{"id":16913,"date":"2020-06-17T21:19:15","date_gmt":"2020-06-17T18:19:15","guid":{"rendered":"http:\/\/www.lassebacklund.fi\/?page_id=16913"},"modified":"2020-06-22T23:54:52","modified_gmt":"2020-06-22T20:54:52","slug":"del-6-pa-vagarbete-och-i-skogen","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/?page_id=16913","title":{"rendered":"Del 6. P\u00e5 v\u00e4garbete och i skogen."},"content":{"rendered":"

Renskrivet av Lasse Backlund i juni 2020:<\/span><\/p>\n

Vi andra gick efter anvisning till v\u00e4garbete, som var ganska l\u00e5ngt ifr\u00e5n och vi b\u00f6rjade arbeta omedelbart. Arbetet bestod f\u00f6r v\u00e5r del f\u00f6r det mesta att gr\u00e4va diken och j\u00e4mna v\u00e4gytan. Annat manskap gick f\u00f6re och spr\u00e4ngde stubbar och tv\u00e5 team j\u00e4mnade st\u00f6rre oj\u00e4mnheter. Vi var tio man och tv\u00e5 par h\u00e4star som jobbade med detta arbete. Betalningen var 40 cent i timmen och vi hade 10 timmars arbetsdag. S\u00e5 betalade vi en dollar om dagen f\u00f6r mat och husrum.<\/p>\n

Vi l\u00e5g i t\u00e4lt och n\u00e5got blockhus, allt efter att arbetet gick fram\u00e5t. Terr\u00e4ngen var ganska j\u00e4mn med sm\u00e5skog. V\u00e4gen gjordes rak och bred genom landskapet. Arbetsg\u00e4nget var inf\u00f6dda canadensare, f\u00f6rutom oss skandinaver.<\/p>\n

S\u00f6ndagarna var vi lediga och d\u00e5 f\u00f6rdrev vi tiden med att kasta h\u00e4stsko, som tycktes vara ett vanligt tidsf\u00f6rdriv f\u00f6r farmarna. Ibland spelade vi kort. En l\u00f6rdagskv\u00e4ll hade n\u00e5gra farmarflickor ordnat en dans i ett farmhus. En ung tysk farmapojke gned p\u00e5 en fiol och det dansades med gl\u00e4dje. Det var \u201dskveerdans och stepp\u201d. Han kunde till och med spela svensk polka och vals, s\u00e5 att vi alla skulle kunna ha roligt. Det dansades till l\u00e5ngt in p\u00e5 natten i oljelampans sken.<\/p>\n

Roligt hade de unga farmarpojkarna, som kommit dit till dansen. Jag sj\u00e4lv k\u00e4nde mig fr\u00e4mmande f\u00f6r danserna, s\u00e5 inte hade jag n\u00e5 vidare roligt. Det var nog inte samma st\u00e4mning som hemma i Finland men det var intressant att se hur ungdomarna roade sig p\u00e5 farmlandet i Amerika.<\/p>\n

Vi var ju inne i oktober m\u00e5nad p\u00e5 h\u00f6sten \u00e5r 1924, s\u00e5 det blev kortare dagar och n\u00e5gon natt kom det nattfrost. H\u00f6stregnen kom mycket sparsamt den h\u00f6sten, sade farmarna, vilket betydde att arbetet gick raskt fram\u00e5t.<\/p>\n

Nattetid kunde vi ibland vakna av koyotens ylande utanf\u00f6r t\u00e4ltet, d\u00e4r vi l\u00e5g och sov. Koyoten \u00e4r en blandning av r\u00e4v och varg, som springer i stora flockar och jagar \u201drabits\u201d eller harar, som h\u00f6ll till bland avfallet som sl\u00e4ngdes fr\u00e5n kampen. \u201dJackrabbits\u201d, allts\u00e5 en sorts hare sprang \u00f6verallt i terr\u00e4ngen och farmarna r\u00e4knade dessa som en landspl\u00e5ga, som \u00e5t upp deras gr\u00f6da. S\u00e5 fanns det ocks\u00e5 en sorts jordr\u00e5ttor, som det formligen vimlade av.<\/p>\n

