{"id":16648,"date":"2020-05-29T21:28:00","date_gmt":"2020-05-29T18:28:00","guid":{"rendered":"http:\/\/www.lassebacklund.fi\/?page_id=16648"},"modified":"2020-06-14T10:38:59","modified_gmt":"2020-06-14T07:38:59","slug":"del-1-fran-dagsmark-till-kopenhamn","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/?page_id=16648","title":{"rendered":"Del 1. Fr\u00e5n Dagsmark till K\u00f6penhamn."},"content":{"rendered":"

Renskrivet av Lasse Backlund i maj 2020:<\/span><\/p>\n

<\/b>\u00c4nnu efter f\u00f6rsta v\u00e4rldskriget 1914 \u2013 1918 r\u00e5dde stor arbetsl\u00f6shet i v\u00e5r v\u00e4rldsdel. Ett fyra\u00e5rigt v\u00e4rldskrig hade just rasat ut. Europa l\u00e5g s\u00f6nderskjutet. Miljoner m\u00e4nniskor hade f\u00e5tt s\u00e4tta livet till, s\u00e4rskilt i Mellaneuropa (centralmakterna) som f\u00f6rlorade kriget. De blev efter fredsslutet d\u00f6mda att betala stor krigsers\u00e4ttning till segrarmakterna.<\/p>\n

I Amerika gick produktionen f\u00f6r fullt, f\u00f6r detta land hade skonats fr\u00e5n kriget. De ingrep i kriget d\u00e5 segern var viss. V\u00e5rt land Finland hade nyss erh\u00e5llit sj\u00e4lvst\u00e4ndighet och \u00e4nnu inte funnit v\u00e4gen till industriell verksamhet. \u00d6sterbottningar som alltid varit ett vandringsfolk, s\u00f6kte sig i stora skaror till Amerika, d\u00e4r arbete fanns.<\/p>\n

Str\u00f6mmen till Amerika fick fortg\u00e5 \u00e4nda tills arbetarna i U.S.A. ins\u00e5g vart det bar h\u00e4n, allts\u00e5 att de sj\u00e4lva skulle bli utan arbete om arbetsstr\u00f6mmen skulle f\u00e5 fortg\u00e5. De grenomdrev en lag att en viss kvot i \u00e5ret skulle f\u00e5 komma till landet. Finland fick nu p\u00e5 sin lott n\u00e5gra hundra emigranter \u00e5rligen. Denna kvot fylldes snabbt, s\u00e5 att en person kunde f\u00e5 v\u00e4nta flera \u00e5r till att f\u00e5 intr\u00e4devisum.<\/p>\n

P\u00e5 h\u00f6sten 1923 kom jag ifr\u00e5n en tiom\u00e5naders tj\u00e4nstg\u00f6rning i Gardes J\u00e4garbataljon i Vasa. Jag var en av de sista som fick 2 m\u00e5naders avdrag, allts\u00e5 civilpermission, f\u00f6r deltagande i frihetskriget. Som de flesta ton\u00e5rspojkar var jag utav nyfikenhet och \u00e4ventyrslust med om Kristinestads intagning<\/a> den 31 januari 1918. Staden var besatt av ryssar och r\u00f6da och jag fick en f\u00f6rsmak om hur kriget var.<\/p>\n

Sn\u00f6n vid batterist\u00e4llningarna, vid nuvarande hamnen, var t\u00e4ckta av blod och av stupade soldater, av r\u00f6da och d\u00f6da kosackh\u00e4star. D\u00e4r p\u00e5 batteribacken var det som hetast under hela drabbningen. Jag var d\u00e5 s\u00e5 ung, att jag inte fick n\u00e5gon b\u00f6ssa, utan fick komma med som reserv. Men nog hann jag \u00e4nd\u00e5 bli r\u00e4dd, som de flesta \u00e4r i krig. Nu fick jag som tack f\u00f6r krigstj\u00e4nsten tv\u00e5 m\u00e5naders avdrag p\u00e5 milit\u00e4rtj\u00e4nsten, d\u00e4r man annars r\u00e4knade dagarna.<\/p>\n

