{"id":16694,"date":"2020-06-04T23:16:21","date_gmt":"2020-06-04T20:16:21","guid":{"rendered":"http:\/\/www.lassebacklund.fi\/?page_id=16694"},"modified":"2020-06-14T10:41:18","modified_gmt":"2020-06-14T07:41:18","slug":"del-3-framme-i-vancouver-och-i-vantan-pa-jobb","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/?page_id=16694","title":{"rendered":"Del 3. Framme i Vancouver och i v\u00e4ntan p\u00e5 jobb."},"content":{"rendered":"

Renskrivet av Lasse Backlund i juni 2020:<\/span><\/p>\n

Ja, nu var jag framme vid resans m\u00e5l efter 3\u00a0796 mil l\u00e5ng t\u00e5gresa tv\u00e4rs \u00f6ver den amerikanska kontinenten. Den hade tagit 6 dygn fr\u00e5n Halifax till Vancouver B.C. Vi emigranter hade alla olika mottagaradresser, s\u00e5 vi skildes \u00e5t p\u00e5 j\u00e4rnv\u00e4gsstationen. Jag tog min kapps\u00e4ck i handen och gick ut ur stationen och d\u00e4r ute var det en regntung stad som tog emot mig, d\u00e5 ett svagt duggregn f\u00f6ll.<\/p>\n

Det var ju s\u00f6ndag morgon, s\u00e5 inte var det s\u00e4rskilt mycket folk p\u00e5 stationen. Utanf\u00f6r stora ing\u00e5ngen stod et n\u00e5gra gula bilar, som det stod \u201dTaxi\u201d p\u00e5. Jag gick fram till en och stack fram adresslappen till f\u00f6raren. Han tog min kapps\u00e4ck och satte den bak i bilen, \u00f6ppnade d\u00f6rren och med en bugning visade han mig att ta plats i bilen.<\/p>\n

S\u00e5 blev det en resa genom en gr\u00e5tung s\u00f6ndagsmorgon, tills den slutligen stannade utanf\u00f6r ett tv\u00e5v\u00e5ningshus, d\u00e4r det med stora bokst\u00e4ver stod \u201dO.K.rooms\u201d ovanf\u00f6r. Resan kostade 2 dollar, som normalt borde ha varit 50 cent men chauff\u00f6ren k\u00f6rde runt lite extra f\u00f6r att f\u00e5 m\u00e4taren att g\u00e5. Han visste nog att jag var en nykomling.<\/p>\n

Jag tog min v\u00e4ska och stegade in i lobbyn. D\u00e4r syntes inte en m\u00e4nniska, allt var tyst. Jag gick fram till disken och d\u00e4r l\u00e5g en ringklocka, som jag tryckte p\u00e5, till och med tv\u00e5 g\u00e5nger. S\u00e5 efter en stund h\u00f6rde jag n\u00e5gon komma fr\u00e5n ett inre rum och en satt \u00e4ldre man kl\u00e4dd i en rutig nattrock visade sig och kom fram till disken. Han h\u00e4lsade \u201dGood morning\u201d och jag svarade god morgon, p\u00e5 svenska.<\/p>\n

Jag fr\u00e5gade om han kunde svenska, vilket han nickade till. S\u00e5 tittade han p\u00e5 mig och fr\u00e5gade p\u00e5 ren Korsn\u00e4ssvenska, vem jag s\u00f6kte. Jag fr\u00e5gade om det h\u00e4r p\u00e5 hotellet fanns en man som hette Erland Nor\u00e9n. Han svarade att Nor\u00e9n f\u00f6r tillf\u00e4llet \u00e4r p\u00e5 arbete in en skogscamp, men brukade nog annars bo h\u00e4r. Han fr\u00e5gade om jag nyss kom fr\u00e5n Finland och varifr\u00e5n jag var.<\/p>\n

Han sa d\u00e5 att det p\u00e5 hotellet nog borde finnas flera lappfj\u00e4rdsbor. S\u00e5 fr\u00e5gade jag om det fanns n\u00e5gra lediga rum och det gjorde det nog, sa han. Han tog en nyckel fr\u00e5n en svart tavla som h\u00e4ngde p\u00e5 v\u00e4ggen och s\u00e5 gick vi upp till andra v\u00e5ningen, d\u00e4r han \u00f6ppnade en d\u00f6rr till ett rum. Inne i rummet fanns det en s\u00e4ng, ett litet bord, en stol och ett tv\u00e4ttst\u00e4ll. Rummet var ett s\u00e5 kallat inside room, s\u00e5 d\u00e4r fanns inga f\u00f6nster. Man m\u00e5ste ha belysningen p\u00e5 hela tiden.<\/p>\n

