{"id":14362,"date":"2019-09-18T21:44:10","date_gmt":"2019-09-18T18:44:10","guid":{"rendered":"http:\/\/www.lassebacklund.fi\/?page_id=14362"},"modified":"2019-09-18T21:44:10","modified_gmt":"2019-09-18T18:44:10","slug":"tillverkningen-av-salpeter","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/?page_id=14362","title":{"rendered":"Tillverkningen av salpeter."},"content":{"rendered":"

Tillverkningen av salpeter var i tiderna \u00e4r mycket sv\u00e5r, tung och tids\u00f6dande process men salpetern var mycket viktig, eftersom den var huvudingrediens i svartkrut. Och krut var n\u00e5got som den svenska kronan beh\u00f6vde mycket av och f\u00f6r att s\u00e4kerst\u00e4lla tillg\u00e5ngen p\u00e5 salpeter s\u00e5 var tillverkningen styrd och \u00f6vervakad av kungen sj\u00e4lv.<\/span><\/span><\/p>\n

Sj\u00e4lva salpetern fick man ur den jord som fanns i stall och f\u00e4hus, den som var indr\u00e4nkt med djurens urin. Den h\u00e4r jorden var s\u00e5 viktig att till och med Gustav Vasa p\u00e5 1500-talet best\u00e4mde att jorden i f\u00e4husen tillh\u00f6rde kronan. Kungen uts\u00e5g s\u00e5 kallade kronosjudare som reste land och rike runt, som hade r\u00e4tt att gr\u00e4va bort jorden f\u00f6r att ur den kunna utvinna salpetern. Det h\u00e4r var ett gissel som b\u00f6nderna var emot men i sinom tid blev de befriade fr\u00e5n denna p\u00e5laga. Men salpetern var s\u00e5 dyr och eftertraktad att flera b\u00f6nder frivilligt byggde s\u00e5 kallade salpeterlador d\u00e4r tillverkningen kunde ske. <\/span><\/span><\/p>\n

Den salpeter som tillverkades i Dagsmark s\u00e5ldes i regel till krutfabriken i \u00d6stermyra, eller Sein\u00e4joki som staden heter i dag. Den fabriken grundades av aff\u00e4rsmannen Wasastjerna \u00e5r 1825 men han gjorde konkurs p\u00e5 1870-talet och d\u00e5 upph\u00f6rde kruttillverkningen i Sein\u00e4joki och det var v\u00e4l d\u00e5 som salpetertillverkning tog slut i Dagsmark. <\/span><\/span><\/p>\n

Helga Englund beskrev p\u00e5 1930-talet hur tillverkningen gick till i Dagsmark. S\u00e5 h\u00e4r skrev hon:<\/span><\/span><\/p>\n

Jordbruket j\u00e4mte boskapssk\u00f6tseln har naturligtvis varit och \u00e4r fortfarande huvudinkomsten f\u00f6r b\u00f6nderna p\u00e5 Storkull hemman, liksom f\u00f6r andra b\u00f6nder i byn. Men man har \u00e4ven haft biinkomster och bin\u00e4ringar. H\u00e4r skall jag ber\u00e4tta om en s\u00e5dan:<\/span><\/span><\/p>\n

Salpeterberedningen var en vanlig bin\u00e4ring under f\u00f6rra delen av 1800-talet. Vid g\u00e5rden, ofta i n\u00e4rheten av g\u00f6dselstaden uppf\u00f6rdes av stock ett hus, den s.k. salpeterladan eller sjudarladan. Ibland kunde en bonde ha 2 eller 3 lador. Sjudarladan hade tv\u00e5 stora d\u00f6rrar i vardera gaveln. Genom d\u00f6rrarna k\u00f6rdes mulljord in i ladan och upplagrades i en stor hop i ena halvan av ladan.<\/span><\/span><\/p>\n

