![\"\"](\"http:\/\/www.lassebacklund.fi\/wp-content\/uploads\/2020\/06\/Leanchoil-t\u00e5get.jpg\")
Vid 6-tiden p\u00e5 morgonen var vi framme vid Leanchoil, en liten station best\u00e5ende av tv\u00e5 sm\u00e5 r\u00f6dm\u00e5lade hus. Stationen l\u00e5g intr\u00e4ngd i en djup skog, som v\u00e4xte p\u00e5 sluttningen av skyh\u00f6ga berg med sn\u00f6iga toppar. D\u00e5 t\u00e5get stannade stod d\u00e4r en ung ljus man och v\u00e4ntade p\u00e5 oss.<\/p>\n
Han fr\u00e5gade av oss om vi var de m\u00e4n, som kommit \u201dfor work\u201d. Han bytte genast om till ren svenska, n\u00e4r han h\u00f6rde att vi pratade svenska. Han var eller blev bas f\u00f6r oss sektionsarbetare. Han hette Palm och vad f\u00f6dd av svenska f\u00f6r\u00e4ldrar, men bodde i Nelson distriktet. Han sade att hemmaspr\u00e5ket f\u00f6r det mesta var svenska.<\/p>\n
Vi tog s\u00e5 v\u00e5ra kapps\u00e4ckar och f\u00f6ljde med honom in i ett av husen p\u00e5 andra sidan j\u00e4rnv\u00e4gssp\u00e5ret. D\u00e4r inne fanns det tv\u00e5 unga svenska pojkar, den ena hette Janson och den andra Svanson, de var sm\u00e5l\u00e4nningar. Janson satte p\u00e5 kaffepannan och vi satt alla och drack kaffe med skorpor. De fr\u00e5gade allt om oss, till exempel hur vi kunde s\u00e5 d\u00e4r bra svenska, f\u00f6r att vara fr\u00e5n Finland.. De var alla trevliga pojkar.<\/p>\n
Sedan gick de alla ut p\u00e5 arbete, utom Nestor och jag som stannade i \u201dbunkhuset\u201d. Vid 12-tiden kom de hem f\u00f6r att h\u00e5lla middag. F\u00f6r n\u00e4rvarande arbetade ett extra g\u00e4ng med att r\u00e4ta ut j\u00e4rnv\u00e4gssp\u00e5ret genom ett stort bergsmassiv en bit fr\u00e5n stationen. De hade en skild t\u00e4ltcamp, nere vid stranden av en liten insj\u00f6. Men ingenj\u00f6ren bodde i det tredje huset vid stationen, s\u00e5 l\u00e4nge som arbetet p\u00e5gick. Denna lilla camp var menad f\u00f6r oss sektionsarbetare, men nu m\u00e5ste vi alla bo intr\u00e4ngda i ett litet rum tillsvidare.<\/p>\n
Nestor och jag m\u00e5ste nu l\u00e4gga oss p\u00e5 golvet, f\u00f6r det fanns ingen s\u00e4ng f\u00f6r v\u00e5r r\u00e4kning och det var h\u00e5rt att sova p\u00e5 ett tr\u00e4golv, med endast en dubbelfilt. Efter n\u00e5gon dag gick vi in i skogen med yxan och gjorde tv\u00e5 bockar och n\u00e5gra slanor, ovanp\u00e5 dessa samlade vi s\u00e5 friskt ris. Nu sov vi b\u00e4ttre.<\/p>\n
Janson kokade maten och vi kom att betala en dollar om dagen f\u00f6r den. Maten var primitiv men god och n\u00e4rande. P\u00e5 morgonen bestod den av \u201dham and eggs\u201d, allts\u00e5 skinka med \u00e4gg och \u201dhot cakes\u201d med kaffe. Middagen hade vi med oss ut i arbetet, och den bestod av sm\u00f6rg\u00e5sar och \u00e4gg och kaffe ur en termos. P\u00e5 kv\u00e4llarna blev det f\u00f6r det mesta gr\u00f6t med kondenserad mj\u00f6lk.<\/p>\n
P\u00e5 detta s\u00e4tt levde vi de f\u00f6rsta veckorna, tills extra g\u00e4nget for bort och vi fick en ny bostad med ett rum och kokvr\u00e5. Nu besl\u00f6t vi att var och en skall koka sin egen mat.<\/p>\n