P\u00e5 v\u00e4gen upp till rummet satt en ung man och r\u00f6kte p\u00e5 r\u00e4cket och han h\u00f6rde att vi pratade svenska. S\u00e5 han fr\u00e5gade mig n\u00e4r jag redan var p\u00e5 v\u00e4g ned, om jag var fr\u00e5n Lappfj\u00e4rd och om jag nyss kom d\u00e4rifr\u00e5n. Han sa att han hette Arvo och var fr\u00e5n Tj\u00f6ck. Han sade att det nog var Dagsmarkbor i room nr 1, som vi kunde g\u00e5 och h\u00e4lsa p\u00e5, om de nu var inne.<\/p>\n

S\u00e5 vi gick och knackade p\u00e5 d\u00f6rren. Ett svagt \u201dkom in\u201d h\u00f6rdes och n\u00e4r vi kom in i rummet, s\u00e5 l\u00e5g en i s\u00e4ngen som jag k\u00e4nde bra. Det var Johannes Liljedahl, som i Tr\u00e4sk kallades G\u00e5sens J\u00e5ss. Vid bordet satt Frans Lillsj\u00f6 och de fick nog stora \u00f6gon n\u00e4r de s\u00e5g mig. De var glada att f\u00e5 f\u00e4rska nyheter fr\u00e5n Dagsmark. I samma rum bodde ocks\u00e5 Evert Storkull men han var f\u00f6r tillf\u00e4llet ute p\u00e5 kaffe nere i staden, s\u00e5 dom. Vidare fanns J\u00e5ssas bror Nestor Liljedahl i ett skilt rum p\u00e5 hotellet.<\/p>\n

De hade alla f\u00f6r n\u00e5gon vecka sedan kommit \u00f6ster ifr\u00e5n Ontario d\u00e4r de jobbat i skogscamp \u00f6ver vintern. Nu l\u00e5g de alla och v\u00e4ntade p\u00e5 arbeten. De tyckte att de tj\u00e4nade s\u00e5 lite d\u00e4r i skogen, s\u00e5 de tog och kom hit ut till B. C. d\u00e4r det var h\u00f6gre dagl\u00f6n, sade de. De hade nu legat utan arbete s\u00e5 l\u00e4nge att de b\u00f6rjade bli utan penningar. De hoppades att snart f\u00e5 jobb, nu d\u00e5 v\u00e5ren stundade och m\u00e5nga nya campar skulle \u00f6ppna. Nestor kom s\u00e5 in i rummet och det blev mycket spr\u00e5kande om Dagsmark. De hade ju alla utom J\u00e5ss, gummor och barn i Dagsmark.<\/p>\n

Jag b\u00f6rjade k\u00e4nna mig hungrig, d\u00e5 jag inte \u00e4tit riktigt sedan vi l\u00e4mnade Winnipeg f\u00f6r flera dagar sedan. Arvo sade d\u00e5 att vi g\u00e5r ner till Finnsmidjon och f\u00e5r n\u00e5 mat. Han hade ju inte \u00e4tit \u00e4nnu p\u00e5 s\u00f6ndagsmorgonen. Vi gick ned p\u00e5 stan och in p\u00e5 restaurangen, d\u00e4r det var r\u00e4tt s\u00e5 mycket folk, som tycktes prata bara finska. Arvo best\u00e4llde tv\u00e5 \u201dham and egg och hotkicks\u201d. Ham and egg bestod av tv\u00e5 stekta \u00e4gg, potatis och r\u00f6kt skinka, br\u00f6d och ett glas mj\u00f6lk eller kaffe. Detta kostade 25 cent per st. Jag var urgr\u00e4vd s\u00e5 jag tog en omg\u00e5ng hotkicks till som efterr\u00e4tt och det kostade 20 cent. Nu var jag riktigt m\u00e4tt och k\u00e4nde mig bra.<\/p>\n