Skogen var full av skogsf\u00e5gel, stora som v\u00e5ra orrar. Farmarna brukade \u00e5ka bil l\u00e4ngs v\u00e4gen och skjuta dem ifr\u00e5n bilen.<\/p>\n

S\u00e5 en dag n\u00e4r vi h\u00f6ll p\u00e5 att dika, s\u00e5 kom ett klumpigt djur, som liknade ett mindre svin, lunkande l\u00e4ngs diket, som vi h\u00f6ll p\u00e5 med. Diket var s\u00e5 smalt i bottnen, att djuret inte kunde v\u00e4nda. Det kom emot mig och mina kamrater, s\u00e5 att vi m\u00e5ste l\u00e5ta det passera, utan att g\u00f6ra det illa. Det var brunt till f\u00e4rgen och h\u00e5rbekl\u00e4dnaden bestod av vassa str\u00e5n, liksom v\u00e5ra igelkottar. Om djuret blev anfallet av n\u00e5got annat djur, s\u00e5 kunde det kl\u00e4ttra upp i ett tr\u00e4d eller s\u00e5 rullade det ihop sig, s\u00e5 som igelkotten g\u00f6r. De p\u00e5stods ha l\u00e4ckert k\u00f6tt men fick inte jagas.<\/p>\n

S\u00e5 s\u00e5g vi ocks\u00e5 en dag n\u00e5gra \u201delgar\u201d eller Moses, som betade i skogen och de var stora djur. S\u00e5 nog hade nybyggarna k\u00f6ttmat i dessa trakter. Men det h\u00f6lls som skam att \u00e4ta rabbiten, f\u00f6r de var ju ocks\u00e5 oftast besmittade av n\u00e5gon sjukdom.<\/p>\n

P\u00e5 morgonen den 29 oktober, n\u00e4r vi gick ut f\u00f6r att tv\u00e4tta oss i ansiktet, m\u00f6ttes vi av sn\u00f6 utanf\u00f6r d\u00f6rren och det f\u00f6ll tjock och vacker sn\u00f6 hela dagen. Nu var det redan sent p\u00e5 h\u00f6sten, s\u00e5 det var sm\u00e5 utsikter att sn\u00f6n skulle sm\u00e4lta upp. Vi hade ju redan l\u00e4nge haft nattfrost.<\/p>\n

N\u00e4r bossen \u00d6rne kom och sade, att det inte kunde arbetas mera f\u00f6r n\u00e5gon dag. S\u00e5 vi kom alla \u00f6verens om att vi skulle sluta arbeta d\u00e4r, utan vi skulle h\u00f6ra oss f\u00f6r efter nytt jobb eller ocks\u00e5 b\u00f6rja hugga i Fredins skog. S\u00e5 vi beg\u00e4rde slutlikvid av \u00d6rne men d\u00e5 sade han att nu hade sn\u00f6n kommit innan ingenj\u00f6ren fr\u00e5n guvernementet hunnit syna arbetet. Det fanns allts\u00e5 inga pengar till slutlikviden \u00e5t oss men vi skulle nog f\u00e5 genast av guvernementet.<\/p>\n

S\u00e5 f\u00f6ljande dag, n\u00e4r vi hade f\u00e5tt en del av betalningen, s\u00e5 tog vi v\u00e5ra ryggs\u00e4ckar p\u00e5 ryggen och gick genom skogen till n\u00e4rmaste stad, som hette Rocky Mountain House, som var en liten nybyggd farmstad. Staden bestod av en gata med sm\u00e5 hus p\u00e5 b\u00e5da sidorna. Vidare fanns d\u00e4r en bank, en handelsbutik och en restaurang som \u00e4gdes av en kines. Flicka som serverade oss p\u00e5 restaurangen, var av finska f\u00f6r\u00e4ldrar och hon kunde nog finska. D\u00e4r i trakten var det m\u00e5nga finska farmare, som nybyggare.<\/p>\n

