det visade sig snart att kriget inte var slut i och med befrielsen av \u00d6sterbotten, eftersom ryssarna och de r\u00f6da hade tagit makten i s\u00f6dra Finland.<\/p>\n

Den 4 februari 1918 erh\u00f6ll staben i uppgift att utarbeta en plan till f\u00f6rsvarslinje i Lappfj\u00e4rd, f\u00f6r eventualiteten av ett anfall s\u00f6derifr\u00e5n. Skyddsk\u00e5ren sammankallades till \u00f6vningar regelbundet.<\/p>\n

Den 5 februari kom fr\u00e5n distriktsstaben i Kristinestad order om att Lappfj\u00e4rds skulle bidra med 100 man till en frivillig trupp, som skulle st\u00e4llas upp i Kristinestad.<\/p>\n

I Filppula hade situationen blivit synnerligen kritisk, eftersom de r\u00f6da d\u00e4r hade g\u00e5tt till anfall med \u00f6verl\u00e4gsna truppstyrkor. F\u00f6r att dra de r\u00f6das uppm\u00e4rksamhet till Satakunta skulle en mindre truppstyrka s\u00e4ndas till detta frontavsnitt och truppen skulle uppst\u00e4llas av distriktschefen i Kristinestad. V\u00e4rvningen av frivilligt manskap till denna trupp vidtog genast \u00f6ver hela Lappfj\u00e4rds kommun. Under tiden 5 till 12 februari inreste fr\u00e5n Lappfj\u00e4rd till Kristinestads 2. kompani 70 man. Den 14 februari reste detta kompani till Sastmola.<\/p>\n

Mot Sastmola i Satakunda.<\/strong><\/h4>\n

Med detta kompani f\u00f6ljde k\u00e5rchefen Emil Ingves och den st\u00f6rsta skaran av frivilliga fr\u00e5n Lappfj\u00e4rd-. N\u00e5gon tid d\u00e4refter begav sig en trupp frivilliga till Vasa, d\u00e4r de f\u00f6renandes med 2. J\u00e4garregementet, och de som senare utkallades kom till Grenadierregementet. De enskilda m\u00e4nnens historia sammanfaller med de olika truppf\u00f6rband och ber\u00e4ttelsen \u00f6ver deras \u00f6de utel\u00e4mnas h\u00e4r.<\/p>\n

Totalt deltog 309 lappfj\u00e4rdsbor i frihetskriget, d\u00e4rav 172 uppb\u00e5dade.. Av dem offrade 18 sina liv. Deras g\u00e4rning skall i alla tider f\u00f6rt\u00e4lja om plikttrohet och mannamod i kampen f\u00f6r sanning och r\u00e4tt.<\/p>\n

Organisationen.<\/strong><\/h4>\n

N\u00e4r lokalchefen Emil Ingves inskrevs som frivillig i Kristinestads 2. kompani, valdes jordbruksinspektor Erland Ingves i hans st\u00e4lle den 12 februari. Staben organiserades och indelades i sju utskott. Till dessa h\u00f6rde f\u00f6ljande personer:<\/p>\n

1) Frontutskottet.<\/strong> Folkskoll\u00e4rare Selim Knus, byggm\u00e4stare Otto Ivars och poliskonstapel Karl Johan Nyqvist.<\/h6>\n
2) Intendenturutskottet.<\/strong> Bankdirekt\u00f6r Frans Teir, bonden Erik Johan Bj\u00f6rses och veterin\u00e4r Lennart Laurell.<\/h6>\n
3) Etapputskottet.<\/strong> Bonden Emil Ekman och handlanden Erland Mattfolk.<\/h6>\n
4) Tekniska utskottet<\/strong>. Byggm\u00e4stare Otto Ivars och mont\u00f6r Arvid Einola.<\/h6>\n
5) Rekognoseringsutskottet<\/strong>. Kronol\u00e4nsmannen V\u00e4in\u00f6 Nordlund och poliskonstapel Gustav \u00c5djers.<\/h6>\n
6) Sanitetsutskottet.<\/strong> Veterin\u00e4r Lennart Laurell och doktor Charles Rasmussen.<\/h6>\n
7) Agitationsutskottet.<\/strong> Ingenj\u00f6r Nils Molander, handlanden Axel Lilltr\u00e4sk och bonden Karl Knus.<\/h6>\n

 <\/p>\n

Till kanslichef uts\u00e5gs l\u00e4nsman Nordlund och till vicekanslichef magister Emil Kr\u00e5kstr\u00f6m. Staben lydde under distriktstaben i Kristinestad, men medlemmarna var inte avl\u00f6nade. M\u00e5nga av utskottsmedlemmarna intr\u00e4dde snart i olika truppf\u00f6rband. Sedan en frontlinje uppst\u00e5tt i s\u00f6der, bestod lokalstabens viktigaste arbete i anskaffandet av skjutsar, matvaror och kl\u00e4der. Den tyngsta arbetsb\u00f6rdan v\u00e4ltades d\u00e4rf\u00f6r p\u00e5 intendentur- och etapputskotten. Medlemmarna i dessa utskott var de h\u00e4r ovan n\u00e4mnda. N\u00e4r Lennart Laurell reste fr\u00e5n Lappfj\u00e4rd, fyllde handlanden Charles Ulfves hans plats i staben. de b\u00e5da utskottens arbeten leddes i huvudsak av bankdirekt\u00f6r Frans Teir.<\/p>\n

Fr\u00e5n Lappfj\u00e4rd g\u00e5r landsv\u00e4gar \u00e5t olika h\u00e5ll och orten har d\u00e4rf\u00f6r alltid varit en viktig etappstation under krig. Samma betydelse fick Lappfj\u00e4rd \u00e4ven 1918 f\u00f6r trupper i Sastmola och Kankaanp\u00e4\u00e4 trakterna. Staben i Lappfj\u00e4rd gjorde i februari upp en f\u00f6rteckning \u00f6ver alla h\u00e4star inom kommunen. Enligt denna lista utf\u00f6rde h\u00e4st\u00e4gare p\u00e5 order av staben i tur och ordning sina skjutsar. N\u00e5gon ers\u00e4ttning var det aldrig tal om.<\/p>\n