Arvo sade att vi skulle g\u00f6ra en avstickare till Hicks office, allts\u00e5 arbetsf\u00f6rmedlingskontoret. (L\u00e4s mera om Hicks l\u00e4ngst ner)<\/span> Det var dit jag sedan kunde g\u00e5 och h\u00f6ra f\u00f6r om jobb. Det var inte l\u00e5ngt fr\u00e5n restaurangen. Nu var det ju s\u00f6ndag och inte s\u00e5 vidare med folk p\u00e5\u00a0 Carrall Street, d\u00e4r det i vardagslag alltid fanns mycket arbetss\u00f6kande.<\/p>\n

Vi gick s\u00e5 tillbaka till 442 O.K. rooms, d\u00e4r vi kom i s\u00e4llskap med de \u00f6vriga Dagsmarkarna. Nestor f\u00f6reslog att jag skulle dela rum med honom, s\u00e5 skulle det bli billigare. Han gick ned och spr\u00e5kade med Petalaxarin, som runnade hotellet och det gick fint att ordna. Jag flyttade s\u00e5 min kapps\u00e4ck in i hans inside room, som hade tv\u00e5 b\u00e4ddar. Jag fr\u00e5gade om m\u00f6jligheten att f\u00e5 ett bad och det k\u00e4ndes sk\u00f6nt att f\u00e5 tv\u00e4tta sig ren i ett stort badkar i badrummet. Efter det gick jag in p\u00e5 rummet och skrev hem ett framkomstbrev till mina f\u00f6r\u00e4ldrar i Dagsmark.<\/p>\n

Nu var jag allts\u00e5 framme vid m\u00e5let p\u00e5 riktigt och h\u00f6rde av kamraterna hur f\u00f6rh\u00e5llandena var h\u00e4r i Canada. Inte tyckte jag att det var s\u00e5 som jag hade t\u00e4nkt mig. Nu n\u00e4r jag var h\u00e4r en g\u00e5ng, s\u00e5 g\u00e4llde det att f\u00f6rst komma \u00f6ver ett jobb. Och nu sade de, att det var f\u00f6r tidigt p\u00e5 \u00e5ret. I maj brukade de flesta arbetsf\u00f6retag ta in mera arbetsfolk f\u00f6r sommaren, s\u00e5 jag r\u00e4knade med att f\u00e5 tillbringa n\u00e5gra veckor i staden. Men jag hade ju penningar, s\u00e5 jag borde klara mig en l\u00e4ngre tid med god hush\u00e5llning, t\u00e4nkte jag. Nog skulle det v\u00e4l ordna sig.<\/p>\n

F\u00f6ljande morgon efter en st\u00e4rkande s\u00f6mn gick Nestor och Arvo och gjorde mig s\u00e4llskap till finnrestaurangen och \u00e4ta \u201dhot cakes\u201d och kaffe. S\u00e5 skulle Arvo g\u00e5 till Pettersons och h\u00f6ra f\u00f6r om han hade f\u00e5tt n\u00e5gon post. F\u00f6rst vek vi in p\u00e5 arbetsf\u00f6rmedlingen p\u00e5\u00a0 Carrall Street. De visade mig hur det gick till att s\u00f6ka efter arbete. P\u00e5 den ena l\u00e5ngv\u00e4ggen h\u00e4ngde en stor svart tavla, d\u00e4r det skrevs upp med krita arbetets art och plats.<\/p>\n

D\u00e4r fanns nog n\u00e5gra jobb men de sade att dessa kunde vi inte ta, f\u00f6r de var menade f\u00f6r ingenj\u00f6rer. Vi gick s\u00e5 genom staden ganska l\u00e5ngt upp till 859 Homer Street, d\u00e4r Petterson bodde. Han var en f\u00f6re detta Kristinestadsbo, som hade vistats i Canada i l\u00e5nga tider. Han var en duktig och betrodd man i staden. D\u00e5 det g\u00e4llde kunde han fungera som advokat f\u00f6r nykomlingarna. Dessutom hade han en massa post, som gick genom honom.<\/p>\n

F\u00f6r en ringa ers\u00e4ttning f\u00f6rmedlade han posten f\u00f6r s\u00e5dana som l\u00e5g ute i arbetsl\u00e4gren. Han hyrde ocks\u00e5 ut rum \u00e5t bland annat Grindjers Karl Henrik, som jag nu r\u00e5kade. Han hade redan vistats n\u00e5gra \u00e5r i Canada men l\u00e5g nu i staden och vilade upp sig. Han var en typ av ingenj\u00f6r, som de kallades h\u00e4r n\u00e4r de runnade en st\u00f6rre maskin.<\/p>\n