I staden fanns ocks\u00e5 en doktor och en kemikalieaff\u00e4r, d\u00e4r de s\u00e5lde mediciner och s\u00e5 fanns det en katolsk kyrka med en pr\u00e4st. Det st\u00f6rsta huset i staden var ett hotell som \u00e4gdes av en dansk. P\u00e5 det hotellet tog vi in och best\u00e4llde rum f\u00f6r en vecka, alla fyra i ett och samma rum. I bottenv\u00e5ningen fanns det en saloon och det blev en k\u00e4r hemvist f\u00f6r mina kamrater. Men snart hade de inga pengar att dricka f\u00f6r. Men jag som var f\u00f6rm\u00f6gen l\u00e5nade \u00e5t dem lite i g\u00e5ngen ibland n\u00e4r de b\u00f6nade och bad.<\/p>\n

I staden fanns ocks\u00e5 en poolhall, d\u00e4r vi blev lovade arbetet bara campen skulle starta. S\u00e5 d\u00e5 skulle jag f\u00e5 mina pengar tillbaka, lovade de. S\u00e5 gjorde de ocks\u00e5 l\u00e4ngre fram, n\u00e4r vi fick slutlikviden f\u00f6r v\u00e4garbetet men det tog \u00e4nda ut p\u00e5 vintern f\u00f6rr\u00e4n vi fick pengarna. Vi hade nog kontaktat Mounties polisen i staden och han sade att vi nog kommer att f\u00e5 v\u00e5ra pengar. N\u00e4r vi sedan fick dem, var vi redan i ett annat arbete, men de fanns p\u00e5 banken att lyftas n\u00e4r vi ville.<\/p>\n

I staden fanns ocks\u00e5 en biograf som var \u00f6ppen tv\u00e5 g\u00e5nger i veckan. Jag s\u00e5g nog alla filmer, som visades under tiden vi var i staden. Men lokalen var s\u00e5 kall att man m\u00e5ste ha bra kl\u00e4der, om man skulle klara en f\u00f6rest\u00e4llning p\u00e5 2 timmar.<\/p>\n

Ute var det nu full vinter med mycket sn\u00f6. K\u00f6lden var bitande, s\u00e5 jag och de andra h\u00f6ll oss mest inomhus. De \u00e4ldre p\u00e5 saloonen och norrmannen Arne och jag l\u00e5g p\u00e5 rummet och munh\u00f6ggs. Vi brukade ocks\u00e5 skoja med den danska tj\u00e4narinnan, som nyss kommit fr\u00e5n Danmark. Men hon var s\u00e5 blyg och kanske hon var r\u00e4dd f\u00f6r oss, d\u00e5 hon st\u00e4dade v\u00e5ra rum och b\u00e4ddade s\u00e4ngarna.<\/p>\n

Den 11 november 1924 fick vi hyra ut till en camp l\u00e4ngre v\u00e4sterut. Det var en \u201dcolmine\u201d stad Nordegg, eller som numera har f\u00e5tt namnet Brazeau. Nordegg var namnet p\u00e5 en tysk pionj\u00e4r som i tiden funnit kol i m\u00e4ngder d\u00e4r och som satte sitt namn p\u00e5 platsen. Men tyskarna var hatade den h\u00e4r tiden, s\u00e5 det blev Brazeau i st\u00e4llet i forts\u00e4ttningen. D\u00e4r arbetade n\u00e5gra hundra man i tv\u00e5 tunnlar som gick in i jorden d\u00e4r kol fanns. Det var mest italienare och mellaneurop\u00e9er som arbetade d\u00e4r och de hade sina familjer med, som bildade denna stad.<\/p>\n

Vi skulle ut i skogen och hugga props som skulle anv\u00e4ndas i minan, allts\u00e5 gruvan. Jag som var yngst skulle f\u00e5 30 dollar i m\u00e5naden. Det var ju b\u00e4ttre \u00e4n ingenting, t\u00e4nkte jag, s\u00e5 jag var glad att f\u00e5 b\u00f6rja. Jag koma att jobba i ett g\u00e4ng, som gjorde skogsv\u00e4gar den f\u00f6rsta tiden. Senare efter n\u00e5gon vecka, s\u00e5 ville tv\u00e5 Norrl\u00e4nningar ha mig med i sitt g\u00e4ng och de jobbade p\u00e5 kontrakt. Den yngre hette Charly Anderson och han var f\u00f6dd i Silver Lake, inte l\u00e5ngt ifr\u00e5n Rocky Mountain House. Det var en ung och glad kille. Den \u00e4ldre var Charlys morbror och han var f\u00f6dd i J\u00e4mtland i Sverige. Han var en van skogshuggare ifr\u00e5n de Norrl\u00e4ndska skogarna. Han ber\u00e4ttade om hur det var att ligga vid milan i J\u00e4mtland om vintrarna. M\u00e5nga roliga vitsar ber\u00e4ttade han och visor sj\u00f6ng han f\u00f6r oss ibland under arbetet.<\/p>\n