En natt kom det n\u00e5gra tum sn\u00f6, som dock sm\u00e4lte upp under dagen. De h\u00f6ga bergen kylde nattetid, s\u00e5 att det kunde vara n\u00e4ra k\u00f6ldpunkten men p\u00e5 dagen var solen stekhet, n\u00e4r den sken f\u00f6rbi de h\u00f6ga bergen.<\/p>\n
V\u00e5rt arbetsg\u00e4ng bytte ut gamla och uttj\u00e4nta slipers, eller ”ties” mot nya. Det g\u00e4llde att gr\u00e4va ut den gamla med picka och spade, och sedan s\u00e4tta in en ny i den gamles f\u00e5lla. Inte beh\u00f6vde vi ha n\u00e5gon br\u00e5dska, men vi skulle var och en ha reda p\u00e5 hur m\u00e5nga vi satt in. Basen m\u00e5ste f\u00f6ra bok mur m\u00e5nga som byttes ut. Det ville nog bli en t\u00e4vlan mellan oss att f\u00e5 s\u00e5 m\u00e5nga som m\u00f6jligt. De var alla duktiga arbetare och basen arbetade likadant som vi andra. Tiden gick fort.<\/p>\n
Pojkarna hade m\u00e5nga roliga vitsar och historier att ber\u00e4tta. \u00c4kta Sm\u00e5landshistorier. S\u00e5 en dag fick vi in en ny kamrat i g\u00e4nget. Han var en \u00e4ldre 50-\u00e5rs man som tj\u00e4nat i Canadas arm\u00e9 under v\u00e4rldskriget. Genom att han var skandinav, s\u00e4ndes han inte till Europafronten, utan fick stanna i England, ber\u00e4ttade han. Han hette Ole Johnson och var en duktig arbetare och kamrat, trots att han s\u00e5 mycket \u00e4ldre \u00e4n vi andra. Han var f\u00f6dd i Sk\u00e5ne och det skr\u00f6t han med eftersom de andra var fr\u00e5n fattiga Sm\u00e5land.<\/p>\n
I grannstationen var det mest svenskar och de kom p\u00e5 bes\u00f6k till v\u00e5r station och d\u00e5 gick det livligt till. Men det spr\u00e5kades mest sm\u00e5l\u00e4ndska, s\u00e5 jag hade inte n\u00e5gon tid att praktisera min engelska. Jag ville ju l\u00e4ra mig engelska s\u00e5 fort som m\u00f6jligt.<\/p>\n
Vi s\u00e4nde varje dag efter mat fr\u00e5n Golden, en liten stad p\u00e5 n\u00e5gra hundra personer. Det var mest j\u00e4rnv\u00e4gstj\u00e4nstem\u00e4n och ett hundratal s\u00e5gverksarbetare med sina familjer, som bodde d\u00e4r. Det fanns n\u00e4mligen en \u00e5ngs\u00e5g, som l\u00e5g vid stranden av den stora och m\u00e4ktiga Columbia River. S\u00e5gen tog sina stockar fr\u00e5n en skogscamp i n\u00e4rheten av staden.<\/p>\n
Efter en tid fick vi mera arbetsfolk, bland annat tv\u00e5 unga norrm\u00e4n. Men de stannade inte l\u00e4nge i arbetet, utan de slutade efter n\u00e5gon vecka och for l\u00e4ngre \u00f6sterut till Calgary Alberta.<\/p>\n
Tiden gick fort i Leanchoil. F\u00f6rsta tiden gick att s\u00e4tta in nya ties och n\u00e4r alla var insatta p\u00e5 v\u00e5rt avsnitt, s\u00e5 skulle de kasserade tiesarna, eller slipers k\u00f6ras ihop och de radades upp f\u00f6r att torka. Sedan vid n\u00e5got passligt tillf\u00e4lle, s\u00e5 br\u00e4ndes de upp och d\u00e5 m\u00e5ste elden vaktas noggrant. Sedan g\u00e4llde det att h\u00e5lla banvallen snygg och fri fr\u00e5n skr\u00e4p.<\/p>\n