Jag kom s\u00e5 hem till det lugna Dagsmark och till bondelivet, som var lugnt och fridfullt. Vi ungdomar hade ju v\u00e5ra danser om s\u00f6ndagskv\u00e4llarna, bara vi fick tag p\u00e5 n\u00e5gon spelman att spela. Brev kom fr\u00e5n mina kamrater som hade rest \u00f6ver till Canada och de skr\u00f6t med hur bra de hade det och hur mycket de f\u00f6rtj\u00e4nade, r\u00e4knat i finska mark. Dessutom hade mina tv\u00e5 \u00e4ldre syskon nyss kommit hem fr\u00e5n Amerika och de hade ju mycket att ber\u00e4tta, om hur det var i stora v\u00e4rlden.<\/p>\n

Min bror Hannes ber\u00e4ttade bl.a. om hur han rymde undan ryssarna en h\u00f6stnatt 1916 ifr\u00e5n Pjelax R\u00f6rgrund i en \u00f6ppen segelb\u00e5t, hur de efter en \u00e4ventyrlig och farofylld f\u00e4rd slutligen, efter tv\u00e5 dygn p\u00e5 havet kom till Ulf\u00f6arna p\u00e5 svenska sidan och d\u00e4rifr\u00e5n vidare till Amerika.<\/p>\n

Allt detta gjorde att min \u00e4ventyrslust st\u00e4rktes s\u00e5, att jag besl\u00f6t att ocks\u00e5 resa \u00f6ver till Canada, f\u00f6r att f\u00e5 vara med om \u00e4ventyr. S\u00e5 jag skrev till min kusin Erland Nor\u00e9n<\/a> och h\u00f6rde mig f\u00f6r hur det vara i Canada. Han skrev svar att han nog kunde skaffa mig jobb om jag ville komma \u00f6ver. Jag samr\u00e5dde med de \u00f6vriga i hemmet. Far menade att jag borde vara torr bakom \u00f6ronen, innan jag gav mig ut p\u00e5 en s\u00e5 \u00e4ventyrlig f\u00e4rd. Men febern hade gripit mig, s\u00e5 ingenting kunde stoppa mig l\u00e4ngre.<\/p>\n

Tog s\u00e5 en dag i januari fars h\u00e4st och sl\u00e4de och reste ned till kyrkbyn. Som s\u00e4llskap fick jag byns skr\u00e4ddare Oskar Kaskim\u00e4ki,<\/a> som hade samma \u00e4rende. Vi for in till handlande Charles Ulfves, som var agent f\u00f6r ett par \u00e5ngb\u00e5tslinjer med trafik p\u00e5 Amerika. Han gav oss instruktioner hur vi skulle f\u00e5 pass och best\u00e4lla b\u00e5tbiljetter p\u00e5 Skandinavien Amerika Linjen \u00e5t oss. Vi for s\u00e5 upp till l\u00e4nsman Dahlstr\u00f6m, som bodde uppe p\u00e5 Stenv\u00e4gen och best\u00e4llde utrikes pass. D\u00e4rtill fordrades foto, s\u00e5 vi for nu till fotografen p\u00e5 Kladdbackan och han kn\u00e4ppte v\u00e5r bild, som vi skulle f\u00e5 f\u00f6ljande dag.<\/p>\n

S\u00e5 gjorde vi en avstickare till bonden Valter Kivim\u00e4ki som bodde p\u00e5 Br\u00e4nnor och av honom beg\u00e4rde vi ett skriftligt intyg att vi tillh\u00f6rde arbetarf\u00f6reningen i Lappfj\u00e4rd. Detta skulle vi beh\u00f6va i Canada, d\u00e5 vi kom i kontakt med d\u00e4rboende finnar, som var f\u00f6re detta r\u00f6dgardister fr\u00e5n inb\u00f6rdeskrigets Finland. Jag som reste till B.C. beh\u00f6vde det inte men Oskar som skulle stanna i \u00f6stra delen av landet, d\u00e4r mycket finnar fanns, skulle nog beh\u00f6va ett intyg, f\u00f6r att f\u00e5 vara i fred.<\/p>\n