Campen som vi bodde i bestod av ett l\u00e5ngt hus byggt av br\u00e4der, d\u00e4r det rymdes 100 man i dubbelb\u00e4ddar. Tre stora blecktunnor, allts\u00e5 oljefat var placerade med n\u00e5gra meters avst\u00e5nd p\u00e5 g\u00e5ngen mellan b\u00e4ddarna. Det fanns en man som hela natten h\u00f6ll dessa kaminer varma. V\u00e4ggarna var gjorda av vanliga, kantade br\u00e4der. I s\u00e4ngen d\u00e4r jag l\u00e5g, kunde jag se stj\u00e4rnorna i springorna, men karlarna tycktes nog sova bra. Det var folk som var h\u00e4rdade och vana vid h\u00e5rt liv. M\u00e5nga nationer var representerade.<\/p>\n

Ett k\u00f6k var sammantimrat med matsalen p\u00e5 mitten av matsalen, s\u00e5 att maten var n\u00e4ra att b\u00e4ras ut f\u00f6r servit\u00f6rerna. Tv\u00e5 kockar stod och stekte pl\u00e4ttar om morgnarna, men innan de kom p\u00e5 bordet i den sista \u00e4ndan, s\u00e5 kunde de nog vara kalla under den kallaste tiden. Maten var annars god och riklig, mycket k\u00f6ttmat anv\u00e4ndes och mycket socker.<\/p>\n

Vi arbetade 10 timmar om dagen, s\u00e5 vi kom och gick med m\u00f6rkret. Det var ju november m\u00e5nad, s\u00e5 dagarna var ganska korta.<\/p>\n

En morgon minns jag speciellt bra, n\u00e4r vi gick ut till jobbet, hur vacker vintern kan vara. M\u00e5nen h\u00f6ll p\u00e5 att g\u00e5 ned bakom de h\u00f6ga fj\u00e4llen. Den kastade ett vackert r\u00f6tt sken \u00f6ver skogstopparna, som var nedanf\u00f6r mig och \u00f6ver bergen i fj\u00e4rran. N\u00e4r vi fortsatte l\u00e4ngre fram l\u00e4ngs v\u00e4gen, st\u00f6tte vi p\u00e5 tre indianer, som ocks\u00e5 tycktes beundra det vackra sk\u00e5despelet av Guds natur.<\/p>\n

Vi h\u00e4lsade p\u00e5 dem med \u201dGood Morning\u201d men de reagerade inte. Vi var kanske inte s\u00e5 v\u00e4lkomna, vi som h\u00f6gg ned deras skog och jaktmarker. I campen ber\u00e4ttade de att det skulle finnas ett indianl\u00e4ger d\u00e4r i n\u00e4rheten. Tv\u00e5 indianer kom en kv\u00e4ll till v\u00e5r camp och s\u00e5lde \u201dM\u00e5ckassiner\u201d, ett sort pj\u00e4xskor, som var mjuka och bra vintertid. De var sydda av en enda l\u00e4derbit och jag k\u00f6pte ett par som jag anv\u00e4nde under en l\u00e5ng tid. Jag drog dem utanp\u00e5 gummiskorna, f\u00f6r v\u00e4rmens skull.<\/p>\n

En g\u00e5ng n\u00e4r vi var p\u00e5 v\u00e4g till Nordegg f\u00f6r uppk\u00f6p, korsade vi p\u00e5 v\u00e4gen indianernas stig, d\u00e4r de r\u00e5kade komma samtidigt som vi med sina packh\u00e4star. De var ocks\u00e5 p\u00e5 v\u00e4g in till staden f\u00f6r att g\u00f6ra byteshandel. De talade lite engelska och senare p\u00e5 dagen r\u00e5kade vi p\u00e5 dem igen inne i Hudson Bay Store butiken, som var stor och hade allt som kunde t\u00e4nkas beh\u00f6vas i en v\u00e4lf\u00f6rsedd aff\u00e4r. Indianerna bytte skinn mot andra varor.<\/p>\n