Mot v\u00e5ren erh\u00f6lls medel fr\u00e5n Vasa till betalning av skjutsarna. Pengarna f\u00f6rdelades enligt stabens pr\u00f6vning mellan skjutsb\u00f6nderna. F\u00e5 h\u00e4st\u00e4gare tredskade, n\u00e4r budet om skjuts erh\u00f6lls. Den, som inte frivilligt st\u00e4llde sin h\u00e4st till f\u00f6rfogande, h\u00e4mtades av en patrull inf\u00f6r staben, som l\u00e4xade upp den f\u00f6rsumliga. Syndaren fick \u00e5terv\u00e4nda, sedan han hade lovat bot och b\u00e4ttring. Str\u00e4ngare \u00e5tg\u00e4rder beh\u00f6vde inte tillgripas. Enligt h\u00e4stlistan fr\u00e5n 1918 f\u00f6retog lappfj\u00e4rdsborna 1\u00a0390 resor f\u00f6r skyddsk\u00e5rens skull.<\/p>\n

De flesta sockenbor, som frivilligt intr\u00e4tt i Mannerheims arm\u00e9, k\u00e4mpade mot de r\u00f6da p\u00e5 Satakundafronten. Till dem s\u00e4ndes fr\u00e5n hembygden det mesta av matvarorona och kl\u00e4derna. Staben i Lappfj\u00e4rd anskaffade dessa f\u00f6rn\u00f6denheter. Varje dag avgick fr\u00e5n Lappfj\u00e4rd till Sastmola en skjutsh\u00e4st med varor \u00e5t krigarna och dessa f\u00f6rdelades vid fronten av m\u00e4n fr\u00e5n Lappfj\u00e4rd. Dessa personer hade en h\u00e4st till sitt f\u00f6rfogande och stod dagligen i f\u00f6rbindelse med lokalstaben i Lappfj\u00e4rd.<\/p>\n

Underh\u00e5llet av skyddsk\u00e5risterna i Sastmola.<\/strong><\/h4>\n

N\u00e4r Kristinestad 2.kompani anl\u00e4nde till fronten, saknade trupperna matk\u00e4rl och grytor. Medels frivilliga g\u00e5vor hopbragtes i Lappfj\u00e4rd skedar, knivar, gafflar, fat och grytor, som s\u00e4ndes till gossarna vid fronten. Elsa Storhannus och Elna Engelholm fr\u00e5n kyrkbyn hj\u00e4lpte till med matlagningen.<\/p>\n

En del matvaror st\u00e4lldes till distriktstaben i Kristinestads f\u00f6rfogande. Frans Teir ber\u00e4ttar om matvarornas anskaffning: \u201dDet var knappt om livsmedel redan f\u00f6r krigets b\u00f6rjan och det \u00e4r fullkomligt ofattbart, vilka stora m\u00e4ngder livsmedel, som kunde hopbringas i Lappfj\u00e4rd under vintern 1918, utan n\u00e5gon som helst tv\u00e5ngs\u00e5tg\u00e4rd\u201d.<\/p>\n

E. J. Bj\u00f6rses ber\u00e4ttade hur personer fr\u00e5n avl\u00e4gsna skogstorp frivilligt h\u00e4mtade matvaror till staben i Lappfj\u00e4rd. En bakerska f\u00f6rvandlade mj\u00f6let till br\u00f6d. Emil Backman (Bj\u00f6rses) som tj\u00e4nstgjorde som stabens ordonans, samlade vanligen ihop varorna fr\u00e5n hebren och magasin. E. J.Bj\u00f6rses och Karl Knus hade mest hand om matanskaffningen.<\/p>\n

Kl\u00e4der f\u00f6r krigarnas behov tillverkades i stor utstr\u00e4ckning av bygdens kvinnor. Men d\u00e5 efterfr\u00e5gan blev stor, mobiliserade staben i Lappfj\u00e4rd 14 skr\u00e4ddare och 9 skomakare fr\u00e5n Lappfj\u00e4rd, Stor\u00e5, B\u00f6tom och Sideby. Dessa f\u00f6rf\u00e4rdigade under stabens kontroll kl\u00e4der och skodon under en och en halv m\u00e5naders tid i den gamla rysskasernen hos Ingves. Tyg och l\u00e4der erh\u00f6lls dels genom beslagtagning av varor i butikerna i Tj\u00f6ck och Lappfj\u00e4rd, dels fr\u00e5n intendenturen i Kristinestad. Fr\u00e5n sistn\u00e4mnda ort torde det mesta ha anl\u00e4nt. Handelsm\u00e4nnen var vanligen villiga att l\u00e4mna sina varor och de erh\u00f6ll ers\u00e4ttning f\u00f6r dem enligt stabens pr\u00f6vning.<\/p>\n

7 telefoner och 15 velocipeder togs fr\u00e5n Lappfj\u00e4rd och s\u00e4ndes till distriktsstaben i Kristinestad. Telefonerna ersattes senare med andra apparater men velocipederna betalades kontant. Charles Ulfves ombetroddes anskaffningen av nyssn\u00e4mnda saker, samt kl\u00e4der och skodon.<\/p>\n

Inkomster och utgifter.<\/strong><\/h4>\n

Alla utbetalningar verkst\u00e4lldes av stabens kass\u00f6r Frans Teir i Lappfj\u00e4rd. Han saknade ofta pengar och fick d\u00e5 uppta l\u00e5n och satsa av egna medel. Lappfj\u00e4rds kommun gav mot v\u00e5ren \u00e5t skyddsk\u00e5ren 15\u00a0000 mark, varmed skulderna betaldes. Redovisningen \u00f6ver stabens medel upptar f\u00f6ljande poster:<\/p>\n

Inkomster av intendenturen i Kristinestad 95\u00a0258 mark, g\u00e5vor av enskilda personer 14\u00a0883 mark och Lappfj\u00e4rds kommun 15\u00a0000 mark.<\/p>\n

Utgifterna bestod av Matvaror och kl\u00e4der 57\u00a0759 mark, skjutsar 37\u00a0120 mark och annat diverse 30\u00a0362 mark.<\/p>\n

Kass\u00f6ren ber\u00e4ttar om sina minnen fr\u00e5n denna tid: \u201dOffervilligeten var s\u00e5 stor, att de som voro vittnen h\u00e4rtill ha sv\u00e5rt att tro, att en dylik offervilja kunde en g\u00e5ng uppnegocieras. Hemmen t\u00f6mde med stor gl\u00e4dje sina matf\u00f6rr\u00e5d. I de flesta hem stickades och syddes frivilliga g\u00e5vor att utdelas vid fronten. Det \u00e4r sv\u00e5rt, att upptaxera skillnaden mellan de f\u00f6rn\u00f6denheter, som hopbragtes genom frivilliga g\u00e5vor och de som k\u00f6ptes\u201d.<\/p>\n