Ovanp\u00e5 mulljorden h\u00e4lldes urin och g\u00f6dselvatten. D\u00e5 jorden s\u00e5 legat n\u00e5gon tid, skyfflades jorden \u00f6ver till den andra sidan av ladan. Sedan skyfflades den om igen. P\u00e5 detta vis blev jorden genomluftad och bakterier kom i jorden, som f\u00f6rvandlade urin\u00e4mnen och kv\u00e4ve i mullen till salpeter. Det var mycket arbete med att skyffla om jorden. Alla lediga stunder, t.ex. en regnv\u00e4dersdag i h\u00f6b\u00e4rgningen, fick man g\u00e5 in i sjudarladan och skyffla jorden.<\/span><\/span><\/p>\n

S\u00e5 h\u00f6ll man p\u00e5 ett \u00e5r, tv\u00e5 \u00e5r eller kanske tre \u00e5r, beroende p\u00e5 hur flitigt och ofta man skyfflade om mullen. I b\u00e4sta fall efter ett \u00e5r men vanligast efter tre \u00e5r var mullen f\u00e4rdig. D\u00e5 g\u00e4llde det att f\u00e5 salpetern ur mullen.<\/span><\/span><\/p>\n

I stora baljor och tunnor blandades mullen med vatten. Genom en sil fick vattnet rinna av och uppsamlades i andra s\u00e5ar och baljor. Mulljorden togs ur baljan och ny jord togs ur ladan och urlakades p\u00e5 samma s\u00e4tt. Den urlakade mulljorden k\u00f6rdes ofta ut p\u00e5 \u00e5kern och var ett bra g\u00f6dnings\u00e4mne. Vattenlagen som man fick kokades i stora kittlar av koppar. En s\u00e5dan kittel var gemensam f\u00f6r hela byn, ty den var dyr. Man kokade eller sjudade b\u00e5de dag och natt, tills all lag var kokad. Det var mycket noga hur lagen kokades. Man m\u00e5ste vara p\u00e5passlig och prova d\u00e5 och d\u00e5 med en provsticka och n\u00e4r det var f\u00e4rdigt m\u00e5ste elden under kitteln genast sl\u00e4ckas. Det kokade h\u00e4lldes i bunkar och fick svalna och d\u00e5 samlades ett slags vitt salt p\u00e5 bottnen som kallades \u201dsaltb\u00e4ttre\u201d = salpeter. <\/span><\/span><\/p>\n

Salpetern lades upp i tunnor och vattenlagen anv\u00e4ndes till medicin.<\/span><\/span><\/p>\n

Salpetertunnorna forslades med h\u00e4st till \u00d6stermyra krutbruk, d\u00e4r salpetern s\u00e5ldes. Det lagades till krut och om det lyckades bra kunde man fr\u00e5n en sjudarlada f\u00e5 salpeter f\u00f6r 30-40 silverrubel, omkring 150 mk. Det var mycket arbete med sjudningen men var tog man dessa tider 150 mk? Med salpeterpengarna kunde man betala skatterna. Det var h\u00e5rda tider d\u00e5 man fick arbeta mycket f\u00f6r slantarna. Vad vet vi om g\u00e5ngna tiders m\u00f6dor?<\/span><\/span><\/p>\n

Salpeterberedningen torde han upph\u00f6rt p\u00e5 1850-60 talet och den \u00e4r numera s\u00e5 bortgl\u00f6md att man inte just mera kan ber\u00e4tta hur det gick till. Min far, Erik Anders Englund ber\u00e4ttar att det ocks\u00e5 i hans hem fanns en sjudarlada som kallades \u201djordladan\u201d men han minns ingenting mera d\u00e4rom.<\/span><\/span><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Tillverkningen av salpeter var i tiderna \u00e4r mycket sv\u00e5r, tung och tids\u00f6dande process men salpetern var mycket viktig, eftersom den var huvudingrediens i svartkrut. Och krut var n\u00e5got som den svenska kronan beh\u00f6vde mycket av och f\u00f6r att s\u00e4kerst\u00e4lla tillg\u00e5ngen Forts\u00e4tt l\u00e4sa Tillverkningen av salpeter.<\/span>→<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"parent":3580,"menu_order":12,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"","meta":{"footnotes":""},"class_list":["post-14362","page","type-page","status-publish","hentry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/14362","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=14362"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/14362\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":14363,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/14362\/revisions\/14363"}],"up":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/3580"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.kristinestadshistoria.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=14362"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}