{"id":16313,"date":"2020-05-04T21:31:03","date_gmt":"2020-05-04T18:31:03","guid":{"rendered":"http:\/\/www.lassebacklund.fi\/?page_id=16313"},"modified":"2020-05-06T21:41:20","modified_gmt":"2020-05-06T18:41:20","slug":"ulricas-varldsomsegling","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/?page_id=16313","title":{"rendered":"Ulricas v\u00e4rldsomsegling."},"content":{"rendered":"<p><span style=\"color: #000080;\">Under segelfartygens storhetstid i mitten av 1800-talet, s\u00e5 f\u00f6rekom det ocks\u00e5 haverier d\u00e5 b\u00e5tar kunde f\u00f6rsvinna sp\u00e5rl\u00f6st. De kunde ocks\u00e5 sjunka men det fanns \u00f6verlevande vittnen, som kunde redog\u00f6ra f\u00f6r haveriet. Fartygen var i regel f\u00f6rs\u00e4krade, om inte till hela beloppet s\u00e5 \u00e5tminstone till en del. Redaren kunde sj\u00e4lv best\u00e4mma hur stor risk han sj\u00e4lv ville b\u00e4ra, och ju st\u00f6rre den risken var, desto l\u00e4gre var f\u00f6rs\u00e4kringspremien.<\/span><\/p>\n<p><span style=\"color: #000080;\">F\u00f6rs\u00e4kringen t\u00e4ckte ocks\u00e5 skador p\u00e5 fartygen, som hade skett till exempel under stormar. Om bes\u00e4ttningen eller fartygets kapten med sina handlingar p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt hade bidragit till att minska skadorna, och d\u00e4rmed ocks\u00e5 den kommande f\u00f6rs\u00e4kringsers\u00e4ttningen, s\u00e5 kunde f\u00f6rs\u00e4kringsbolagen betala ut bonus eller gratifikationer \u00e5t dessa. Detta h\u00e4nde ofta och de omn\u00e4mndes i dagstidningarna, s\u00e5som speciellt goda g\u00e4rningar.<\/span><\/p>\n<p><span style=\"color: #000080;\">F\u00f6r att f\u00f6rs\u00e4kringsbolaget skulle behandla en anh\u00e5llan om ers\u00e4ttning m\u00e5ste de f\u00f6rst f\u00e5 en utredning av fartygets bef\u00e4lhavare.<\/span><\/p>\n<p><span style=\"color: #000080;\">Vid Otto Wendelins bolagsst\u00e4mma den 26 februari 1862, f\u00f6rs\u00f6kte \u00e4garen erh\u00e5lla n\u00e5gon typ av gratifikation \u00e5t bes\u00e4ttningen p\u00e5 fartyget <strong>Ulrica<\/strong>. Fartyget hade r\u00e4ddats fr\u00e5n underg\u00e5ng av dess bes\u00e4ttning och tillsammans med del\u00e4garna vid sj\u00f6assuransf\u00f6reningen h\u00f6ll \u00e4garen en st\u00e4mma, d\u00e4r det i protokollet st\u00e5r:<\/span><\/p>\n<p><span style=\"color: #000080;\">\u201dYtterst anh\u00f6ll herr r\u00e5dmannen Sundman att f\u00e5 till protokollet antecknat det f\u00f6rh\u00e5llande, som hade \u00e4gt rum vid skeppet <strong>Ulricas<\/strong>, kapten Aron Ludvig Bergstr\u00f6m, resa fr\u00e5n Chinca-\u00f6arna till Cork, d\u00e4rvid kaptenen och bes\u00e4ttningen utst\u00e5tt mycken m\u00f6da och fara samt med mod och beslutsamhet dock framf\u00f6rt fartyget till dess destinationsort; varf\u00f6re hr Sundman \u00f6verl\u00e4mnade till n\u00e4sta bolagsst\u00e4mmas bepr\u00f6vande , huruvida icke n\u00e4mnde kapten och bes\u00e4ttning kunde f\u00f6r deras omf\u00f6rm\u00e4lde f\u00f6rh\u00e5llande av f\u00f6reningen till\u00e4ggas n\u00e5gon l\u00e4mplig gratifikation; som antecknades\u201d.