V\u00e5ra pass blev klara till den 2 mars, och den 9 mars hade ungdomsf\u00f6reningen avskedsdans p\u00e5 f\u00f6reningshuset. Detta var allm\u00e4nt brukligt d\u00e5 n\u00e5gon f\u00f6reningsmedlem rest till Amerika. Avskedet blev nog lite tungt, att skiljas p\u00e5 obest\u00e4md tid fr\u00e5n ungdomen. Ungdomen brukade ocks\u00e5 ha s\u00e5 kallade avskedsdanser n\u00e4r pojkarna rest in i milit\u00e4rtj\u00e4nsten.<\/p>\n

Avskedet blev inte p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt dramatiskt f\u00f6r Oskar och mig. Vi hade ju ingen j\u00e4nta, som vi gick med. Vi lovade v\u00e5ra kamrater att skriva och ber\u00e4tta om resan vid framkomsten.<\/p>\n

Den 13 mars 1924 kom min bror Hannes och skjutsade oss till Kristinestad. Dagen var solig och vacker. Sn\u00f6n l\u00e5g \u00f6ver byn. Det var rikligt utav sn\u00f6 den vintern och g\u00e4rdg\u00e5rdsst\u00f6rarna stack upp lite ur sn\u00f6n l\u00e4ngs v\u00e4gen ned till byn. Tankarna gick nog \u00f6ver hur det nu skulle se ut n\u00e4r jag kommer hem igen. Inte skall jag stanna l\u00e4nge borta, om lyckan st\u00e5r mig bi. Jag hade ju nyss tagit farv\u00e4l av mor och far, samt syskonen. Mor och far var d\u00e5 redan gamla, \u00f6ver 60 \u00e5r b\u00e5da. Mina hemmavarande syskon Selma och Evert \u00f6nskade mig lycka p\u00e5 f\u00e4rden.<\/p>\n

Min lillebror Gunnar<\/a> vistades i skolan i Kristinestad. Han kom ned till j\u00e4rnv\u00e4gsstationen<\/a> och tog farv\u00e4l utav oss. Han sade att han \u00f6nskade f\u00e5 f\u00f6lja med p\u00e5 resan, s\u00e5 jag lovade att snart komma hem igen.<\/p>\n

T\u00e5get l\u00e4mnade stationen kl. 5 d\u00e5 det var m\u00f6rkt i Kristinestad. Och s\u00e5 b\u00f6rjade en l\u00e5ng och \u00e4ventyrlig f\u00e4rd v\u00e4sterut mot ok\u00e4nda \u00f6den. Efter en s\u00f6mnl\u00f6s natt p\u00e5 ett skrangligt tredjeklass t\u00e5g anl\u00e4nde vi f\u00f6ljande dag till Toijala, d\u00e4r vi fick v\u00e4nta i tv\u00e5 timmar p\u00e5 t\u00e5get, som gick ned till \u00c5bo, dit vi anl\u00e4nde vid 2-tiden p\u00e5 dagen. I \u00c5bo l\u00e5g vi \u00f6ver natten p\u00e5 ett resandehem.<\/p>\n

F\u00f6ljande dag gick vi ut p\u00e5 stan och hungern gjorde sig g\u00e4llande, s\u00e5 vi styrde v\u00e5ra steg in p\u00e5 n\u00e4rmaste matservering och fick oss n\u00e5got att \u00e4ta. Det hade inte blivit n\u00e5got egentligt \u00e4tit sedan vi l\u00e4mnade Dagsmark. Efter\u00e5t gick vi \u00f6ver till \u00c5bo slott, som d\u00e5 redan var ett museum med m\u00e5nga gamla f\u00f6rem\u00e5l at se. Vi hade gott om tid f\u00f6r b\u00e5ten skulle avg\u00e5 f\u00f6rst kl. 7.30 p\u00e5 kv\u00e4llen.<\/p>\n