Allm\u00e4nheten hystes en stor tro p\u00e5 krigets lyckliga slut. inte ens d\u00e5 hemmen mottog sina anh\u00f6riga som stupade, f\u00f6rsvann segervissheten och v\u00e4ntan p\u00e5 krigets lyckliga avslutning. N\u00e5gra \u201dfredsstiftare\u201d fanns inte. Staben erh\u00f6ll via telefon uppgifter om krigets f\u00f6rlopp och nyhetsbeg\u00e4ret var stort.<\/p>\n

Frans Teir ber\u00e4ttar \u201dJag p\u00e5minner mig om en h\u00e4ndelse, som s\u00e4rskilt fastnat i mitt minne. En eftermiddag p\u00e5 kv\u00e4llssidan p\u00e5gick en blodig drabbning p\u00e5 Sastmolafronten. Samma kv\u00e4ll var ortens marthor samlade i lilla salen p\u00e5 Ungdomshemmet i utrustningsangel\u00e4genheter. Marthorna gick hem p\u00e5 kv\u00e4llen utan att f\u00e5 h\u00f6ra utg\u00e5ngen av striden. Redan klockan 7 p\u00e5 morgonen ringde v\u00e4rdinnan upp staben och fr\u00e5gade \u201dHuru gick det f\u00f6r de v\u00e5ra i g\u00e5r kv\u00e4ll?\u201d. Hon fick till svar, att hon icke beh\u00f6vde \u00e4ngslig f\u00f6r Gunnar, ty han lever, och att de v\u00e5ra redde sig. Vartill v\u00e4rdinnan svarade: \u201dIcke t\u00e4nker jag p\u00e5 Gunnar. Vi m\u00e5ste nog reda oss, ocks\u00e5 fast icke Gunnar skulle f\u00e5 komma tillbaka. Det b\u00e4sta \u00e4r att de v\u00e5ra vunnit\u201d.<\/p>\n

Staben i Lappfj\u00e4rd.<\/strong><\/h4>\n

Stabens lokal var Ungdomshemmet i Lappfj\u00e4rd. Vaktm\u00e4starinnans rum p\u00e5 vinden tj\u00e4nstgjorde som kanslirum, l\u00e4ktaren med sk\u00e5pen var f\u00f6rr\u00e5dsrum f\u00f6r kl\u00e4der och ammunition, lilla salen var vaktrum, stora salen arrestrum f\u00f6r personer, som i n\u00e5got avseende ans\u00e5gs f\u00f6r os\u00e4kra. R\u00e4tt ofta f\u00f6rvarades i stora salen f\u00f6r kortare tid lik av stupade fr\u00e5n andra orter. K\u00f6ket var matf\u00f6rr\u00e5dsrum. En av stabsmedlemmarna h\u00f6ll alltid vakt i kansliet. Han ordnade l\u00f6pande \u00e4renden och ledde vaktmanskapets tj\u00e4nstg\u00f6ring.<\/p>\n

Efter Erland Ingves bortresa fr\u00e5n Lappfj\u00e4rd, tj\u00e4nstgjorde f\u00f6rst rektor Emil Kr\u00e5kstr\u00f6m och sedan l\u00e4nsman V\u00e4in\u00f6 Nordlund som k\u00e5rens chefer.<\/p>\n

Kvinnornas roll under frihetskriget.<\/strong><\/h4>\n

Kvinnans betydelse f\u00f6r frihetskrigets lyckliga slut \u00e4r stor men endast en liten del av deras g\u00e4rningar, skall v\u00e4l historiens blad skildra. S\u00e5 f\u00f6rh\u00e5ller sig ock dessa korta anteckningar till kvinnorna i Lappfj\u00e4rd. Vi vet n\u00e5got om det verk kvinnorna utf\u00f6rde, n\u00e4r kl\u00e4der syddes, mat kokades och b\u00e4ddar tillreddes. Men vi kan endast ana deras betydelse f\u00f6r stridens utg\u00e5ng, n\u00e4r vi minns, hur v\u00e5ra kvinnor ofta f\u00f6rs\u00f6kte inge sina k\u00e4ra mod, segervisshet och handlingskraft. Ofta streds en h\u00e5rd kamp mot f\u00f6rtvivlan och sorg, n\u00e4r vinternatten h\u00e4rskade \u00f6ver sl\u00e4tten och mannen, sonen eller brudgummen reste mot fienderna.<\/p>\n

Sorgen blev st\u00f6rre och livet f\u00f6rlorade sitt v\u00e4rde, om det \u00e5terv\u00e4nde stela, kalla och d\u00f6da och g\u00e4mdes vid hembygdens kyrka. S\u00e4llan h\u00f6rdes kvinnornas klagan. Troget fullgjorde hon sina \u00e5ligganden och f\u00f6rs\u00f6kte inge soldaterna nytt mod.<\/p>\n

Marthornas roll under frihetskriget.<\/strong><\/h4>\n

I Lappfj\u00e4rd ledde Marthaf\u00f6reningen under \u00e5r 1918 kvinnornas arbete f\u00f6r skyddsk\u00e5risterna. F\u00f6reningen har p\u00e5 uppmaning l\u00e4mnat en kort redog\u00f6relse \u00f6ver sin verksamhet. Denna inf\u00f6res h\u00e4r, emedan den i all enkelhet ber\u00e4ttar om kvinnornas arbete under krigets \u00e5r.<\/p>\n

1) Den 20 januari fick Marthorna befallning av staben att koka mat p\u00e5 Ungdomshemmet \u00e5t alla de som skulle inta Kristinestad den 31 januari, samt \u00e5t krigare, som under krigstiden for genom orten.<\/p>\n

2) F\u00f6r de s\u00e5rade arrangerades sjukhus p\u00e5 norra folkskolan med ett st\u00f6rre antal b\u00e4ddar, som iordningst\u00e4lldes med ovanlig snabbhet. Dock beh\u00f6vde endast 3 anv\u00e4ndas av s\u00e5dana som s\u00e5rats vid stadens intagning.<\/p>\n

3) Ortsbefolkningen sk\u00e4nkte offervilligt mj\u00f6lk, br\u00f6d, potatis, sm\u00f6r, med mera till f\u00f6rpl\u00e4gningen den 29 januari.<\/p>\n

4) Vidare sk\u00e4nktes ull, som av Marthorna under arbetsaftnar gemensamt kardades och spanns, och d\u00e4rp\u00e5 stickades till vantar och strumpor \u00e5t de, som skulle ut till fronten. \u00c4ven f\u00f6rf\u00e4rdigades i hemmen olika kl\u00e4despersedlar samt ryggs\u00e4ckar \u00e4ven som sn\u00f6dr\u00e4kter. Till Sastmolafronten s\u00e4ndes mattransporter under hela deras vistelse d\u00e4r. Bonded\u00f6ttrarna Elsa Storhannus och Elna Engelholm var medhj\u00e4lperskor \u00e5t kosth\u00e5llerskan, som var hemma fr\u00e5n Kristinestad.<\/p>\n