<\/span><\/p>\n<p><span style=\"color: #000080;\">I bolagsst\u00e4mmoprotokollet f\u00f6ljande \u00e5r, fr\u00e5n den 2 mars 1863 st\u00e5r det: \u201dMed anledning av den vid justeringen av det vid senaste bolagsst\u00e4mma f\u00f6rda protokollet f\u00f6reslagna gratifikation \u00e5t bef\u00e4lhavaren p\u00e5 skeppet <strong>Ulrica<\/strong>, kapten A. L. Bergstr\u00f6m samt fartygets bes\u00e4ttning, samt d\u00e5 de upplysningar i saken direktionen i avseende p\u00e5 fr\u00e5gans pr\u00f6vning aktat n\u00f6digt inh\u00e4mta, \u00e4nnu inte till direktionen inkommit, besl\u00f6ts att sagda fr\u00e5ga skulle f\u00f6rfalla\u201d.<\/span><\/p>\n<p><span style=\"color: #000080;\">Detta beslut av f\u00f6rs\u00e4kringsbolaget ledde till att kapten Bergstr\u00f6m p\u00e5 <strong>Ulrica<\/strong> skrev en redog\u00f6relse. Det var \u00e5r 1860 som han var med om en h\u00e4ndelserik seglats, som han skrev om och tidningen \u00c5bo Underr\u00e4ttelser publicerade ber\u00e4ttelsen 3.11.1863. Kapten Bergstr\u00f6m var bef\u00e4lhavare p\u00e5 skeppet <strong>Ulrica<\/strong> fr\u00e5n Kristinestad under \u00e5ren 1855 till 1861. Skeppet <strong>Ulrica<\/strong> byggdes p\u00e5 varvet i Kristinestad och det blev f\u00e4rdigt p\u00e5 h\u00f6sten 1855, men s\u00e5 pass sent att isen hann l\u00e4gga sig f\u00f6rr\u00e4n skeppet hann iv\u00e4g. D\u00e4rf\u00f6r avseglade <strong>Ulrica<\/strong> p\u00e5 sin f\u00f6rsta resa f\u00f6rst p\u00e5 v\u00e5ren 1856.<\/span><\/p>\n<p><span style=\"color: #000080;\">Aron Ludvig Bergstr\u00f6m (1827-1880) var gift med Antoinette Starcke (1829-1913). Texten \u00e4r moderniserad, f\u00f6r att b\u00e4ttre passa dagens l\u00e4sare.<\/span><\/p>\n<h4><strong>Minnen av en v\u00e4rldsomsegling.<\/strong><\/h4>\n<p>\u00c5r 1859 i september avseglade undertecknad med skeppet <strong>Ulrica<\/strong> fr\u00e5n Kristinestad, destinerad till Australien och vidare till kusten av Peru, f\u00f6r att d\u00e4r inlasta guano. Efter skedd intagning av denna last avseglade jag i juli 1860 fr\u00e5n Callao. Resan avl\u00f6pte genom Stilla havet utan n\u00e5got s\u00e4rdeles anm\u00e4rkningsv\u00e4rt till n\u00e5got nord och v\u00e4st om Cap Horn, d\u00e4r vi en l\u00e4ngre tid hade att k\u00e4mpa mot h\u00e5rda motkommande stormar, med en f\u00f6rf\u00e4rlig sj\u00f6g\u00e5ng. St\u00e4nger och r\u00e5r brast, de flesta segel bl\u00e5ste i stycken, br\u00e4dg\u00e5ngar och ledst\u00e4nger blev till st\u00f6rre delen bortspolade. Skeppets &#8221;laskar&#8221; i \u00f6vre byggnaden \u00f6ppnade sig och f\u00f6rorsakade en l\u00e4cka, s\u00e5 att pumparna m\u00e5ste n\u00e4stan oupph\u00f6rligen bemannas.<\/p>\n<p>D\u00e4rtill intr\u00e4dde en stark k\u00f6ld med sn\u00f6 och hagelbyar, de inbrytande sj\u00f6arna isades efterhand p\u00e5 d\u00e4cket och \u00f6verspolade den rastl\u00f6sa bes\u00e4ttningen vid pumparna. Deras enda retr\u00e4tt efter ett par timmars avl\u00f6sning var att bortstelna uti sina kojer i skansen. Detta verkade menligt p\u00e5 manskapets h\u00e4lsotillst\u00e5nd. Flera insjuknade och en slutade sina dagar och neds\u00e4nktes i havet.