Vi gick in p\u00e5 resebyr\u00e5n och k\u00f6pte tredje klass biljett till Vancouver, British Columbia i Canada. Den kostade 5\u00a0300 finska mark. Dagen och tiden gick fort, s\u00e5 att vi snart fick ta hyrbil ned till hamnen, d\u00e4r lilla \u00e5ngaren Heimdal v\u00e4ntade p\u00e5 att avg\u00e5.<\/p>\n

\u00c5ngvisslan lj\u00f6d med hest ljud och det g\u00e4llde att s\u00f6ka sig ombord. Propellrarna begynte g\u00e5, s\u00e5 att vattnet sk\u00f6t bak b\u00e5ten. B\u00e5ten backade ut och v\u00e4nde i hamnen, s\u00e5 sk\u00f6t den fart ut genom det smala inloppet till \u00c5bo och f\u00f6rbi holmar och sk\u00e4r v\u00e4sterut. Iss\u00f6rja hindrade b\u00e5ten hela v\u00e4gen. M\u00f6rkret tog bort v\u00e5r utsikt d\u00e4r vi stod p\u00e5 d\u00e4ck, en stor hop med folk, mest karlfolk. N\u00e5gon fr\u00e5gade sj\u00f6m\u00e4nnen om vi inte skulle f\u00e5 n\u00e5gonstans att sova och vi fick till svar att ni kan s\u00f6ka er ned till lastrummet. Slutligen hittade vi en sittplats, d\u00e4r vi kunde sitta p\u00e5 kapps\u00e4ckarna.<\/p>\n

Jag hade en riktig amerikakapps\u00e4ck, som min bror Hannes gav mig vid avresan. Men de flesta hade en s\u00e5 kallad fan\u00e9rkapps\u00e4ck, allts\u00e5 en fyrkantig fan\u00e9rl\u00e5da med lock. Ishinder hade vi hela resan f\u00f6rutom p\u00e5 \u00c5lands hav, d\u00e4r havet svallade fritt.<\/p>\n

P\u00e5 morgonen f\u00f6ljande dag satt b\u00e5ten slutligen fast i ismassorna. Sj\u00f6m\u00e4nnen f\u00f6rs\u00f6kte att med isspett f\u00e5 loss b\u00e5ten men utan resultat. Slutligen sent p\u00e5 dagen kom isbrytare till v\u00e5r hj\u00e4lp, s\u00e5 att b\u00e5ten kunde forts\u00e4tta in mot Stockholm. Tv\u00e5 andra b\u00e5tar f\u00f6ljde oss i k\u00f6lvattnet. Hungriga blev vi d\u00e5 vi inte f\u00e5tt n\u00e5got sedan f\u00f6reg\u00e5ende dag i \u00c5bo. Tv\u00e5 bes\u00e4ttningsm\u00e4n kom slutligen med en korg full med vetebr\u00f6d. De flesta utav passagerarna var finnar fr\u00e5n inlandet, som inte haft s\u00e5 ymnigt av vetebr\u00f6d. De tog f\u00f6r sig och ropade \u201dperkele nisoja\u201d Korgen blev snart tom med fylldes p\u00e5 nytt, s\u00e5 att den v\u00e4rsta hungern blev stillad. Dricksvatten fanns att tillg\u00e5 i kran.<\/p>\n

V\u00e4dret var vackert och r\u00e4tt s\u00e5 vackert med dimma \u00f6ver havet. De vackra villorna p\u00e5 holmarna och str\u00e4nderna l\u00e4ngs inloppet till Stockholm var nu insn\u00f6ade. Full vinter r\u00e5dde. F\u00f6rst kl. 8.30 p\u00e5 kv\u00e4llen anl\u00e4nde vi till kajen i storstaden Stockholm, som var mycket vacker att besk\u00e5da d\u00e5 belysningen var t\u00e4nd \u00f6verallt.<\/p>\n