Jag arbetade f\u00f6r Nordeggs Timber till dagen f\u00f6re julafton, d\u00e5 vi Charly, morbrodern och jag gick ned efter timberv\u00e4gen islagt till minorna i staden. Vid middagstiden kom vi in till Nordegg och best\u00e4llde rum i stadens enda hotell. S\u00e5 k\u00f6pte vi en korg \u00f6l och fick m\u00e5nga v\u00e4nner runt v\u00e5r beerkorg. \u201dHar man br\u00e4nnvin, har man v\u00e4nner!\u201d<\/p>\n

Charly som var f\u00f6dd i landet och k\u00e4nde sig hemma tog p\u00e5 sig en ny finskjorta och slips, som han k\u00f6pte i aff\u00e4ren. Han putsade skorna, som han hade haft i ryggs\u00e4cken och sedan borstade han av \u00f6verhalaren och gick glad i h\u00e5gen, sjungande ut p\u00e5 stan och till danshallen. Charly var en riktig vikingatyp, ljus och l\u00e5ng till v\u00e4xten. Nog tyckte flickorna s\u00e4kert om honom, bland de \u00f6vriga som var m\u00f6rka sydl\u00e4nningar. Han skr\u00f6t nog n\u00e4r han f\u00f6ljande morgon ber\u00e4ttade om dansen.<\/p>\n

P\u00e5 julmorgonen steg vi alla tidigt upp och styrde v\u00e5ra steg ned till j\u00e4rnv\u00e4gsstationen, sedan tog vi t\u00e5get ned till Saunders Creek, en mining plats n\u00e5gra mil \u00f6sterut fr\u00e5n Nordegg. Vi anl\u00e4nde till best\u00e4mmelseorten i m\u00f6rkret och d\u00e4r fanns ingen j\u00e4rnv\u00e4gssation, endast ett litet skjul, samt en telefonbutka och en coldump, som gick \u00f6ver j\u00e4rnv\u00e4gssp\u00e5ret. D\u00e4rifr\u00e5n ramlade kolet ned i vagnarna som stod p\u00e5 sp\u00e5ret. Charly hade varit d\u00e4r tidigare, s\u00e5 han f\u00f6reslog att vi skulle v\u00e4nta tills det blir ljust. Det var ju juldagsmorgon och opassligt att v\u00e4cka folk, som han k\u00e4nde.<\/p>\n

Vi gick s\u00e5 slutligen till en farmare, som bodde en bit utanf\u00f6r stationen in i skogen. Han hette f\u00f6r Christensen och han var dansk, en man i 60-\u00e5rs \u00e5lder och gift med en indianska. Ungarna var typiskt indianska och m\u00e5nga hade de. Christensen hade kontrakt med kolminan p\u00e5 miningprops. Vi fr\u00e5gade av honom om han hade n\u00e5got arbete och det kunde vi f\u00e5, direkt efter julen, sade han. Han l\u00e5g hela tiden i s\u00e4ngen n\u00e4r vi talade med honom och ungarna sprang ut och in. Hustrun satt vid bordet, m\u00f6rk och ov\u00e5rdad, s\u00e5 d\u00e4r fanns nog ingen julst\u00e4mning.<\/p>\n

Nu gick vi upp till kolminan, som var uppe p\u00e5 en hill (allts\u00e5 en backe)<\/span> och d\u00e4r fanns n\u00e5gra br\u00e4dskjul. Vi gick in i ett och det r\u00e5kar bo en gammal norrman, som sade sig vara n\u00e5gon sorts ingenj\u00f6r vid gruvan. Han sk\u00f6tte n\u00e5gon sorts \u00e5ngmaskin, som drog kolvagnarna i gruvan. Charly k\u00e4nde till en skotte som bodde i ett annat skjul och dit gick vi och knackade p\u00e5. Han och hustrun var b\u00e5da unga och de bj\u00f6d oss p\u00e5 julmiddag, turkey (allts\u00e5 kalkon)<\/span> som jag aldrig tidigare hade smakat och den var ju god och l\u00e4cker.<\/p>\n