<\/p>\n<p>D\u00e5 vi anl\u00e4nde till ett mildare klimat ins\u00e5g vi n\u00f6dv\u00e4ndigheten av att anl\u00f6pa en av Brasiliens hamnar for att ist\u00e5nds\u00e4tta det br\u00e4ckliga skeppet. Folkets h\u00e4lsotillst\u00e5nd var dock nu n\u00e5got mera hoppingivande, varf\u00f6r jag, f\u00f6r att undvika haveri uti en av dessa dyra hamnar, n\u00e5got som hade b\u00e5de kostat assuransf\u00f6reningen och rederiet minst \u00a3 1,200 sterling, uppmuntrade jag bes\u00e4ttningen, med l\u00f6fte om assuransf\u00f6reningens er- k\u00e4nsla, och reparationerna b\u00f6rjade och fortgick med en rastl\u00f6s ih\u00e4rdighet. S\u00e5lunda diktades de sv\u00e5raste l\u00e4ckorna, st\u00e4nger och r\u00e5r sk\u00e5lades och surrades, bef\u00e4let och en del av bes\u00e4ttningen satt fr\u00e5n morgon till afton vid segelarbete och resan fortsattes oavbrutet. Ocks\u00e5 br\u00e4dg\u00e5ngarna blev provisoriskt reparerade, men den ena efter den andra av bes\u00e4ttningen insjuknade igen.<\/p>\n<p>F\u00f6rg\u00e4ves s\u00f6kte jag att anl\u00f6pa Cap-Verde-\u00f6arna f\u00f6r att erh\u00e5lla medicin och f\u00f6rfriskningar, f\u00f6r de r\u00e5dande vindarna till\u00e4t mig inte att uppn\u00e5 dem. V\u00e5r bel\u00e4genhet var verkligen beklagansv\u00e4rd, f\u00f6r medicinf\u00f6rr\u00e5det var utt\u00f6mt och 10 av bes\u00e4ttningen intog sina kojer i skansen. Under genomseglingen av NO-passaden intr\u00e4ffade \u00e5ter ett d\u00f6dsfall och de avlidne neds\u00e4nktes i havet. I nejden av Azoriska \u00f6arna b\u00f6rjade \u00e5ter sv\u00e5ra stormar att rasa, varf\u00f6r det var av n\u00f6den att upps\u00e4nda den b\u00e4sta av matroserna f\u00f6r att nedstryka stora bowenbramr\u00e5n. Skeppet gjorde en sv\u00e5r \u00f6verhalning och matrosen f\u00f6ll ned fr\u00e5n n\u00e4mnda r\u00e5 och omkom i havet utan att kunna r\u00e4ddas.<\/p>\n<p>Efter denna sm\u00e4rtsamma olycksh\u00e4ndelse utgjorde hela den arbetsf\u00f6ra bes\u00e4ttningen, f\u00f6rutom styrm\u00e4nnen och mig, av en gammal b\u00e5tsman och tv\u00e5 jungm\u00e4n och dessa var b\u00e5da mycket krassliga. Stormen fortfor och n\u00e4r vi \u00e4ntligen fick sikte p\u00e5 \u00f6n Flores (Azoriska \u00f6arne) hade vi framf\u00f6r oss sv\u00e5ra brott och br\u00e4nningar. Eftersom skeppet i brist p\u00e5 manskap var n\u00e4stan redl\u00f6st, kunde ingen landning d\u00e4rst\u00e4des f\u00f6rsigg\u00e5. S\u00e5lunda drev skeppet bort fr\u00e5n dessa \u00f6ar och vi hade f\u00f6ga hopp om att n\u00e5gonsin mera uppn\u00e5 land, ty l\u00e4ckan tilltog och vi arbetade i f\u00f6rtvivlan f\u00f6r att om m\u00f6jligt h\u00e5lla skeppet flytande.<\/p>\n<p>Lyckligtvis avtog stormen, och gav oss hopp om god vind. Detta i f\u00f6rening med n\u00e5gra timmars vila var mycket upplivande. Men alltf\u00f6r snart fick vi erfara att stormen avstannat blott f\u00f6r att rasa med f\u00f6rnyade krafter. I hela 9 dygn bl\u00e5ste stormen med en orkans h\u00e4ftigtighet, och en f\u00f6rf\u00e4rlig sj\u00f6g\u00e5ng \u00f6verspolade skeppet hela tiden. V\u00e5ra segel fl\u00f6g i luften utan att kunna b\u00e4rgas och br\u00e4dg\u00e5ngarna blev \u00e5ter bortspolade och l\u00e4ckan tilltog. Med tacksamhet p\u00e5minner jag mig den rastl\u00f6sa ih\u00e4rdighet mina styrm\u00e4n och det krassliga manskapet visade vid pumpningen som f\u00f6rsiggick b\u00e5de dagar och n\u00e4tter och varp\u00e5 v\u00e5r egen och skeppets r\u00e4ddning berodde.