Allm\u00e4nna uppb\u00e5d.<\/strong><\/h4>\n

Enligt Finlands senats kung\u00f6relse av den 18 februari 1918 skulle uppb\u00e5d h\u00e5llas inom det vita Finland. Staben i Lappfj\u00e4rd valde d\u00e5 till representanter i uppb\u00e5dsn\u00e4mnden Otto Ivars och E. J. Bj\u00f6rses. Ett protokoll fr\u00e5n den 22 februari omtalar, att uppb\u00e5det f\u00f6rr\u00e4ttades p\u00e5 Lappfj\u00e4rds s\u00f6dra folkskola den 25 februari fr\u00e5n klockan elva och fram\u00e5t. Alla m\u00e4n som inte hade fyllt 45 \u00e5r, kallades till uppb\u00e5det. L\u00e4gsta \u00e5ldersgr\u00e4nsen utgjorde 18 \u00e5r. Kommunall\u00e4karen Rasmussen h\u00f6ll unders\u00f6kningen vid uppb\u00e5det och tog lite h\u00e4nsyn till kroppskrafter och h\u00e4lsa. Eftergifter f\u00f6r familjef\u00f6rh\u00e5llanden var f\u00e5 och utskrivningen av manskap genom uppb\u00e5d beredde inte st\u00f6rre sv\u00e5righeter. E. J. Bj\u00f6rses ber\u00e4ttade, att m\u00e5nga personer inte ens ville ha l\u00e4karunders\u00f6kning utan var f\u00e4rdiga att direkt t\u00e5ga ut till kamp mot fienden.<\/p>\n

De r\u00f6da i Lappfj\u00e4rd l\u00e4t inte tala om sig efter krigsutbrottet. Alla hemmavarande \u00e4ldre m\u00e4n tj\u00e4nstgjorde som vaktmanskap. De f\u00f6ljde d\u00e4rvid den uppgjorda vaktlistan utan att v\u00e5lla staben bekymmer.<\/p>\n

Som kuriositet m\u00e5 n\u00e4mnas att en 80-\u00e5rig man en dag infann sig p\u00e5 staben och anh\u00f6ll om att f\u00e5 g\u00f6ra vakttj\u00e4nst. D\u00e5 man p\u00e5pekade f\u00f6r honom att det kanske inte var l\u00e4mpligt att anv\u00e4nda en s\u00e5 gammal man i tj\u00e4nst svarade han: \u201dJag kan nog vakta v\u00e4garna fast jag \u00e4r gammal, s\u00e5 l\u00e4nge de yngre rensar ogr\u00e4set!\u201d<\/p>\n

F\u00f6rutom i hemkommunen h\u00f6ll skyddsk\u00e5rister fr\u00e5n Lappfj\u00e4rd vakt ocks\u00e5 p\u00e5 andra orter, till exempel i N\u00e4rpes och i Kristinestad. Den 22 februari 1918 s\u00e4ndes ett 40-tal lappfj\u00e4rdsbor f\u00f6r att eskortera ett batteri fr\u00e5n Kauhajoki till Kankaanp\u00e4\u00e4. Vaktmanskapet stod under ledning av Otto Ivars och de var borta en hel vecka.<\/p>\n

Frihetskrigets offer.<\/strong><\/h4>\n

N\u00e4r de f\u00f6rsta stupade efter slaget vid Ule\u00e5borg anl\u00e4nde till Lappfj\u00e4rd, beg\u00e4rdes lov att f\u00e5 jorda dem invid hembygdens kyrka, Tillst\u00e5ndet gavs och h\u00e4r g\u00f6mdes sedan hj\u00e4ltarna i jordens sk\u00f6te. Alla begravningar f\u00f6rsiggick ungef\u00e4r enligt samma program. Prosten Laur\u00e9n jordf\u00e4ste de stupades stoft vid altaret i kyrkan. Han talade d\u00e5 om de fallnas hj\u00e4lteg\u00e4rning och om det offer de gett f\u00f6r fosterlandets lycka och framtid. Till de s\u00f6rjande anh\u00f6riga, som alltid hade plats n\u00e4rmast kistorna, f\u00f6rs\u00f6kte han ge tr\u00f6st och frid genom h\u00e4nvisning till ordet i b\u00f6ckernas bok.<\/p>\n

En grupp skyddsk\u00e5rister bildade spalj\u00e9 l\u00e4ngs stora g\u00e5ngen i kyrkan och p\u00e5 kyrkog\u00e5rden och en k\u00f6r sj\u00f6ng vid graven.<\/p>\n

Skyddsk\u00e5ren gav kistor och ombes\u00f6rjde hela begravningen. En stor skara m\u00e4nniskor f\u00f6ljde alltid de stupade till deras sista vilorum. M\u00e4ktigt och f\u00f6rlamande lade sig sorgen \u00f6ver allas sinnen, den s\u00f6ndag d\u00e5 8 kistor stod vid altarrundeln och d\u00e5 stoftet av \u00e5tta unga lovande ynglingar g\u00f6mdes i mullen. Striderna i Tammerfors hade tagit sin tribut fr\u00e5n sl\u00e4tten vid \u00e5n.<\/p>\n

Frihetskriget var slut.<\/strong><\/h4>\n

Liksom en rensande storm hade de vita trupperna sopat bort v\u00e5ldets, godtyckets och barbariets f\u00f6rsvarare. N\u00e4r v\u00e5rsolen v\u00e4ckte domnade livsandar i sl\u00e4ttens \u00e5krar, \u00e5terv\u00e4nde den ena krigarskaran efter den andra till hembygden. H\u00e4r v\u00e4ntade nya arbetsuppgifter. Hemg\u00e5rdens tegar var os\u00e5dda, trots att det i landet r\u00e5dde en stor livsmedelsbrist. De forna krigarna \u00e4gnade nu sina krafter \u00e5t jorden och t\u00e4nkte p\u00e5 skyddsk\u00e5ren endast d\u00e5 minnen fr\u00e5n kriget kom p\u00e5 tal.<\/p>\n