En buss tog oss fr\u00e5n hamnen till en matservering inne i stan. Men vi hann just s\u00e4tta oss till bords, d\u00e5 en man kom in och sade att t\u00e5get till Malm\u00f6 avg\u00e5r inom kort, s\u00e5 vi hann inte b\u00f6rja \u00e4ta ens, som vi g\u00e4rna skulle ha gjort. Vi fick bryta och g\u00e5 en kort bit till centralen d\u00e4r t\u00e5get till Malm\u00f6 stod f\u00e4rdigt att avg\u00e5.<\/p>\n

Jag hade hunnit stoppa p\u00e5 mig n\u00e5got br\u00f6d ifr\u00e5n det fyllda matbordet p\u00e5 restaurangen, s\u00e5 jag tuggade p\u00e5 den d\u00e5 jag gick in p\u00e5 t\u00e5get. Precis kl. 9.30 avgick t\u00e5get s\u00f6der\u00f6ver. J\u00e4rnv\u00e4gsvagnarna var annorlunda \u00e4n v\u00e5ra i Finland. Glasd\u00f6rrar och alkover p\u00e5 sidorna att sitta i, avskilda med en rid\u00e5, som man kunde dra f\u00f6r om man s\u00e5 ville. Vi m\u00e4rkte att vi var i ett rikare land, ett land som skonats fr\u00e5n krig p\u00e5 l\u00e5ng tid. T\u00e5gpersonalen var v\u00e4nlig och ville g\u00e4rna spr\u00e5ka med oss som kunde svenska, om f\u00f6rh\u00e5llandena i Finland.<\/p>\n

T\u00e5gresan gick snabbt genom natten, Vi s\u00e5g ingenting av landskapet d\u00e5 det var m\u00f6rkt natt. S\u00e5 jag slumrade in d\u00e4r jag satt och vaknade f\u00f6rst n\u00e4r jag m\u00e4rkte att t\u00e5get stannade och vi var framme i Malm\u00f6 p\u00e5 morgonen.<\/p>\n

D\u00e4r fick vi s\u00e4tta oss vid riktiga matbord och \u00e4ta oss riktigt m\u00e4tta i en stor restaurang. S\u00e5 togs vi om hand av en ciceron, som tog oss ned till hamnen, d\u00e4r K\u00f6penhamnsf\u00e4rjan l\u00e5g f\u00f6rt\u00f6jd. Resan \u00f6ver \u00d6resund tog n\u00e5gra timmar, h\u00e4r fanns inga ishinder, s\u00e5 vi anl\u00e4nde till hamnen i K\u00f6penhamn kl.4 svensk tid och hela hopen av finnarna promenerade upp till hotell Atlantika, d\u00e4r vi installerades flera i ett rum.<\/p>\n

Oskar och jag fick ett s\u00e5dant rum och det blev tr\u00e5ng av folk, som kom ideligen. Folk av m\u00e5nga nationer och fr\u00e4mmande spr\u00e5k surrade i luften. Ryska, polska, tjeckiska och s\u00e5 de flesta danskar, som ocks\u00e5 blev v\u00e5ra b\u00e4ddkamrater. Danskarna var b\u00e4st kl\u00e4dda utav oss, de hade till och med nattdr\u00e4kter, s\u00e5 kallade pyjamas.<\/p>\n

Tiden blev l\u00e5ngsam, s\u00e5 f\u00f6ljande dag besl\u00f6t vi, Oskar och jag och tv\u00e5 Vasabor att g\u00e5 ut p\u00e5 stan efter m\u00e5ltiden, som vi fick genast efter ankomsten till hotellet, En av Vasaborna hade vistats f\u00f6rr i Amerika, s\u00e5 n\u00e4r vi gick f\u00f6rbi en restaurang, s\u00e5 sa han: \u201dNu g\u00e5r vi in och f\u00e5r oss riktigt \u00f6l\u201d! Jag tog s\u00e5 det f\u00f6rsta beerglaset och det smakade illa, tyckte jag.<\/p>\n

Den f\u00f6re detta amerikanaren l\u00e4mnade kvar f\u00f6r att f\u00e5 flera glas, medan vi andra gick ut och l\u00e4ngre bort. Vi s\u00e5g bland annat Kristianborg. H\u00e4r i K\u00f6penhamn r\u00e5dde v\u00e5rv\u00e4der och det fanns ingen sn\u00f6. Belysningen t\u00e4ndes och staden fick nu ett helt annat utseende f\u00f6r oss, s\u00e5 vi visste snart inte var v\u00e5rt hotell fanns.<\/p>\n