<\/p>\n<p>Under dessa stormiga dagar var det ofta man vid nattens inbrott, ej hade den ringaste f\u00f6rhoppning om att f\u00e5 se en ny dag. Det nionde dygnet p\u00e5 aftonen var denna storm verkligen f\u00f6rf\u00e4rlig och tycktes nu, i f\u00f6rening med en fasansv\u00e4rd sj\u00f6g\u00e5ng, utl\u00e4gga sina sista krafter f\u00f6r att g\u00f6ra ett slut p\u00e5 v\u00e5rt el\u00e4nde. St\u00f6rtsj\u00f6arna slog loss vattenfat, brottor, spiror fr\u00e5n sina surrningar och en m\u00e4ngd vatten ingick uti skeppsrummet genom de \u00f6ppna laskorna. Detta gjorde att skeppet var mera under vatten \u00e4n \u00f6ver, och med st\u00f6rsta sv\u00e5righet kunde man h\u00e5lla sig vid pumparna. I dessa f\u00f6rtvivlans stunder k\u00e4nde flera av de sjuka sin sista stund vara kommen, och de bad mig om n\u00e5gon tr\u00f6st. H\u00e5rt och r\u00f6rande var det f\u00f6r mig att tr\u00f6sta de d\u00f6ende d\u00e5 man sj\u00e4lv n\u00e4stan varje minut v\u00e4ntade att finna sin grav i havet.<\/p>\n<p>Men \u00e4ntligen upph\u00f6rde stormen och v\u00e4derleken blev vacker. Sysselsatt med att underbinda ett nytt f\u00f6rm\u00e4rssegel fick jag fr\u00e5n m\u00e4rsr\u00e5n sikte av en seglare. Detta var en gl\u00e4djesyn f\u00f6r oss alla, vi hissade genast n\u00f6dsignaler och styrde emot densamma. Med st\u00f6rsta m\u00f6da kunde min utarmade bes\u00e4ttning uts\u00e4tta den minsta skeppsb\u00e5ten, med vilken jag for ombord till det engelska skeppet Johnstone. Dess bef\u00e4lhavare v\u00e4grade att l\u00e4mna mig n\u00e5got manskap, f\u00f6r hans eget skepp hade f\u00e5tt betydliga skador och blivit l\u00e4ck under sista stormen, och inte heller ville n\u00e5gon av hans bes\u00e4ttning riskera sitt liv p\u00e5 skeppet <strong>Ulrica. <\/strong><\/p>\n<p>Jag f\u00f6rest\u00e4llde dem d\u00e5 v\u00e5r n\u00f6dst\u00e4llda bel\u00e4genhet, att jag med hj\u00e4lp av tv\u00e5 man kunde uppn\u00e5 en hamn. Men om denna hj\u00e4lp v\u00e4grades mig var min enda m\u00f6jlighet att \u00f6verge skeppet <strong>Ulrica<\/strong> och att f\u00e5 dess sjuka bes\u00e4ttning r\u00e4ddad h\u00e4r ombord. Slutligen f\u00f6rklarade sig tv\u00e5 engelsm\u00e4n villiga att f\u00f6lja med oss mot en hederlig ers\u00e4ttning.<\/p>\n<p>Jag ville d\u00e5 uppg\u00f6ra ett kontrakt oss emellan, om deras avl\u00f6ning och \u00f6vriga villkor, men de f\u00f6rklarade att det inte \u00e4r n\u00f6dv\u00e4ndigt och att de hade fullt f\u00f6rtroende f\u00f6r mig. P\u00e5 min entr\u00e4gna beg\u00e4ran uppgjordes trots det ett kontrakt, och vi gick ombord och anl\u00e4nde sedermera utan n\u00e5got s\u00e4rdeles anm\u00e4rkningsv\u00e4rt till Queenstown p\u00e5 Nya Zeeland.<\/p>\n<p>Genom min sj\u00f6f\u00f6rklaring och tidningarna blev denna sv\u00e5ra resas m\u00e5nga \u00f6den snart k\u00e4nda. Advokater infann sig att p\u00e5 de b\u00e5da engelsm\u00e4nnens v\u00e4gnar g\u00f6ra anspr\u00e5k p\u00e5 b\u00e4rgarl\u00f6n, men vid kontraktets uppvisande f\u00f6rf\u00f6ll detta anspr\u00e5k och den ryska vice konsuln l\u00e4t mig f\u00f6rst\u00e5, att utan detta kontrakt hade det enligt engelsk Iag, en tredjedel av skeppet och dess last tillfallit de b\u00e5da engelsm\u00e4nnen, som assisterade skeppet till hamnen.