Skyddsk\u00e5rsarbetet l\u00e4mnades nu \u00e5t sidan. K\u00e5ren saknade goda ledare och organisat\u00f6rer. Lokalstabens medlemmar fr\u00e5n vintern 1918 ans\u00e5g sig ha fyllt sin uppgift n\u00e4r kriget avslutades och deras j\u00e4rnh\u00e5rda grepp om k\u00e5rmedlemmarna och lappfj\u00e4rdsborna slappades. V\u00e4in\u00f6 Nordlund beh\u00f6ll uppdraget som lokalchef endast till namnet, eftersom ingen annan ville \u00e5ta sig uppdraget. Man saknade m\u00e5l och riktlinjer f\u00f6r skyddsk\u00e5rens verksamhet. Ett stor nydanings- och organisationsarbete f\u00f6restod inom skyddsk\u00e5ren liksom \u00f6verallt i v\u00e5rt land, s\u00e5v\u00e4l p\u00e5 den andliga som p\u00e5 den materiella odlingens f\u00e4lt.<\/p>\n

Vid ett stabssammantr\u00e4de i juni 1918 valdes l\u00e4raren Selim Knus till lokalchef. Dennes f\u00f6rn\u00e4msta arbete under sommarm\u00e5naderna 1918 bestod i att f\u00f6rvalta k\u00e5rens egendom, samt att skaffa mat \u00e5t de lappfj\u00e4rdsbor, som avtj\u00e4nade sin v\u00e4rnplikt i landets nybildade arm\u00e9.<\/p>\n

Mot h\u00f6sten vidtog omorganiseringen av k\u00e5ren. Lokalchefen sammankallades skyddsk\u00e5risterna till \u00f6vningar, men det var inte m\u00e5nga som infann sig. Kriget l\u00e4rde m\u00e4nnen att leka med faran och t\u00e4nka endast p\u00e5 stunden och gl\u00f6mma morgondagen. Denna sinnesst\u00e4mning fanns kvar efter hemkomsten och gjorde att sl\u00e4ttens s\u00f6ner inte g\u00e4rna sysslade med vapen och milit\u00e4ra \u00f6vningar, trots att de s\u00e5g nyttan med skyddsk\u00e5rerna.<\/p>\n

En betydelsefull hj\u00e4lp i nydaningsarbetet erh\u00f6ll lokalchefen, n\u00e4r kommunalfullm\u00e4ktiges ledam\u00f6ter vid ett sammanstr\u00e4de sommaren 1918 diskuterade skyddsk\u00e5rsfr\u00e5gan och antecknade sig som medlemmar i den. Vid ett skyddsk\u00e5rsm\u00f6te i september 1918 valdes Emil Kr\u00e5kstr\u00f6m, Erland Mattfolk, Otto Ivars och Nils Molander till stabsmedlemmar inom Lappfj\u00e4rds skyddsk\u00e5r.<\/p>\n

I maj 1919 avsade sig l\u00e4rare Knus lokalchefssysslan men ingen annan \u00e5tog sig uppdraget och han kvarstod till den 1 juli 1919, d\u00e5 f\u00e4nrik Emil Ingves utn\u00e4mndes till lokalchef.<\/p>\n

Emil Ingves blir lokalchef.<\/strong><\/h4>\n

Emil Ingves hade stora f\u00f6ruts\u00e4ttningar att lyckas som lokalchef. Han hade f\u00e5tt milit\u00e4risk utbildning, han hade stor organisationsf\u00f6rm\u00e5ga och m\u00e4nniskok\u00e4nnedom, samt ans\u00e5gs f\u00f6r Lappfj\u00e4rds skyddsk\u00e5rs sj\u00e4lvskrivna ledare p\u00e5 grund av sin verksamhet under \u00e5ren 1916 \u2013 1918-<\/p>\n

N\u00e4r Ingves tilltr\u00e4dde, planerade han genast en st\u00f6rre skyddsk\u00e5rsfest, i samband med en man\u00f6ver och skjutt\u00e4vlingar. Med dessa tillst\u00e4llningar skulle propaganda drivas f\u00f6r skyddsk\u00e5ren. Men skulle man f\u00e5 medlemmarna till arbete f\u00f6r festen och till \u00f6vningar f\u00f6r man\u00f6vern? Ingves byggde sin plan p\u00e5 lappfj\u00e4rdsbornas stolthet och m\u00e4nniskonaturens lust att f\u00f6lja starkares naturer och svaghet med pr\u00e5l.<\/p>\n

Bland sina ungdoms- och krigskamrater utvalde han p\u00e5litliga personer, som utbildades till gruppledare. Dessa ledare v\u00e4rvade och \u00f6vade manskap i olika delar av Lappfj\u00e4rd. F\u00f6r att st\u00e4rka samh\u00f6righetsk\u00e4nslan mellan k\u00e5rens medlemmar, anskaffades uniformer, som bars vid de f\u00f6rsta festligheterna som ordnades den 23 \u2013 24 augusti 1919.<\/p>\n

S\u00e5 nalkades man mer och mer den utsatta tiden f\u00f6r man\u00f6vern och skyddsk\u00e5rsfesten. Under sommarens lopp skrev det mycket om detta i tidningarna. Alla de som hade deltagit i frihetskriget och talat om sina bragder, ville nu vara med och st\u00e5ta i uniform. Lappfj\u00e4rds skyddsk\u00e5rister fick nu uppgifter att arbeta f\u00f6r. Drivkraften utgjorde inte det abstrakta begreppet fosterlandsk\u00e4rlek, utan de verkade f\u00f6r sin egen och hembygdens \u00e4ra. K\u00e5rens medlemsantal v\u00e4xte fr\u00e5n dag till dag och gruppledarna s\u00f6rjde f\u00f6r att skyddsk\u00e5risterna fick milit\u00e4risk utbildning.<\/p>\n

Om man\u00f6vern, festen och skyttet\u00e4vlingarna skriver Emil Ingves s\u00e5 h\u00e4r i \u00e5rsber\u00e4ttelsen \u00e5r 1919:<\/p>\n

\u201dEn viktig h\u00e4ndelse i skyddsk\u00e5rens verksamhet \u00e4r den stora skyddsk\u00e5rsfest, som k\u00e5ren f\u00f6ranstaltade den 23 och 24 augusti. Huvudnumret under festen utgjorde man\u00f6ver och skyttet\u00e4vling mellan Syd\u00f6sterbottens skyddsk\u00e5rer. Skyddsk\u00e5rerna uppvaktade vid kyrkan och fick k\u00e5ren vid detta tillf\u00e4lle ta emot sin vackra fana, som en sk\u00e4nk av Lappfj\u00e4rds Marthaf\u00f6rening. Festen, som i h\u00f6g grad torde varit \u00e4gnad att giva skyddsk\u00e5rsarbetet fart, icke enbart i Lappfj\u00e4rd, utan \u00e4ven i hela den omkringliggande landsbygden, \u00e4r s\u00e5 tilltida m\u00e4rkbar att Lappfj\u00e4rds skyddsl\u00e5r till festen s\u00e5som den f\u00f6rsta av de svenska \u00f6sterbottniska skyddsk\u00e5rerna s\u00f6derom Vasa, hade anskaffat uniformer \u00e5t sina medlemmar\u201d.<\/p>\n