De tyckte alla att \u00e4ven jag borde ta posten genom Petterson, vilket jag ordnade. S\u00e5ledes blev min adress 859 Homer street en l\u00e4ngre tid fram\u00f6ver. Vi gick s\u00e5 alla ut p\u00e5 stan, som var vidstr\u00e4ckt med m\u00e5nga sm\u00e5hus. I centrum runt Granville street fanns det banker och de stora aff\u00e4rshusen. Men n\u00e5got egentligt h\u00f6ghus syntes inte till. H\u00f6gst var ett hotell p\u00e5 Granville street som hade 8 v\u00e5ningar.<\/p>\n

P\u00e5 hotellet d\u00e4r jag bodde f\u00f6rdes nog ett vilt liv p\u00e5 kv\u00e4llarna med dryckeslag och d\u00e5liga kvinnor, som nog ville vara med d\u00e4r det fanns br\u00e4nnvin. V\u00e4ggarna mellan rummen var inte s\u00e5 bra isolerade, s\u00e5 det m\u00e5nga g\u00e5nger var sv\u00e5rt att sova ifred. Men tiden gick fort tyckte jag, den ena dagen efter den andra. Varje dag gick vi till arbetsf\u00f6rmedlingen, men de bara skakade p\u00e5 huvudet, n\u00e4r vi fr\u00e5gade om det kommit n\u00e5gra jobb.<\/p>\n

En s\u00f6ndagsmorgon n\u00e4r solen sken vackert och varmt, besl\u00f6t Nestor och jag att vi skulle fara ut till Stanley Park. Vi steg p\u00e5 bussen och for genom staden ut till parken, som l\u00e5g p\u00e5 en udde i Stilla Oceanen. I parken fanns det mycket att se, f\u00e5glar och mycket annat. Det som jag f\u00f6rst noterade var de j\u00e4ttestora tr\u00e4den. Jag hade ju aldrig haft en f\u00f6rest\u00e4llning att tr\u00e4d kunde v\u00e4xa s\u00e5 stora och l\u00e5nga. Man kunde k\u00f6ra genom dem med h\u00e4st och vagn.<\/p>\n

Vancouver hade ju ett h\u00e4rligt klimat, med regn och lite sn\u00f6 p\u00e5 vintern och sommaren som var passligt varm. Det var s\u00e4llan f\u00f6r hett. De friska vindarna fr\u00e5n det stora Stilla havet, allts\u00e5 Pacific Ocean bl\u00e5ste \u00f6ver kusten. Redan i april b\u00f6rjade det bl\u00e5sa ljumma vindar \u00f6ver staden och det k\u00e4ndes ovant f\u00f6r mig, som kom fr\u00e5n vinter och sn\u00f6. Det g\u00e4llde att byta underkl\u00e4der till l\u00e4ttare och tunnare. Vindstilla dagar kunde dock en tjock dimma l\u00e4gga sig \u00f6ver staden. Det var mycket besv\u00e4rligt f\u00f6r sj\u00f6farande ute l\u00e4ngs kusten. Vancouver hade ett stort inland, som den var port eller hamn till ut p\u00e5 de stora v\u00e4rldshaven. Staden v\u00e4xte fort och det \u00e4r s\u00e5ledes en stad med framtid.<\/p>\n

De n\u00e4rmaste dagarna i denna nya omgivning var intressant p\u00e5 m\u00e5nga vis, s\u00e5 dagarna formligen f\u00f6rsvann f\u00f6r mig. En dag var jag tillsammans med tv\u00e5 Kask\u00f6pojkar med buss ut till Westminster, som var n\u00e5gra mil in\u00e5t landet. Denna lilla stad var \u00e4ldre \u00e4n Vancouver och d\u00e4r fanns m\u00e5nga s\u00e5gverk. I dessa arbetade m\u00e5nga av v\u00e5ra landsm\u00e4n och vi h\u00f6rde ocks\u00e5 oss f\u00f6r men hade ingen tur.<\/p>\n