<\/p>\n<p>S\u00e5lunda hade vi trots ovan n\u00e4mnda sv\u00e5righeter uppn\u00e5tt en hamn, d\u00e4r reparationerna till n\u00e5gorlunda moderata priser kunde verkst\u00e4llas. Stadd p\u00e5 transatlantiska och australiska reseturer, har jag omsider blivit underr\u00e4ttad om, att <strong>Ulricas <\/strong>bes\u00e4ttning, detta manskap som med en rastl\u00f6s ih\u00e4rdighet, mod och tillgivenhet, samt ett outtr\u00f6ttligt nit utt\u00f6mde sina yttersta krafter, och d\u00e4rigenom r\u00e4ddade skeppet, inte har erh\u00e5llit den ringaste bel\u00f6ning av assuransf\u00f6reningen, till uppmuntran f\u00f6r sina of\u00f6rtrutna bem\u00f6danden.<\/p>\n<p>Att jag i farans stund uppmuntrade min bes\u00e4ttning med hopp om bel\u00f6ning kom sig av att jag k\u00e4nde v\u00e5r assuransf\u00f6renings frikostighet. Jag hade h\u00f6rt hur t.ex. skeppare som legat i hamn och uppl\u00e5tit sina bes\u00e4ttningar till n\u00e5gra timmars arbete, som dock inte varit f\u00f6renat med n\u00e5gon risk, varken till liv eller lem f\u00f6r att hj\u00e4lpa en landsman som \u00e5kt p\u00e5 grund, har blivit dekorerade med hederstecken och deras bes\u00e4ttningar rikligen bel\u00f6nade.<\/p>\n<p>P\u00e5 anh\u00e5llan d\u00e4r om och f\u00f6r att inte synas otacksam, betalade jag med egna pengar, en ers\u00e4ttning p\u00e5 \u00a3 4 sterling till den engelska bes\u00e4ttningen, f\u00f6r det den avstod tv\u00e5 av sina kamrater till mig. F\u00f6r att inte betraktas som otacksam vill jag h\u00e4rigenom, inf\u00f6r \u00e4rade landsm\u00e4n, avge ett erk\u00e4nnande, f\u00f6r det manskap, som, med st\u00e5ndaktig manhaftighet och mod, uth\u00e4rdade de sv\u00e5ra proven p\u00e5 ovan n\u00e4mnda resa. Jag f\u00f6rs\u00e4krar dem om, att s\u00e5 snart mina finanser det till\u00e5ter, vill jag ocks\u00e5 fullborda det l\u00f6fte jag i n\u00f6dens stund gav dem p\u00e5 finska sj\u00f6assuransf\u00f6reningens v\u00e4gnar \u2014 medelst kontant erk\u00e4nsla.<\/p>\n<p>Chinchas \u00f6arna den 9 sept. 1863. A. L. Bergstr\u00f6m. Bef\u00e4lhavare p\u00e5 skeppet <strong>Ulrica<\/strong> ifr\u00e5n Kristinestad, ifr\u00e5n \u00e5r 1855 till oktober m\u00e5nad \u00e5r 186I.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Under segelfartygens storhetstid i mitten av 1800-talet, s\u00e5 f\u00f6rekom det ocks\u00e5 haverier d\u00e5 b\u00e5tar kunde f\u00f6rsvinna sp\u00e5rl\u00f6st. De kunde ocks\u00e5 sjunka men det fanns \u00f6verlevande vittnen, som kunde redog\u00f6ra f\u00f6r haveriet. Fartygen var i regel f\u00f6rs\u00e4krade, om inte till hela <a class=\"more-link\" href=\"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/?page_id=16313\">Forts\u00e4tt l\u00e4sa <span class=\"screen-reader-text\">  Ulricas v\u00e4rldsomsegling.<\/span><span class=\"meta-nav\">&rarr;<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"parent":16310,"menu_order":1,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"","meta":{"footnotes":""},"class_list":["post-16313","page","type-page","status-publish","hentry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/16313","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=16313"}],"version-history":[{"count":4,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/16313\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":16358,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/16313\/revisions\/16358"}],"up":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/16310"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=16313"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}