Emil Ingves verkade som lokalchef f\u00f6r Lappfj\u00e4rds skyddsk\u00e5r till den 11 juni 1922, d\u00e5 lokalstaben behandlade fr\u00e5gan om k\u00e5rens sammanslagning till 1.kretsen med Ingves som kretschef. M\u00f6tet f\u00f6rordade kretsindelningen och valde Torsten Wadstr\u00f6m till lokalchef. Wadstr\u00f6m innehade sysslan till januari 1922. Efter honom har f\u00f6ljande personer verkat som lokalchef:<\/p>\n

-Otto Ivars fr\u00e5n januari 1922 till februari 1923<\/h6>\n
-Erland Mattfolk fr\u00e5n februari 1923 till mars 1926<\/h6>\n
-Gunnar Wadstr\u00f6m fr\u00e5n mars 1926 till september 1926<\/h6>\n
-Selim Bj\u00f6rses fr\u00e5n september 1926 och fram\u00e5t.<\/h6>\n

 <\/p>\n

S\u00e5som ovan n\u00e4mnts har Lappfj\u00e4rds skyddsk\u00e5rs medlemmar uniformer f\u00f6rsta g\u00e5nger vid skyddsk\u00e5rsfesten 1919. Uniformerna betalade skyddsk\u00e5risterna sj\u00e4lva. Vadmal k\u00f6ptes fr\u00e5n Oravais fabrik och sedan syddes 75 uniformer i Tammerfors. En del av tyget togs till Lappfj\u00e4rd, d\u00e4r byns skr\u00e4ddare tillverkade krigardr\u00e4kter av detsamma. Under \u00e5rens lopp anskaffades ett ganska stort antal uniformer till k\u00e5ren. N\u00e4r ekonomin f\u00f6rs\u00e4mrades, s\u00e5ldes en del av dem \u00e5t Nykarleby skyddsk\u00e5r.<\/p>\n

Efter ryssarnas avv\u00e4pning i Sideby erh\u00f6ll k\u00e5ren som n\u00e4mnts ett 20-tal japanska gev\u00e4r. Under vintern 1918 tilldelades Lappfj\u00e4rds skyddsk\u00e5r ytterligare 15 ryska gev\u00e4r. Sommaren 1918 beg\u00e4rde lokalchef Selim Knus vapen fr\u00e5n distriktsstaben i Vasa och erh\u00f6ll d\u00e5 de gev\u00e4r, som k\u00e5ren nu innehar.<\/p>\n

N\u00e4r Emil Ingves verkade som lokalchef, fanns inom k\u00e5ren tv\u00e5 stycken Kolt maskingev\u00e4r. Dessa utbyttes senare mot de tunga ryska kulsprutor, som 1.kretsen nu f\u00f6rfogar \u00f6ver. Enskilda skyddsk\u00e5rister har k\u00f6pt sig fickvapen De mesta pistoler anskaffades p\u00e5 detta s\u00e4tt till skyddsk\u00e5rens medlemmar under \u00e5ren 1919 \u2013 1920.<\/p>\n

Under november m\u00e5nad 1919 bildades en hornorkester i Lappfj\u00e4rd under ledning av kapellm\u00e4staren Paul Kaetsch fr\u00e5n Kristinestad. K\u00e5ren sammankallades under Ingves tid regelbundet till \u00f6vningar. Indelningen i grupper och plutoner bibeh\u00f6lls. N\u00e4r order om en \u00f6vning utf\u00e4rdades, s\u00e4ndes meddelande fr\u00e5n lokalchefen till plutoncheferna. Dessa skrev brev till varje gruppchef. Skrivelsen inneh\u00f6ll en f\u00f6rteckning \u00f6ver gruppens medlemmar. N\u00e4r gruppledaren personligen bes\u00f6kte sitt manskap fick han av dem en namnteckning som intyg p\u00e5 att de erh\u00e5llit orderna.<\/p>\n

Om en skyddsk\u00e5rist hade laga f\u00f6rhinder f\u00f6r sitt uteblivande fr\u00e5n \u00f6vningen, gjordes anteckning h\u00e4rom i orderbrevet. Den som utan orsak f\u00f6rsummade \u00f6vningarna p\u00e5 deras utsatta tid, erlade en plikt om 5 mark. N\u00e4r f\u00f6rsummelserna blev flera och om plikterna inte betalades, utesl\u00f6ts personen fr\u00e5n organisationen. Redan 1920 bokf\u00f6rde grupperna manskapets \u00f6vningsdagar.<\/p>\n

F\u00f6r att driva driva propaganda f\u00f6r skyddsk\u00e5rssaken anordnades m\u00f6ten, till vilka p\u00e5litliga personer, som inte var medlemmar, muntligen eller skriftligen kallades. Professor Georg von Wendt anst\u00e4lldes som talare vid n\u00e5gra av dessa m\u00f6ten.<\/p>\n

I mars 1920 bildades i varje by i Lappfj\u00e4rd kommun 3-manna kommitt\u00e9er, som skulle utf\u00f6ra v\u00e4rvningsarbetet. Lokalchefen sammankallade dem och ledde f\u00f6ljaktligen deras verksamhet huvudsakligen. Tidningspressen underst\u00f6dde d\u00e5 liksom nu k\u00e5rens arbete. Tidningen Syd-\u00d6sterbotten f\u00f6rde bud om fester och m\u00f6ten ut till bygdernas folk och de artiklar, som behandlade skyddsk\u00e5rsarbetet, sporrade till verksamhet och pliktuppfyllelse.<\/p>\n

Ingves var ingen v\u00e4n av dans och han gillade inte att s\u00e5dana ordnades i k\u00e5rens regi. Programmet p\u00e5 en skyddsk\u00e5rsfest skulle vara gott, g\u00e5 i fosterl\u00e4ndsk anda och ge festbes\u00f6karna andlig spis. Den fasta organisationen, den goda ordningen och framg\u00e5ngen i utbildningsarbetet ingav f\u00f6rtroende, och anslutningen till k\u00e5ren blev stor. De flesta av kommunens f\u00f6rtroendem\u00e4n tillh\u00f6rde k\u00e5ren och kommunalfullm\u00e4ktige beviljade rikligt med ekonomiskt underst\u00f6d.<\/p>\n