L\u00f6nen som vi nyb\u00f6rjare hade var bara 30 cent i timmen, men efter 6 m\u00e5naders tj\u00e4nstg\u00f6ring steg den till 36. P\u00e5 \u00f6vertid hade vi dubbelt. F\u00f6rtj\u00e4nsten blev inte precis som jag hade t\u00e4nkt mig. Maten var billig, d\u00e5 vi var och en \u00e5t enskilt som vi ville, s\u00e5 den blev att kosta ungef\u00e4r 50 cent om dagen.<\/p>\n
Leanchoil l\u00e5g invid Mount Hunterbergen som var 10 780 fot \u00f6ver havet och vars topp lyste vit hela sommaren. Ett v\u00e4ldigt landomr\u00e5de d\u00e4romkring h\u00f6rde till Yoho nationalpark, som str\u00e4ckte sig \u00e4nda till Province of Alberta. H\u00e4r bodde \u201dGame Warden\u201d, allts\u00e5\u00a0 jaktpolisen, som kontrollerade att ingen jagade eller fiskade p\u00e5 omr\u00e5det. T\u00e5gen k\u00f6rde ihj\u00e4l m\u00e5nga r\u00e5djur, som vi m\u00e5ste meddela till jaktpolisen.<\/p>\n
Turister fick nog str\u00f6va omkring genom nationalparksomr\u00e5det och det fanns en turistcamp p\u00e5 en bergssluttning vid stranden av en liten insj\u00f6. D\u00e4r kunde man hyra ridh\u00e4star med guide.<\/p>\n
N\u00e5gra egentliga n\u00f6jen blev det inte f\u00f6r mig denna sommar. Vi hade ju fria resor p\u00e5 j\u00e4rnv\u00e4gen, s\u00e5 ibland kunde jag nog f\u00f6lja med de andra arbetskamraterna in till n\u00e4rmaste stad, som hette Golden. D\u00e4r fanns det en biograf som jag bes\u00f6kte n\u00e5gra g\u00e5nger under sommarens lopp.<\/p>\n
Svenskarna hade nog dans ute p\u00e5 farmlandet. Det fanns utanf\u00f6r Golden prima farmland vid stranden av Columbia floden, d\u00e4r n\u00e5gra svenskar hade tagit land och idkade boskapssk\u00f6tsel med slaktdjur. D\u00e4r var n\u00e5gra unga flickor som pojkarna t\u00e4vlade om. De r\u00e5kade ibland i luven p\u00e5 varandra, s\u00e5 ofta hade n\u00e5gon av dem bl\u00e5a \u00f6gon, n\u00e4r de kom till arbetet.<\/p>\n
Naturen var ju storslagen och vacker, varf\u00f6r jag ofta tog l\u00e5nga promenader i omgivningarna. D\u00e4r fanns p\u00e5 n\u00e5gon mils avst\u00e5nd en mellan bergen bel\u00e4gen insj\u00f6, d\u00e4r b\u00e4vern byggde bo. Djuren s\u00e5g jag inte, bara deras bo av stock ute i vattnet. De var mycket skygga. De f\u00e4llde stora tr\u00e4d med bara t\u00e4nderna och dessa drog de ut i vattnet och byggde bo under vattenytan, s\u00e5 att bara toppen stack upp.<\/p>\n
Nestor och jag f\u00f6rs\u00f6kte en vacker s\u00f6ndag bestiga Hunter Mountain men vi gav nog upp efter n\u00e5gon timme. Det enda intressanta vi r\u00e5kade p\u00e5 under marschen var det st\u00e4lle d\u00e4r de prospekterat och s\u00f6kt efter n\u00e5gon metall. De hade ett djupt h\u00e5l inspr\u00e4ngt i berget.<\/p>\n
Den 16 augusti 1924, som var en l\u00f6rdag fick vi bes\u00f6k av min kusin Erland Nor\u00e9n, Evert Storkull och Nestors bror Johannes. De hade jobbat med en gr\u00e4vskopa n\u00e5gra veckor v\u00e4ster om en stad som heter Revelstoke. De sov hos oss p\u00e5 golvet, f\u00f6r vi hade inte n\u00e5got b\u00e4ttre att bjuda p\u00e5.<\/p>\n