Annars gick jag varje dag till officin och h\u00f6rde f\u00f6r jobb och sedan tr\u00e4ffade man alltid nya bekanta landsm\u00e4n d\u00e4r. Ibland kunde d\u00e4r vara upp till tio lappfj\u00e4rdsbor i restaurangen, s\u00e5 inte kunde vi k\u00e4nna av n\u00e5gon heml\u00e4ngtan, f\u00f6r vi h\u00f6rde alltid n\u00e5got nytt. Maten var billig och bra p\u00e5 Finnsmidjon, s\u00e5 de hade nog rulljans. De hade ocks\u00e5 passliga unga finnflickor som pass upp. F\u00f6r 40 cent kunde man \u00e4ta sig m\u00e4tt. Kaffe med dopp kostade 15 cent.<\/p>\n

N\u00e5got biobes\u00f6k gjorde vi ocks\u00e5 p\u00e5 kv\u00e4llarna och s\u00e5 spelade vi pool, allts\u00e5 biljard p\u00e5 dagarna i en poolhall, d\u00e4r en svenskfinne arbetade. Den l\u00e5g helt n\u00e4ra arbetsf\u00f6rmedlingen.<\/p>\n

En h\u00e4ndelse som intr\u00e4ffade en kv\u00e4ll som var unik f\u00f6r detta samh\u00e4lle, vill jag skriva om. Vi hade nyss lagt oss f\u00f6r natten d\u00e5 en sakta knackning h\u00f6rdes p\u00e5 v\u00e5r d\u00f6rr. Nestor gick s\u00e5 upp och \u00f6ppnade d\u00f6rren. D\u00e4r stod en l\u00e5ng och m\u00f6rkhyad mulattflicka i d\u00f6rren och fr\u00e5gade \u201dmay I come in boys?\u201d<\/p>\n

Vad skall vi g\u00f6ra, fr\u00e5gade Nestor. L\u00e5t hennes komma in, tyckte vi b\u00e5da och d\u00e5 kom hon in och satte sig p\u00e5 Nestors s\u00e4ng. Hon fr\u00e5gade \u201ddo you boys like to have a good time\u201d. Jag f\u00f6rstod ju inte vad hon ville men Nestor svarade att we have no money. Och det var ju sant, de f\u00e5 dollar som jag hade m\u00e5ste vi vara m\u00e5na om. Nestors dollar var n\u00e4stan slut och vi hade inget arbete \u00e4nnu. S\u00e5 flickstackaren fick g\u00e5 ut igen till ett annat rum, kanske med b\u00e4ttre resultat.<\/p>\n

Torsdagen den 10 april fort Evert Storkull, Frans Lillsj\u00f6 och John Liljedahl ut p\u00e5 arbete till en logg camp. Arvo fr\u00e5n Tj\u00f6ck hade ocks\u00e5 farit ut till sitt arbete, efter att ha vilat upp sig en tid i staden. S\u00e5 nu var Nestor och jag ensamma fr\u00e5n v\u00e5r trakt p\u00e5 v\u00e5rt O.K. rooms. Det kom visserligen gubbar nu och d\u00e5, men inga som vi k\u00e4nde.<\/p>\n

I ett grannrum bodde \u00e4nnu Kask\u00f6pojkarna ocks\u00e5 i v\u00e4ntan p\u00e5 jobb. S\u00e5 en dag satt en av dem och r\u00e4knade pengarna och fann att de var n\u00e4stan slut. Han fr\u00e5gade d\u00e5 av mig, som han visste hade lite pengar \u00e4nnu om jag inte skulle k\u00f6pa hans pistol, en Browning. Han tog fram och visade den och den var liten och passade bra i fickan. \u201dGe mig tre dollar f\u00f6r den\u201d sade kask\u00f6bon. Eftersom pojken verkligen beh\u00f6vde pengarna, s\u00e5 k\u00f6pte jag den f\u00f6r 3 dollar. F\u00f6r \u00f6vrigt s\u00e5 s\u00e5lde jag den vidare l\u00e5ngt senare f\u00f6r 10 dollar.<\/p>\n

F\u00f6ljande dag for vi ut till Stanley Park f\u00f6r att sola och se p\u00e5 folk.<\/p>\n