Den f\u00f6rsta kursen f\u00f6r underbef\u00e4l anordnades i Lappfj\u00e4rd under februari m\u00e5nad 1919 och r\u00e4ckte i tv\u00e5 veckor, samt bes\u00f6ktes av skyddsk\u00e5rister fr\u00e5n s\u00f6dra \u00d6sterbotten. Ett tiotal lappfj\u00e4rdsbor deltog i denna. Utbildningsarbetet inom k\u00e5ren bedrevs h\u00e4refter med st\u00f6rre energi. \u00c5r 1922 avlade 12 skyddsk\u00e5rister fordringarna f\u00f6r 2. klass duglighetsm\u00e4rke, blad dessa m\u00e4rktes flera oldboys.<\/p>\n

Sedan 1920 har l\u00e4germ\u00f6ten och man\u00f6vrar h\u00e5llits varje \u00e5r. N\u00e4r Ingves levde, anordnades varje sommar ett l\u00e4germ\u00f6te vid havskusten. Dessa m\u00f6ten liknade utf\u00e4rder och sommarn\u00f6jen, varvid musik spelades och idrottst\u00e4vlingar ordnades. Skyddsk\u00e5risterna mottog d\u00e4rf\u00f6r budet om dem med gl\u00e4dje och anslutningen var alltid stor. N\u00e4r det nya exercisreglementet inf\u00f6rdes, drog sig de \u00e4ldre till en b\u00f6rjan bort fr\u00e5n \u00f6vningarna, De kunde inte t\u00e5la att pojkar skulle ropa \u00e5t \u00e4ldre m\u00e4n, som hade st\u00e5tt i fr\u00e4msta ledet, n\u00e4r faran hotade.<\/p>\n

I dag beh\u00e4rskas de milit\u00e4ra kunskaperna av k\u00e5rens manskap kanske b\u00e4ttre \u00e4n n\u00e5gonsin f\u00f6rr, beroende p\u00e5 att m\u00e5nga skyddsk\u00e5rister erh\u00e5llit sin utbildning vid arm\u00e9n. Vid \u00f6vningarna har k\u00e5rens manskap vanligen indelats i nyb\u00f6rjare och \u00e4ldre medlemmar.<\/p>\n

Sedan 1914 arbetar en idrottsklubb i Lappfj\u00e4rd. Emil Ingves, som h\u00f6rde till sammanslutningen, var en god sportare och ordf\u00f6rande under flera \u00e5r. Skyttet och sporten fick d\u00e4rf\u00f6r en stor plats i hans arbetsprogram.<\/p>\n

En skjutbana ink\u00f6ptes 1919 i Lappfj\u00e4rd by vid Timon\u00e5sen, men eftersom den var avl\u00e4gset bel\u00e4gen, s\u00e5ldes den och k\u00e5rens nuvarande bana ink\u00f6ptes den 5 april 1922. P\u00e5 densamma har en paviljong och kulf\u00e5ngare uppf\u00f6rts. Banans mark\u00f6rgravar \u00e4r bristf\u00e4lliga och liggvallar saknas.<\/p>\n

Lappfj\u00e4rd ungdomsf\u00f6rening \u00e4gde en idrottsplan i Lappfj\u00e4rd, men d\u00e5 den m\u00e4tte endast 0,5 ha, var den f\u00f6r liten. N\u00e4r skyddsk\u00e5ren erh\u00f6ll l\u00f6fte om ekonomiskt st\u00f6d fr\u00e5n distriktsstaben f\u00f6r idrottsplaner, ans\u00e5g man tiden vara inne att utvidga den gamla planen. Ungdomsf\u00f6reningen och skyddsk\u00e5ren besl\u00f6t d\u00e4rf\u00f6r att gemensamt skaffa en ny plan. \u00c5r 1922 byttes den gamla sportplanen mot en ny, som \u00e4ven f\u00f6rstorades genom ink\u00f6p av bredvidliggande mark. Lappfj\u00e4rd \u00e4ger nu en rymlig idrottsplan i centrum av den stora byn.<\/p>\n

\u00c5r 1927 byggdes p\u00e5 uppmaning av idrottsinstrukt\u00f6r A. Hagman en siminr\u00e4ttning vid Lappfj\u00e4rd \u00e5 i n\u00e4rheten av sportplanen.<\/p>\n

Hj\u00e4ltegravarna och monumentet.<\/strong><\/h4>\n

Till skyddsk\u00e5rens egendom kan ocks\u00e5 hj\u00e4ltegraven och monumentet r\u00e4knas. D\u00e5 frihetshj\u00e4ltarnas grav 1919 f\u00f6rs\u00e4tts med vita tr\u00e4kors, vaknade snart tanken p\u00e5 uppresande av ett monument vid kyrkan, varf\u00f6r en kommitt\u00e9 valdes, som anmodade arkitekt Robert Tikkanen att uppg\u00f6ra ritningar f\u00f6r densamma. Fr\u00e5n Ab Granit i Hang\u00f6 best\u00e4lldes nu ett s\u00e5dant. Blocken s\u00e4ndes till Tj\u00f6ck haltpunkt, varifr\u00e5n de sedan av skyddsk\u00e5risterna transporterades till platsen. Avt\u00e4ckningsfestligheterna f\u00f6rsiggick den 26 augusti 1920, till vilket tillf\u00e4lle distriktschefen och \u00f6verste Martin Ekstr\u00f6m var inbjudna.<\/p>\n

Redan \u00e5r 1919 uppst\u00e4lldes lagpris i skytte och allm\u00e4n mellan k\u00e5rens plutoner.1921 stiftades en pokal i 10-kamp mellan Lappfj\u00e4rd och N\u00e4rpes, d\u00e5 t\u00e4vlingarna h\u00e4rom alltid var lagt\u00e4vlingar, samlade de m\u00e5nga deltagare.<\/p>\n

Samarbetet mellan skyddsk\u00e5ren och ungdomsf\u00f6reningens idrottsklubb har alltid varit gott. Klubbens ordf\u00f6rande utn\u00e4mndes av Emil Ingves varje \u00e5r till idrottsledare inom skyddsk\u00e5ren. Fr\u00e5n 1920 deltog han i stabens sammantr\u00e4den. Intresset f\u00f6r sport har d\u00e4rf\u00f6r en l\u00e4ngre tid varit stort i Lappfj\u00e4rd, trots att goda f\u00f6rm\u00e5gor stundom saknats och rusdrycksf\u00f6rt\u00e4ringen s\u00e4rskilt under \u00e5ren 1923 \u2013 1925 verkat menligt p\u00e5 densamma.<\/p>\n