De hade ett tv\u00e5 \u00e5r gammalt flickebarn, som lekte p\u00e5 golvet. Hela dagen tillbringade vi hos skotten i v\u00e4ntan p\u00e5 t\u00e5get, som p\u00e5 kv\u00e4llen skulle g\u00e5 upp till Nordegg. N\u00e4r vi var klara att g\u00e5 ned till t\u00e5get och fr\u00e5gade dem vad vi blir skyldiga f\u00f6r maten och kaffet, s\u00e5 svarade de att det kostar ingenting p\u00e5 julen. P\u00e5 natten kom vi s\u00e5 till Nordegg, s\u00e5 vi m\u00e5ste ta in p\u00e5 hotell f\u00f6r natten.<\/p>\n

F\u00f6ljande morgon efter intagen \u201dbr\u00e4ckfast\u201d (allts\u00e5 frukost)<\/span> p\u00e5 en restaurang, gick vi den 4 mil l\u00e5nga timmerv\u00e4gen ut till McCustor & Fogertys skogscamp, d\u00e4r vi hade arbetat f\u00f6re julen. N\u00e4r vi kom fram var vi ganska tr\u00f6tta och detta var den 27 december, allts\u00e5 tredjedag jul. De andra \u201dlumberjackarna\u201d (allts\u00e5 skogshuggarna)<\/span> hade tillbringat julen i campen och de sade att de hade extra god mat p\u00e5 juldagen.<\/p>\n

Jag och mina tv\u00e5 kamrater fick vid ankomsten g\u00e5 till k\u00f6ket, f\u00f6r att f\u00e5 n\u00e5gon mat. Sedan gick vi till kontoret och fr\u00e5gade efter slutlikviden, som vi sedan fick efter n\u00e5gon timmes v\u00e4ntan. Det var inte m\u00e5nga dollar som vi fick, f\u00f6r vi hade legat utan arbete i m\u00e5nga dagar p\u00e5 grund av den str\u00e4nga kylan, som r\u00e5dde i december. En dollar om dagen drogs bort f\u00f6r maten.<\/p>\n

Men vi var n\u00f6jda med det lilla, f\u00f6r vi hade blivit lovade b\u00e4ttre betalt i Saunders Creek. Natten tillbringade vi i campen. F\u00f6ljande dag var en s\u00f6ndag och de flesta arbetarna vilade. En del spelade poker, som ibland kunde bli ganska h\u00f6gt. En ung svensk \u00e4ttling hade stor tur och han sade n\u00e4r han slutade \u201datt nu reser jag hem och h\u00e4lsar p\u00e5 gumman och barnen, som bodde n\u00e5gonstans \u00f6ster om Edmonton.<\/p>\n

Vi 2-tiden efter m\u00e5ltiden l\u00e4mnade vi campen igen och traskade ned till Nordegg, d\u00e4r vi tog t\u00e5get p\u00e5 kv\u00e4llen ned till v\u00e5r nya arbetsplats. Ditkommen p\u00e5 natten, tog vi in hos Christensens i ett hus som tj\u00e4nade som kontor och hans tillf\u00e4lliga bostad. D\u00e4r sov vi resten av natten efter att ha f\u00e5tt lite mat av kineskocken.<\/p>\n

Om du genast vill l\u00e4sa forts\u00e4ttningen, allts\u00e5 del 7, s\u00e5 skall du klicka H\u00c4R!<\/strong><\/span><\/a><\/span><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Renskrivet av Lasse Backlund i juni 2020: Vi andra gick efter anvisning till v\u00e4garbete, som var ganska l\u00e5ngt ifr\u00e5n och vi b\u00f6rjade arbeta omedelbart. Arbetet bestod f\u00f6r v\u00e5r del f\u00f6r det mesta att gr\u00e4va diken och j\u00e4mna v\u00e4gytan. Annat manskap Forts\u00e4tt l\u00e4sa Del 6. P\u00e5 v\u00e4garbete och i skogen.<\/span>→<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"parent":16643,"menu_order":6,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"","meta":{"footnotes":""},"class_list":["post-16913","page","type-page","status-publish","hentry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/16913","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=16913"}],"version-history":[{"count":5,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/16913\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":16948,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/16913\/revisions\/16948"}],"up":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/16643"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=16913"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}