Den 15 april fick Nestor t\u00e5gbiljetter f\u00f6r ett jobb av tv\u00e5 finnpojkar. Det fanns ett arbete p\u00e5 j\u00e4rnv\u00e4gen \u00f6sterut, som de inte ville ha eftersom det var f\u00f6r l\u00e5ngt borta. De hade tagit arbetet utan att veta var platsen fanns, s\u00e5 Nestor och jag besl\u00f6t att fara ut p\u00e5 jobbet. Det var ju \u00e4nd\u00e5 n\u00e5got arbete, fast l\u00f6nen var l\u00e5g. Det var fria resor p\u00e5 j\u00e4rnv\u00e4gen och s\u00e5 var det f\u00f6r oss ett stort och rikt j\u00e4rnv\u00e4gsbolag, Canadien Pacific Railway och de \u00e4gde stora landomr\u00e5den. B\u00e5tlinjer som gick p\u00e5 alla v\u00e4rldshav hade de och fria resor var utlovade efter tre \u00e5rs tj\u00e4nst inom bolaget. De hade passagerarb\u00e5tar, som for till Liverpool i England.<\/p>\n

S\u00e5 hade vi \u00e4ntligen f\u00e5tt ett arbete i nya landet, och vill du nu redan l\u00e4sa del 4, s\u00e5 skall du klicka H\u00c4R!<\/strong><\/span><\/a><\/p>\n

 <\/p>\n

Mera om Hicks office:<\/strong><\/span><\/h4>\n

Efter f\u00f6rsta v\u00e4rldskriget, ca 1918 \u2013 1919 b\u00f6rjade skogsarbetarna organisera sig i fackf\u00f6reningar i Canada, f\u00f6r att kunna f\u00f6rb\u00e4ttra l\u00f6ner och arbetsvillkor. Detta gillades inte av f\u00f6retagen, som grundade en anst\u00e4llningsbyr\u00e5, som anv\u00e4ndes f\u00f6r att h\u00e5lla reda p\u00e5 de anst\u00e4llda skogsarbetarna. Byr\u00e5n anv\u00e4nde en \u201dsvart lista\u201d med br\u00e5kstakare, som f\u00f6retagen skulle undvika och inte anst\u00e4lla. Den h\u00e4r byr\u00e5n sk\u00f6ttes av Herbert Hicks och den kallades \u201dLoggers Agency\u201d och fanns p\u00e5 Carrall Street i Vancouver.<\/span><\/p>\n

Byr\u00e5n granskade noggrant de som s\u00f6kte arbete och anst\u00e4llde endast s\u00e5dana som kunde godk\u00e4nnas. P\u00e5 detta s\u00e4tt kunde de h\u00e5lla fackliga aktivister borta fr\u00e5n skogscamparna. Den h\u00e4r byr\u00e5n blev mycket framg\u00e5ngsrik, eftersom deras register var mycket tillf\u00f6rlitligt. Till exempel n\u00e4r en skogsarbetare slutade, s\u00e5 skickade arbetsgivaren en rapport om honom till Loggers Agency. D\u00e4r stod orsaken till varf\u00f6r han slutade, ett betyg \u00f6ver hans arbetsf\u00f6rm\u00e5ga, hans snabbhet i skogen och hans beteende eller p\u00e5litlighet.<\/span><\/p>\n

Denna byr\u00e5 svartlistade \u00e5r 1922 n\u00e4rmare 1\u00a0500 arbetare men de f\u00f6rmedlade hela 17\u00a0391 personer till skogsarbete det samma \u00e5ret. Det \u00e4r oklart hur l\u00e4nge denna registerbyr\u00e5 existerade.<\/span><\/p>\n

Erland Nor\u00e9ns barnbarnsbarn i Canada har bidragit med dessa intressanta uppgifter, so thank you so much Ray!<\/span><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Renskrivet av Lasse Backlund i juni 2020: Ja, nu var jag framme vid resans m\u00e5l efter 3\u00a0796 mil l\u00e5ng t\u00e5gresa tv\u00e4rs \u00f6ver den amerikanska kontinenten. Den hade tagit 6 dygn fr\u00e5n Halifax till Vancouver B.C. Vi emigranter hade alla olika Forts\u00e4tt l\u00e4sa Del 3. Framme i Vancouver och i v\u00e4ntan p\u00e5 jobb.<\/span>→<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"parent":16643,"menu_order":3,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"","meta":{"footnotes":""},"class_list":["post-16694","page","type-page","status-publish","hentry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/16694","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=16694"}],"version-history":[{"count":6,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/16694\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":16888,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/16694\/revisions\/16888"}],"up":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/16643"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=16694"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}