Under \u00e5ren 1919 \u2013 1922 var Selim Bj\u00f6rses idrottsledare f\u00f6r k\u00e5ren, samt ordf\u00f6rande f\u00f6r idrottsklubben och han hade i uppdrag att utse l\u00e4mpliga platser f\u00f6r s\u00e5v\u00e4l idrottsplan som skjutbana.<\/p>\n

Om k\u00e5rmedlemmarnas skjutskicklighet under olika tider \u00e4r vanskligt att uttala sig om, eftersom protokoll fr\u00e5n \u00e5ren efter frihetskriget saknas.<\/p>\n

Lappfj\u00e4rds skyddsk\u00e5rs disciplinn\u00e4mnd har s\u00e4llan sammantr\u00e4tt under de 10 \u00e5r, som f\u00f6rflutet sedan frihetskriget. Vid dess m\u00f6ten har vanligen fr\u00e5gor om fr\u00e5nvaro behandlats.<\/p>\n

Under samma tid har Lappfj\u00e4rds skyddsk\u00e5r gett hj\u00e4lp \u00e5t ordningsmakten. \u00c5r 1919 beslagtogs en livsmedelsfora, som \u00e4gdes och f\u00f6rdes av jobbare. \u00c5r 1925 beg\u00e4rde l\u00e4nsman Dahlstr\u00f6m hj\u00e4lp, d\u00e5 stortjuven och m\u00f6rdaren Jokela skulle gripas. Denne, som innehade vapen uppeh\u00f6ll sig i en stuga i \u00d6mossa. Stugan omringades och Jokela inf\u00e5ngades och f\u00f6rdes till f\u00e5ngf\u00f6rarg\u00e5rden i Lappfj\u00e4rd. Under f\u00e4rden hem m\u00f6tte skyddsk\u00e5risterna och l\u00e4nsmannen en spritfora, vars langare varslade faran och flydde, men de inf\u00e5ngades och f\u00f6rdes j\u00e4mte h\u00e4star och lass till Lappfj\u00e4rd.<\/p>\n

Efter frihetskrigets slut och medan k\u00e5ren omorganiserades, s\u00f6rjde marthaf\u00f6reningen i Lappfj\u00e4rd \u00e4nda till 1923 om serveringen och st\u00e4dningen vid skyddsk\u00e5rsfesterna och man\u00f6vrarna. Marthorna sk\u00e4nkte ocks\u00e5 Lappfj\u00e4rds skyddsk\u00e5r en fana, som invigdes den 24 augusti 1919. Fanan syddes under vintern 1919 till st\u00f6rsta delen av fr\u00f6ken D. Kottelin efter ritningar gjorda av fru Ella Nordlund.<\/p>\n

N\u00e5gra korta anteckningar m\u00e5 sedan ber\u00e4tta om kvinnornas arbete f\u00f6r skyddsk\u00e5ren. \u00c5r 1910 sk\u00e4nkte marthaf\u00f6reningen skjortor, strumpor, handdukar m.m. till sanit\u00e4rerna i Lappfj\u00e4rd. Samma \u00e5r h\u00f6lls en tv\u00e5veckors sanit\u00e4rskurs f\u00f6r marthorna. \u00c5r 1922 gav de duglighetsm\u00e4rken \u00e5t de skyddsk\u00e5rister, som avlagt de erforderliga proven.<\/p>\n

Lotta Sv\u00e4rd r\u00f6relsen.<\/strong><\/h4>\n

\u00c5r 1921 erh\u00f6ll marthorna uppmaning att bilda en Lotta Sv\u00e4rd avdelning men de h\u00f6rsammade inte budet. De ans\u00e5g att de inte kunde fylla Lottornas uppgift, d\u00e5 de f\u00f6rstod att de m\u00e5nga olika f\u00f6reningarna \u00e5stadkommer splittring i arbetet f\u00f6r fosterlandets lycka och framg\u00e5ng.<\/p>\n

Efter fr\u00f6ken V. Jakobsson f\u00f6redrag den 4 oktober 1923 om Lotta Sv\u00e4rd f\u00f6reningarnas uppgift, klarnade begreppen om deras betydelse och en lokalavdelning bildades i Lappfj\u00e4rd. Lottorna har sedan f\u00f6rpl\u00e4gat skyddsk\u00e5risterna vid l\u00e4gerdagar och \u00f6vningar.<\/p>\n

Slutord.<\/strong><\/h4>\n

H\u00e4r har de yttre konturerna av Lappfj\u00e4rds skyddsk\u00e5rs historia skildrats i stora drag. Till denna ber\u00e4ttelse kunde \u00e4nnu mycket till\u00e4ggas. Denna historia ber\u00f6r s\u00e5 att s\u00e4ga endast tidens yttre skal, kraftk\u00e4llorna i m\u00e4nniskosj\u00e4len omtalas inte. M\u00e4nniskok\u00e4rleken, fosterlandsk\u00e4rleken och v\u00e4sterl\u00e4ndsk r\u00e4ttsuppfattning har l\u00e4mnat n\u00e4stan ober\u00f6rda, trots att de ledde m\u00e4nniskornas handlingar och \u00f6den under denna tid. Det var dessa tankar och k\u00e4nslor, som gav kraft till att k\u00e4mpa och strida, lida och f\u00f6rsaka. De f\u00f6dde den rensande storm, som sopade \u00f6ver landet och enade stridiga viljor.<\/p>\n

Vill du l\u00e4sa mera om skyddsk\u00e5rschefen Emil Ingves och hans alltf\u00f6r tidiga d\u00f6d, s\u00e5 klicka\u00a0H\u00c4R!<\/strong><\/a><\/p>\n

Vill du l\u00e4sa hela artikeln som skyddsk\u00e5ren och dess verksamhet i v\u00e5ra trakter, s\u00e5 klicka\u00a0H\u00c4R!<\/strong><\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Nedtecknat av Selim Bj\u00f6rses och renskrivet av Lasse Backlund i juli 2020. Spr\u00e5ket \u00e4r moderniserat men ingenting v\u00e4sentligt \u00e4r bortl\u00e4mnat. Mellanrubrikerna har tillkommit vid renskrivningen. \u201dSvarta korsets\u201d verksamhet. M\u00e4nniskorna har sedan urminnes tider slutit sig samman till inb\u00f6rdes hj\u00e4lp, och Forts\u00e4tt l\u00e4sa Lappfj\u00e4rds skyddsk\u00e5rs uppkomst och \u00f6den intill 1928.<\/span>→<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"parent":3747,"menu_order":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"","meta":{"footnotes":""},"class_list":["post-17343","page","type-page","status-publish","hentry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/17343","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=17343"}],"version-history":[{"count":7,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/17343\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":17387,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/17343\/revisions\/17387"}],"up":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/3747"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=17343"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}