Vi gick in en fruktbod och k\u00f6pte \u00e4ppel och vi m\u00e5ste fr\u00e5ga var hotell Atlantika ligger. Expediten f\u00f6rstod svenska bra men k\u00e4nde inte n\u00e5got s\u00e5dant hotell. Jag gick nu in p\u00e5 en polisstation och d\u00e4r spr\u00e5kade polismannen svenska och han visade hur vi skulle g\u00e5r f\u00f6r att komma fram till hotellet Atlantika. S\u00e5 vi gick efter anvisningarna men var \u00e4nd\u00e5 oroliga n\u00e4r vi tyckte att det s\u00e5 l\u00e5ng v\u00e4g. Sedan fr\u00e5gade vi av en herreman p\u00e5 gatan och han svarade p\u00e5 engelska och visade att vi skulle forts\u00e4tta fram\u00e5t.<\/p>\n

D\u00e4r stod en polisman och jag fr\u00e5gade honom och han visade rakt \u00f6ver gatan. Vi hade bara att g\u00e5 tv\u00e4rs \u00f6ver gatan och in p\u00e5 v\u00e5rt hotell. S\u00e5 kunde belysningen \u00e4ndra sikten i en stor och fr\u00e4mmande stad f\u00f6r landsbor som vi var.<\/p>\n

Vi tillbringade 4 dagar i K\u00f6penhamn och gick inte vilse n\u00e5gon fler g\u00e5ng, fast vi var ut p\u00e5 stan varenda dag. En dag b\u00f6rjade det sn\u00f6a duktigt, men f\u00f6ljande dag var den borta igen, f\u00f6r det var varma vindar som sm\u00e4lte den. F\u00f6r \u00f6vrigt m\u00e5dde vi bra p\u00e5 hotellet och bra mat hade vi. P\u00e5 kv\u00e4llarna dansades det b\u00e5de vals och polka. Ryssarna och polackerna dansade slaviska danser efter dragspelsmusik.<\/p>\n

Den 20 mars 1924 skulle Fredrik VIII l\u00e4mna K\u00f6penhamn, s\u00e5 vi st\u00e4lldes upp p\u00e5 g\u00e5rden med v\u00e5ra v\u00e4skor och v\u00e5ra namn ropades upp. D\u00e5 detta var klart gick vi alla ned till hamnen, som inte var l\u00e5ngt ifr\u00e5n. D\u00e4r l\u00e5g MS Fredrik, en vitm\u00e5lad gammal last\u00e5ngare, som via Norge skulle ta oss \u00f6ver Atlanten till Canada.<\/p>\n

Klicka H\u00c4R<\/strong><\/span><\/span><\/a> f\u00f6r att l\u00e4sa del 2, som handlar om resan som fortsatte fr\u00e5n K\u00f6penhamn till Vancouver!<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Renskrivet av Lasse Backlund i maj 2020: \u00c4nnu efter f\u00f6rsta v\u00e4rldskriget 1914 \u2013 1918 r\u00e5dde stor arbetsl\u00f6shet i v\u00e5r v\u00e4rldsdel. Ett fyra\u00e5rigt v\u00e4rldskrig hade just rasat ut. Europa l\u00e5g s\u00f6nderskjutet. Miljoner m\u00e4nniskor hade f\u00e5tt s\u00e4tta livet till, s\u00e4rskilt i Mellaneuropa Forts\u00e4tt l\u00e4sa Del 1. Fr\u00e5n Dagsmark till K\u00f6penhamn.<\/span>→<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"parent":16643,"menu_order":1,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"","meta":{"footnotes":""},"class_list":["post-16648","page","type-page","status-publish","hentry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/16648","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=16648"}],"version-history":[{"count":5,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/16648\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":16887,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/16648\/revisions\/16887"}],"up":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/16643"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=16648"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}