F\u00f6ljande dag for de alla med t\u00e5get ut p\u00e5 sk\u00f6rdearbete ut p\u00e5 pr\u00e4rien. De tyckte att vi borde f\u00f6lja med men d\u00e5 skulle vi inte ha f\u00e5tt ut v\u00e5r slutlikvid, s\u00e5 vi lovade att komma senare. ”Farmarna betalade bra”, sade de, minst 4 dollar om dagen och det var ju h\u00e4lften mera \u00e4n vad vi nu hade, s\u00e5 frestelsen att f\u00f6lja med var nog stor.<\/p>\n
S\u00e5 h\u00f6rde vi av bossen Palm att Nestor och jag hade sm\u00e5 m\u00f6jligheter att f\u00e5 arbete \u00f6ver vintern. De hade endast tre man p\u00e5 stationen den tiden och vi var extra arbetare bara under sommaren. En dag d\u00e5 vi br\u00e4nde ties besl\u00f6t vi att vi att skall sluta arbeta f\u00f6r j\u00e4rnv\u00e4gsbolaget och i st\u00e4llet fara ut till Calgary.<\/p>\n
Tiesen var torr och brann bra och med granruskor m\u00e5ste vi h\u00e5lla elden under kontroll. Vi meddelade \u00e5t basen Palm p\u00e5 kv\u00e4llen v\u00e5rt beslut om att \u201dquitta\u201d eller sluta. Det tog ju n\u00e5gra dagar innan slutlikviden kom.<\/p>\n
Den 27 augusti 1924 packade vi v\u00e5ra kapps\u00e4ckar och tog t\u00e5get ner till Golden. Vi tillbringade n\u00e5gra dagar i staden med att ta det lugnt. Vi bodde p\u00e5 ett litet hotell, som \u00e4gdes av en kines. Denna hade ocks\u00e5 en restaurang i bottenv\u00e5ningen, d\u00e4r vi \u00e5t f\u00f6r det mesta.<\/p>\n
I n\u00e4rheten av hotellet fanns en \u201dBeer Saloon\u201d, d\u00e4r det gick hett till, f\u00f6r d\u00e4r kunde man f\u00e5 starkare varor i glas. I saloonen tr\u00e4ffade vi ett g\u00e4ng skandinaver, som vi l\u00e4ngre fram skulle ha som arbetskamrater.<\/p>\n
Den 1 september k\u00f6pte Nestor och jag biljett till Calgary, som l\u00e5g ute p\u00e5 pr\u00e4rien i Alberta-provinsen. Biljetten kostade 7 dollar stycket. Den h\u00e4r dagen \u00e4r arbetarnas dag i Canada, s\u00e5 det var mycket folk som reste med t\u00e5get den dagen. D\u00e4r var bland annat frun till en av telegrafisterna p\u00e5 stationen i Leanchoil, som ocks\u00e5 skulle in till Calgary. Hon tyckte lite synd om oss, som skulle ut och arbeta \u00e5t farmare. \u201dDe hade s\u00e5 l\u00e5nga dagar\u201d, sade hon.<\/p>\n
P\u00e5 kv\u00e4llen kom vi in i Calgary. F\u00f6re vi l\u00e4mnade t\u00e5get, s\u00e5 ropade kondukt\u00f6ren i h\u00f6gtalarna att \u201dhold up\u201d, se upp n\u00e4r ni vistas i staden. Av v\u00e5r f\u00f6rra arbetskamrat Ole Johnson i Leanchoil hade vi f\u00e5tt rekommendationer om ett hotell som l\u00e5g n\u00e4ra t\u00e5gstationen. Dit gick vi och fick rum.<\/p>\n
Om du genast vill l\u00e4sa f\u00f6ljande kapitel, s\u00e5 klicka H\u00c4R!<\/strong><\/span><\/span><\/a><\/p>\n <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Platsen dit biljetten g\u00e4lllde hette f\u00f6r Leanchoil. Vi gick s\u00e5 ut p\u00e5 stan efter att ha funderat \u00f6ver vad vi borde k\u00f6pa och ta med oss p\u00e5 resan. Nestor var ju utan pengar, s\u00e5 jag l\u00e5nade \u00e5t honom vad han Forts\u00e4tt l\u00e4sa Del 4. P\u00e5 j\u00e4rnv\u00e4gsarbete med ”G\u00e5sens Nestor” Liljedahl.<\/span>